Kan man kriga rättvisst eller är allt tillåtet inom krig?

Oavsett om du startar kriget genom att anfalla eller du försvara dig.


Det är ju rätt uppenbart att även nu i moderna tider folk krigar som barbarer.

Man siktar in sig på civila, tortyr, man använder kemisk medel, man bombar i bostadeområden, sjukhus, teater där folk gömmer sig, man våldtar barn och vuxna. .


När jag tänker rättvisst krig så tänker jag bara att man attackera millitär personal och även politiker. Alla millitära byggnader och politiska byggnader. Även infrastruktur som vägar, tågnät, elnät, alla fabriker som gör millitärdelar, marin och flygvapnet osv.


Jag tycker Ukraina är dom enda som försöker kriga rättvisst men dom har också många ögon på sig och kanske hade krigat annorlunda om dom inte var beroende av ekonomisk stöd.
Självklart så blir det fel ibland och det är svårt och styra enskilda soldaters gärningar. Man blir rätt fucked upp att se sina vänner blir lemlästade bredvid sig så jag förstår att man vill hämnas.


Sen så tittar jag på stödet för Hamas, där Hamas våldtog kvinnor och barn samt tortera dom inför deras familjer, brände folk levande och mördade hejvilt även folk som inte kom från Israel som 17 gästarbetare från Thailand. Majoritetetn var civila.
Detta tycker folk är rimlig krigsföring.



Så man kanske ska tänka annorlunda om majoriteten tänker att brutal krigsföring mot civila är okej så kanske man inte ska döma och rättvis krigsföring existerar inte och i praktiken omöjigt att genomföra.

Vad tycker ni?

Rättvist krig för mig vore att de som vill kriga kan mötas på en öde plats och göra upp. Utgången skall förstås inte ha några effekter för någon annan som inte frivilligt är med. Lite som när fotbollssupportrar gör upp.

Jag är ointresserad av att kriga så att det får effekter för mig är orättvist. Vill ni leka pang-pang så gör det men blanda inte in mig.

Vad menas med ’rättvisst’?
Dina exempel är osammanhängande.

Men det finns faktiskt ett regelverk för väpnade konflikter; https://sv.wikipedia.org/wiki/Krigets_lagar

Jag har skrivit vad jag menar med rättvist krig i mina ögon.
Jag är intresserad vad du tycker är rättvisst krig?
Går det ens att kriga rättvisst?

Nja, regelverken verkar ju tyvärr inte följas så bra.

Ja att dom inblandade görs upp på en fotbollsplan, det hade ju varit det bästa istället för att blanda i alla andra men det kommer ju som sagt aldrig hända.

Genèvekonventionen anger vad som är tillåtet i krig, och vad som utgör krigsbrott. Vad gemene man tycker är egentligen irrelevant, men ingen vettig människa tycker nog att det som hände i Israel och Palestine var “rimlig krigföring”. Eller att Putins krigsbrott är ”rimliga”.

”Rättvis” krigföring är nog egentligen en oxymoron, men de flesta demokratiska länder skulle i en krigssituation sträva efter att följa Genèvekonventionen. Att Ryssland och andra liknande länder inte gör det är därför knappast förvånande.

Det finns väl en viss glidning i närliggande konventioner och fördrag, exempelvis vad gäller användande av personminor, men i stort så ska man åtminstone kunna förvänta sig att Genèvekonventionen följs.

Det ska vara ordning och reda i krig.
Rena enhetliga uniformer.
Raka led , vänta på sin tur .

Vi är inga barbarer.

När man krigar på ett personligt plan så behöver man ta hänsyn till vad man har för resurser att kriga med, och vad man har att förlora. Sen ska man kunna leva med sig själv efteråt också. Sen väger man väl in hur omgivningen kommer att reagera, inklusive myndigheter och liknande

Samma typ av hänsyn bör väl rimligen gälla för ett land eller en gruppering som krigar också?

Det finns sådant, men det blir ritualiserat och regelstyrt när det är rättvist. Jämför med sport och idrott där det finns en massa regler, och även där finns gott om utrymme för klagomål. Domarna kan komma under stor press, och många domslut kan anses som rena justitiemorden av vissa, eller helt rätt av andra.

Vad som har hänt är att stater har tänjt på begreppen för vilka som är involverade i ett krig. Det här kunde man se under första världskriget och ännu mer så under det andra. Jobbaren hemma blev på ett sätt delaktig och kunde attackeras, och de som upplevdes som "landsförrädare" kunde också drabbas. Det sociala trycket var stort på folk i nationalstater.

Men folk drabbades förstås lång tidigare. Ett kärt exempel för mig var när Ryssland invaderade Krim i slutet av 1600-talet, och khanatet försvarade sig med att tända eld på allt och sabba så mycket vatten de kunde. Det var mitt i sommaren, och invasionen slutade i ett totalt fiasko. Ryssarna fick traska hem, för det fanns inget att käka, och inget att dricka.

Invasionsarméer har också alltid använt sig av knep för att suga ut motståndarna. Svenskarna var bra på det här i tidigmodern tid, med krigskommissariat som fungerade som ett virus på samhällskroppen. Helst ville vi att motståndaren bara skulle langa fram skatteböcker och annat, och så kunde vi liksom fixa ett nytt län för stunden.

Självklart har man alltid bränt, plundrat, slagit ihjäl och våldtagit. Vi ska inte inbilla oss att vi är någon fin art med ädla ideal.

Men om det inte finns något efteråt för motståndaren?

Det finns de som hävdar att de som passar bäst i fotboll och andra bollsporter, är de som mest tänker på sig själva, för de tänker hela tiden på att de andra i laget skall tycka om dem.

Just det här - att det är något återkommande - är en viktig faktor.

Första dagen på jobbet är socialt sett annorlunda än den sista. På den sista kan en ung arbetare säga, "är det något mer jag skiter i eller". Men det händer inte när man börjar på ett nytt jobb.

Krig är den yttersta konsekvensen när parter inte kommer överrens, alá diplomati.
Det är som många påpekat ordentligt reglerat vilka handlingar som är legala eller ej.

Vid längre konflikter är det nog en större risk att regelboken slängs på tippen.
Av bägge parter.

Ja, det är nog rätt visst att krig inte är rättvist, särskilt inte för den tappande parten.