Grannens ungar skriker rakt ut

Om mamman låter arg och skriker är det ju ett problem i sig. Varför inte prata med henne och säga att du förstår att barn inte alltid kan vara tysta, men vuxna kan, och föreslå att iallafall hon slutar skrika. Barn blir ju knappast tysta om mamman skriker.

Jag fortsätter vara lite nyfiken. Du skriver att mamman skriker att barnen ska vara tysta. Är det att hon höjer rösten eller skriker/vrålar (ja, det är skillnad)? Och använder hon ordet "tyst/tysta" eller är det ett grövre språkbruk som "håll käften" eller liknande? Vad händer efter att mamman skrikit/höjt rösten? Blir barnen tysta eller skriker de ännu mer eller gråter barnen? Och är det bara såna här tillfällen du hört att det skriks eller även andra tillfällen?

Köp lite illegalt heroin eller tramadol och sömntabletter och mortla ner det och blanda det med godis som du postar i brevlådan eller matar dem med när de är ute på rastgården.

Obs, det kan vara olagligt beroende på var du bor så gör absolut inte det. Men det funkar.

Jag ber om ursäkt, jag ska prata med ungarna och frun.
Barnen har kolik och och öroninflammation en unge har adhd också och frun är lite ojämn i sitt humör, diagnos okänd.

God Jul.

Som sagt har man valt att bosätta sig i en storstad och i ett flerfamiljshus så måste man helt enkelt stå ut med barna skrik. Det ingår liksom i ekvationen.
Allt annat är totalt ologiskt och beror förmodligen på en oförståelse av det hela. Ännu en gång så har ni själva som störs på det själva varit barn en gång i tiden så min sympati får ni inte. Det finns alternativ för er som störs av barns naturliga reaktioner och det är att bosätta er på landet i en liten kåk i all ensamhet tex.

Finns tyvärr bittra människor som inte ens klarar av att bo i villaområden i mindre städer, med barn som leker ute och tjoar på dagtid. Sånt får man också stå ut med. Vissa borde bo i ett torp ute i skogen istället...