Ångest och skam

Hej. Gjorde utredning hos psykolog eftersom jag misstänkte att det var något stort fel på mig. Men jag har tydligen normal iq, dock under genomsnittet på matte och visuospatial intelligens. Över medelsnittet på de verbala delarna.

Men jag presterar så fruktansvärt dåligt på t.ex. att vara praktisk, sätta ihop saker, lägga pussel, hänger inte med i filmer om de inte är väldigt lätta m.m. Hade köpt hem väldigt lätt pyssel och satt med det idag. Självklart missade jag en helt uppenbar grej så nu är nog julen förstörd eftersom jag slår så hårt på mig själv över det här och hur dum i huvudet jag känner mig.

Någon som har tips på vad jag kan göra? Orkar inte gå runt och känna såhär mer.

Det är väl bara att acceptera att du är en gnutta förståndshandikappad.

Och där kom ångesten tillbaka mer än någonsin. Tack.

Att pussel och sätta ihop en ikeamöbel är svårt beror inte på om man är korkad..
Jag hade en svärfar som var väldigt intelligent men han förstod inte det enklaste...

Om det har så stor betydelse för dig så öva på dom sakerna du är lågpresterande på

Fokusera på det du är bra på.
Alla är bra på olika saker och dåliga på olika saker.

Det är bara jag som är sämst på allt .
🤗
Och det är min stolthet.

Du har en ojämn begåvningsprofil. Det är rätt många som har det. Självklart ska man inte skämmas för det. Jag hade också bra på språk, har ganska bra på visuospatialt men ganska dåligt på arbetsminne. Det märks i min vardag, och särskilt när jag är lite äldre och har mindre tankekraft.

Jag försöker för att spara tid, göra två saker samtidigt. Det leder alltid, obönhörligen till att jag failar en av sakerna, eller glömmer bort den. Jag får säga till folk att, nej jag måste göra detta färdigt, sedan kan jag göra det du ber mig om. Visst att vissa skakar på huvudet och tycker att men jaaag gör ju 5 saker samtidigt och det är LÄTT. Jag skiter i det. Har insett att jag måste göra på ett sätt som funkar med MIN hjärna.

Jag har rätt bra kompisar, så om något är svårt, vet jag vem som är bra på vad, och ber om hjälp. På samma sätt vet de mina styrkor och ber mig om hjälp där. Min bästa kompis som är smart, är direkt ingen systemtänkare som jag, mer detaljstyrd, så även smarta människor har sin begåvningsprofil. Trots att hen är en mästare på fickparkering.

Jag tycker du ska leva till fullo som du är skapt, och inte glömma dina starka sidor.

Man kan absolut träna på det man är dålig på, men man ska göra det med självförlåtelse.

Jag tränar mitt arbetsminne på att spela kort och försöka minnas vilka kort som gått, jag är skitdålig, men det är kul ändå.

Jag har gjort fel på saker som andra anser är lätta. Men samtidigt dömer jag dem bakom ryggen när de inte kan saker jag kan bra, men klart jag inte säger något, eftersom jag inte har deras styrkor. Och inte har DE skam över att de inte fattar det allra enklaste t ex vad gäller datorer eller språk.

Lär dig känna dig själv. Förstå på djupet vad alla områden är i begåvningen.

Man blir inte en dålig människa för att man är opraktisk.

Varför känner du att du måste identifiera dig som smart?

Det är helt okej att inte vara smart. Jag är säker på att du har andra goda kvaliteter istället.

Du är såklart inte varken dum i huvudet eller förståndshandikappad, det är bara en jargong vi har här på forumet, att vi är lite retsamma mot varandra. Det är inte svart eller vitt, man är inte smart ELLER dum i huvudet. Vi är alla någonstans där emellan extremerna. Och ibland beter vi oss alla dumt.

Att acceptera saker som det är, skänker lugn och avslappning. Och det betyder inte att man måste sluta försöka förbättra sig.

Sinnesrobönen från 1926 är fin, vare sig man är religiös eller inte. Tål att påminna sig om dagligen till frukost:

Tack. Jag ska börja i terapi snart då jag har extremt låg självkänsla. Måste försöka släppa det här, kommer gå under annars.

TS har blivit testad och är normalbegåvad i det stora hela. Då är det väl jävlig onödigt att komma och tjata om förståndshandikapp?

Absolut, men man kan inte räkna med att alla (särskilt här) är så finkänsliga eller respektfulla. Detta är ett yttrandefrihetsforum, inte ett forum för väldigt känsligt folk... Snarare tvärtom.

Det bästa men svåraste är att försöka tjata in i pallet att... Det spelar ingen jävla roll oavsett. Smart eller ej, teoretiskt eller praktiskt.

Vill du bli bättre är det bara att nöta. I början kanske du inte ens förstår frågan eller vad problemet ens är. Spelar ingen roll hur irriterad du blir på dig själv du försöker igen lite senare. Tillsist så kommer det bli bättre och jag fattar, klyschigt svar men det ÄR sant. Det känns bara som om du inte gör framsteg men du gör det.

Som delmål kan du försöka intala dig själv att sluta klanka ned på dig själv litegrann iaf.

Vi är alla puckade jävla idioter, vissa är enbart bättre på att fake:a.

Bara gilla läget och vara medveten om dina tillkortakommanden. Ingen är perfekt, inte ens jag. Sånt man lär sig leva med och till sist vara medveten om. Skall jag göra något jag är medveten om att jag är kass på är jag extra noggrann, hjälper ibland men inte alltid.

Lär dig leva med dina fel och brister, vissa går rätta men andra får du lära dig leva med. Lycka till!