Asperger och borderline är narcissister?!

Ja, man brukar väl inte skriva så rakt ut men givetvis menar man ju det. Eller du tänker att folk hyllar narcissister…? En narcissist får lätt fiender…till slut. Och med stigande ålder får den lätt ögonen på sig ganska omgående. Folk anar oråd. En 20-åring kanske inte har mött så många under sin livstid, men en 40-åring har haft att göra med ett par sedan innan och märker direkt (nåja, nästan åtminstone…).

Läs på om narcisstisters kollaps. Det slutar alltid med skilsmässa och problem på jobbet

Nä, min uppfattning är inte att narcissister hyllas, tvärt om. Åsikterna om autister är mer blandade, men mest negativt.

Har märkt att en del anar oråd. Försökt kompensera för det. Läst på om vilka rödflagg man ska hålla utkik efter och försökt undvika dom. Fungerar bra på dom flesta. Att det är lättare på unga tjejer är ingen nackdel.

Ska läsa på. Se om det är något jag kan förbättra. Har försökt forma den perfekta partnern. När det gäller jobbet har du fel. Men det beror på slumpen.

Jaså vad är det då och på vilket sätt kompenserar du för dem?

Kommer inte att skriva en manual, du får något exempel. Mycket som står är bara trams eller självklarheter. En tjej som inte fattar att det är en varningsklocka om hon får stryk behöver gå till doktorn för att få en ny hjärna. Sen är det en annan femma om hon kan lämna en sådan relation av andra orsaker.

När jag träffar en tjej så nämner jag inget alls om diagnoser. Liten bit in nämner jag autismen. Detta blir sedan en sköld mot andra avvikelser som hon kan tänkas upptäcka, för det finns gott om sådana.

Men något jag lärt mig att undvika är att tala illa om ex. Lika dant försöker jag gå varligt fram med ömhetsbetygelser. Var en tjej som gillrade en fälla när hon anade oråd. Frågade om jag älskade henne ganska tidigt in i relationen, och jag svarade ja. Sen blockade hon mig efter att ha kallat mig narcissist och annat. Shit happens, nu vet jag att rätt svar hade varit "du är underbar, jag vet att jag kommer att börja älska dig om vårat förhållande fortsätter utvecklas så bra som det gör" - Eller något liknande.

Det är snarare han som behöver gå till en läkare och byta ut sin skadade hjärna? Det enda hon behöver göra är att kasta ut honom. Gärna där och då på plats, bäst om hon fysiskt lyckas låsa ut honom och aldrig öppna dörren för honom igen.

Anar man oråd är det egentligen bättre att lyssna på sin magkänsla än att försöka testa någon. Men att kalla en narcissist för narcissist är väl inte så farligt? Men på vilket sätt är det där en fälla. Senaste narcissisten jag träffade satt bara och pratade om sin förträfflighet, och försökte trycka ned mig med tomt skit.

Ang åldern… Ja hon hade missuppfattat min ålder och trodde att allt hon försökte trycka ned mig för skulle vara väl anpassat för mig. Det fick hon äta upp.


Skulle inte kalla det där för ett typiskt narcissistiskt uttalande.

Typiska narcissistiska uttalanden är:
-du kommer aldrig bli något… du kommer bara bli en helt värdelös alkis och inte lyckas med något i livet…. Du ska inte tro att du är något….

Akta dig för att sitta och projicera sådant på någon som de facto är bättre än dig själv bara. Det kan väcka mycket ilska i er om personen skrattar och ber dig titta på dig själv istället.

Det är sådant som retar upp en narcissist, och efter tillräckligt många gånger uppretningar triggar det fram våldsamt beteende. Speciellt om han är hungrig.

En autist däremot svarar väl på sin höjd ja på en sådan fråga. Men oftast:
”Jag vet inte…”

Och är det något som gör folk arga så är det när autister råkar svara ”jag vet inte” på fel typ av fråga. Men att ljuga ihop något man inte kan stå bakom senare gör det bara värre för en själv. När man vill backa.

Du förstår väl att frågan är konstigt ställd. Det ska inte gå till så. Man ska inte ställa en sådan fråga utan det ska i så fall komma fram naturligt.

Dumt att sitta och prata om sin egna förträfflighet och höga intelligens på en dejt. Det framstår bara som drygt. Har mer framgång om jag bjuder på middag och är intresserad och nyfiken på tjejens liv. Berömmer henne om hon gjort något bra.

Jo, de där uttalanden och förminskningar har jag kört med, främst när jag var yngre. Har försökt dämpa mig. Orsaken var frustration, ilska och en vilja om att skrämma personen till att stanna.

Brukar inte träffa sådana som är "bättre" än mig. Finns säkert många sådana, men jag har valt sådana som varit i en svagare position än mig. Till exempel så är det alltid mitt hem. Det där med att slänga ut och byta lås är svårt. Jag har alltid haft den ekonomiska makten.

Stör mig inte att bli kallad narcissist. Men fattar att om det är en dejt som säger det så får jag söka vidare. Formellt sett har hon ju inte fel, jag är narcissistiskt lagd, även om doktorn ändå skulle säga att det primära är att jag har autism och aspd med psykopatiska drag. Men det är väl i sammanhanget skit samma. På tal om maximal otur. *ler*.

Att kalla mig saker är inte triggande. Att spela på min svartsjuka och försöka reta mig på det sättet fungerar väldigt bra. Då blir jag våldsam. Fast inte på det okontrollerade sättet.

Ok, är det inte kvinnas bostad är det ju hon som får lämna och inte komma tillbaka. Det finns kvinnojourer mm om man inte har någon annanstans att ta vägen. Det spelar ingen roll. Vad ska en läkare göra? Man tar sig ur det istället. Tyvärr kan ett defintivt lämnande trigga en sådan kille ännu mer och han kan se till komma tillbaka eller leta upp en och då ge sig på kvinnan rejält. Men då har man redan lämnat relationen. Allt fel ligger på honom om han uppsöker en senare och vill döda kvinnan. Det är smartare för hans egna skull att han begär att bli inspärrad på psyket för att inte riskera att begå ett allvarligt brott. Tänk på det .

Nej det är just det. Att sitta och kalla mig massa saker rör mig inte heller i ryggen. Men det är narcissisters plan. Och det retar upp dem när man inte tar illa upp. Bäst är nog att hålla tyst. Så får de tro vad de vill.

Nej en dejt vill inte ha en narcissist. Men jag förstår inte hur fällan med frågan skulle leda henne till den slutsatsen.

Hon tyckte om mig, men kände att jag var lite för bra. Det berodde ju på att jag speglar hennes drömmar och mål. Så hon skickade ut en fråga som rimligen inte borde vara sann. Det var för tidigt för att jag skulle känna kärlek. Jag registrerade ett behov och gav henne det. Hon överlistade mig. Men nu har jag lärt mig den saken. Min svårighet är att jag saknar den typen av känslor och den känslomässiga förståelser. Jag simulerar dom så gott jag kan.

Haha jag har stött på kvinnojouren. Väldigt bokstavligt. De skulle vinna en hel del på att något dämpa sina anklagelser. Blir det för mycket skitsnack tröttnar folk och myndigheter. De kan i vart fall erbjuda skyddade lägenheter åt kvinnor. Skulle gärna avliva mina ex, men jag tror inte att jag skulle komma undan med den saken. Den stora faran är nog snarast att jag skulle kunna övertala dom att komma tillbaka om jag fick tag på dom igen. Jag har lyckats med det förr. Även när de är slut så är de ofta starkt knutna till mig. Jag har många bra sidor också. De utvecklar ofta väldigt starka känslor.

Målet för mig, som jag tror tror att det är för de flesta är att leva i ett stabilt förhållande där båda parter mår bra. Jag försöker lära mig spelet. Sen måste eftergifter ske från båda håll. Jag har levt i stabila förhållanden utan bråk. Men det behövs en viss typ av tjej för det. Jag har även försökt skapa den typen av tjej, men misslyckats.

Skulle förmodligen inte ha några problem med att bli inlåst på psyket om jag bad om det. Men jag tror att vägen in är kortare än vägen ut. Jag mår inte dåligt. Jag mår bra, och är nöjd med mitt liv. Jag ser inte det behovet.

Ok, jag har ingen aning. Har aldrig haft med dem att göra. Men jag tänker att man inte hamnar på gatan i alla fall.

Ok, har aldrig träffat en sådan kille som dig eller någon som har träffat en som dig. (Kanske någon har blivit lite väl besatt, men jag vill intala mig att det är hänger på dem, inte på mig.) Det måste verkligen vara en speciell typ av tjej, för jag tror knappast att det är du.

Men hur har du som autist lyckats få förmågan att fördjupa relationer med andra människor? Jag trodde detta var ett gemensamt problem för alla autister, även om det kan yttra sig väldigt olika. Även de mest socialt kompetenta autisterna har svårigheter med detta, men på mer subtila sätt än en mer uppenbar autist. De kan sällan gå vidare med en ytlig bekantskap ens, utan att göra några märkbara fel. För det du beskriver låter ju extremt.

Eller är du bara otroligt snygg?

Haha I wish! Nej, jag ser normal ut. Utåt har jag inga större fel. Välutbildad, bra jobb, händig och familjekär. Jag dricker inte alkohol eller sysslar med sådana saker. Det är väl inte där varningsklockorna brukar ringa som högst hos tjejer som söker ett seriöst förhållande.

Vet inte faktiskt? Jag hade jätteproblem med sociala relationer när jag var yngre. Har inget socialt behov alls av vänner. Jag umgås med sådana jag vill något ifrån. Jag har lärt mig spelet över tid. Testat mig fram och förstått vad som fungerar, och inte fungerar. Först lite på olycka och slump. Men sedan mer utstuderat över tid. Alla som umgås med mig märker att det är något avvikande. Därav autist-förklaringen. Jag är verkligen autist - också. Så det är inte lögn.

Möjligt att den typen av tjej är ovanlig. Men det kan bli en bra harmoni. Jag vet att det finns tjejer som mår bra av min personlighet, jag försöker jobba på mina.... utmaningar. Men samtidigt så vill jag ju ha en tjej som i grunden är kompatibel med min person. Som alla andra. Bara för att jag är den jag är så tycker jag ju inte att bråk är roliga, tvärtom. Jag vill ha lugna förhållanden utan drama.

Du antyder ändå att du träffat på en del narcissister? Hur brukar de vara då? Hur gör du för att undvika dom?

Kan inte sluta tänka på Tant Råbiff i denna tråd....

- Aaah Du tänker sååååååååååå..
- Men vad ska Tant rösta på...
- Narcissisterna

Har nog inte träffat på en narcissist sedan jag jobbade med en. Hon var grandios och besvärlig. Hur de är? Ja de bara pratar om hur bra de är hela tiden. Försöker styra och ställa fast de inte har rätt förutsättningar.

Är man grandios är man väldigt uppenbar. En bild jag har är att de aldrig mognar riktigt.

Men de ser gärna sig själva som väldigt ”mogna” personer, och vräker ut att andra är minsann är omogna. Speciellt de som har tagit ansvar, har försökt ha en öppen dialog. T ex kan man har skrivit ett sansat sms. Då svarar de inte ens.

Jag menar visst om man är omogen, men då kan man väl erkänna det också? Som att jag kan erkänna att jag är jävligt bekväm av mig. Det är jag. Varför ska alltid narcissister tro det motsatta om sig själva?

Så nej har inte träffat på många. Jag kan bara gissa att dessa är det. Ev. En med coverta drag.