Råfyllans tidevarv är över för egen del men vill minnas att det i regel en väldigt begränsad men ofta återkommande skara personer som kaosade på fyllan med antingen tjafs och/eller bråk.
Enligt den enkla förklaringsmodellen som folk i alla tider söker så var det dessa som var potentiella alkoholister och riskerade att gå ner sig helt men i min umgängeskrets har dessa två personer (som jag främst tänker på) klarat sig bra i livet - de fick relativt tidigt konsekvenser av sitt drickande och varvade ned, det höll helt inte. Enligt förklaringsmodellen ovan var det lumpen ”som gjorde folk av dem”

vilket jag avfärdar som relativt tung bullshit kort och gott - det var snarare en (för många uppenbar) insikt de båda gjorde och kopplat till att de är smarta så kom de fram till att alkohol inte är för dem, vilket skedde stegvis lite efter 20-årsåldern.
Har en i min bekantskapskrets som alkade ned sig relativt hårt men han seglade alltid lite under radarn och gjorde inte särskilt mycket väsen av sig när det dracks alkohol. Han var mer ångestbenägen än utåtagerande och hade byggt upp rejäl tolerans när drickat blev ett problem runt 40 - numera nykter men det kostade ett förhållande.
Bland ungdomar jag har i min omgivning nu dricks det väsentligen mindre men man hör såklart talas om att någon flippar med jämna mellanrum och inte sällan nämns droger/dopingpreparat som förklaring, något som var helt okänt i mina kretsar under uppväxten.