Citat:
Ursprungligen postat av
grungewhore
Jag kanske uttryckte mig otydligt. En jude som protesterar mot Israel är fortfarande en jude för en Palestinier. Har judiska vänner som är vänster som gått i skolan med palestinier (alla födda i Sverige). Palestinierna har alltid varit antisemiter, även när judar håller med dem om vad som sker är fel.
Det är inte så märkligt egentligen. Jag kan förstå att alla muslimer inte är terrorister, men Islam är och förblir roten till ondskan i världen idag. Så känner Palestinierna för judar, det är inte märkligt egentligen.
Det är otäckt enkelt att dra alla över en kam. En snabb titt på Flashback räcker för att se hur både muslimer, ryssar och andra grupper ständigt klumpas ihop och demoniseras som om de vore en enda homogen massa.
Hönan-eller-ägget-frågan är heller inte trivial: blir folk kritiska till islam för att de ser vissa muslimer bete sig illa, eller tolkar de det de ser genom redan existerande islamfientliga glasögon? Samma mekanik gäller judar: uppstår antisemitism ur faktiska övergrepp som begås av en stat som kallar sig judisk, eller ligger fördomarna där först och letar efter "bekräftelse" i varje nyhet?
Problemet i ditt resonemang är att du inte ifrågasätter själva principen om kollektiv skuld, du flyttar den bara. Du beskriver träffsäkert hur en jude som protesterar mot Israel ändå förblir "jude" i antisemitens ögon, men i nästa andetag gör du själv exakt samma sak när du utser islam till "roten till ondskan i världen idag". Det är samma essensialistiska tänkande, bara med ny etikett på måltavlan.
Jag tror varken på kollektiv skuld eller på kollektivt trauma som politiskt frikort. Varken judar, muslimer, ryssar eller någon annan grupp ska hållas ansvariga i klump för vad vissa individer, rörelser eller stater gör i deras namn. Och lika lite som det är rimligt att bestraffa en slumpmässig jude för Israels brott, är det rimligt att behandla Förintelsen som en permanent sköld mot kritik av en stats nuvarande övergrepp. När historiskt lidande förvandlas till ett retoriskt vapen för att avleda all saklig granskning av vad som händer här och nu, då har man passerat en gräns. I alla fall i min bok.