8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Det är alltså flera läkare som har gått samman för att orosanmäla till socialen och ändå är folk i tråden besatta av att skuldbelägga soc och säga att de inte har utrett saken - hur vet ni att de inte har utrett det? Och hur vet ni vad vårdpersonalen har sett för tecken som fått dem att anmäla mamman?
En utredning tar tid och om det rör sig om munchausen by proxy och mamman potentiellt kan skada sitt barn fysiskt så är det väl fullkomligt rimligt att flickan är åtskild från mamman medan utredningen pågår? Eller är det bättre att flickan skadas fysiskt och får men för livet eller kanske dör?

Det verkar vara väldigt få i tråden som förstår vad syftet är med att utföra munchausen by proxy på sitt barn. Det är att uppge falska symptom (tex överdriva eller underdriva) för att läkarna ska bli förvirrade och att barnet på så sätt ska få sämre vård. Det är definitivt misshandel.

Om vårdpersonalen känt av att mamman varit ute efter att försöka påverka/förvirra så är det helt rätt att en orosanmälan gjordes. Sen kan man ju diskutera om socialtjänsten gjort rätt eller fel, men det är en annan sak.

Det verkar vara väldigt få i tråden som förstår vad syftet är med att utföra munchausen by proxy på sitt barn. Det är att uppge falska symptom (tex överdriva eller underdriva) för att läkarna ska bli förvirrade och att barnet på så sätt ska få sämre vård. Det är definitivt misshandel.

Om vårdpersonalen känt av att mamman varit ute efter att försöka påverka/förvirra så är det helt rätt att en orosanmälan gjordes. Sen kan man ju diskutera om socialtjänsten gjort rätt eller fel, men det är en annan sak.

Jo, jag vill att Soc skall ha den makten. Även om det gäller min familj. [Nu råkar jag inte vare sig vara gift eller ha barn, men låt oss leka med tanken.]

Och anledningen är enkel. Låt mig måla upp ett skräckscenario för att göra saken tydlig:

mina grannar är knarkare och alkoholister. De har fyra barn. Så fort barnen kommer hem från skolan så skall de laga mat åt föräldrarna, som aldrig är nöjda. Och eftersom föräldrarna inte är nöjda med maten så spöar de upp barnen, mellan Koskenkorva-flaskorna.

I ett sådant fall anser jag att det är uppenbart att det är bättre för ungarna att Soc tar dem, och stoppar in dem i någon typ av hem/boende som passar dem. [Jag har ingen aning vilka alternativ som finns, och kan därför inte vara specifik]. Att låta ungarna bo kvar hos alkoholiserade föräldrar som spöar upp ungarna skulle (väldigt sannolikt) göra att ungarna blir ett större problem för samhället längre fram än de skulle blivit om man tog barnen från föräldrarna.

Och å andra sidan så har du föräldrar som sköter sig exemplariskt, aldrig ens skriker åt ungarna och så vidare. Självklart skulle barnen i en sådan familj utsättas för ett större trauma om Soc tog hand om dem än om de fick bo kvar hos föräldrarna.

Så långt tror jag du kan hålla med mig. Problemet uppstår när man skall dra en gräns mellan dessa två scenarion.


Dessutom finns det en inbyggd bias i det hela: vi får uteslutande höra om de fall där man kan misstänka att Soc tagit barn på fel grunder. De hundratals/tusentals fall där alla är överens om att det är bra att ta hand om barnen får vi aldrig höra om: det ger inga rubriker eller klick. En tidning som rapporterar om sådana fall kunde lika gärna rapportera om att solen går upp i öst och ner i väst: det är så det funkar...



-------------
Och bara för att vara tydlig nog: mina "grannar" enligt ovan finns inte, de är påhittade för att skapa ett exempel.

Jo, jag vill att Soc skall ha den makten. Även om det gäller min familj. [Nu råkar jag inte vare sig vara gift eller ha barn, men låt oss leka med tanken.]

Och anledningen är enkel. Låt mig måla upp ett skräckscenario för att göra saken tydlig:

mina grannar är knarkare och alkoholister. De har fyra barn. Så fort barnen kommer hem från skolan så skall de laga mat åt föräldrarna, som aldrig är nöjda. Och eftersom föräldrarna inte är nöjda med maten så spöar de upp barnen, mellan Koskenkorva-flaskorna.

I ett sådant fall anser jag att det är uppenbart att det är bättre för ungarna att Soc tar dem, och stoppar in dem i någon typ av hem/boende som passar dem. [Jag har ingen aning vilka alternativ som finns, och kan därför inte vara specifik]. Att låta ungarna bo kvar hos alkoholiserade föräldrar som spöar upp ungarna skulle (väldigt sannolikt) göra att ungarna blir ett större problem för samhället längre fram än de skulle blivit om man tog barnen från föräldrarna.

Och å andra sidan så har du föräldrar som sköter sig exemplariskt, aldrig ens skriker åt ungarna och så vidare. Självklart skulle barnen i en sådan familj utsättas för ett större trauma om Soc tog hand om dem än om de fick bo kvar hos föräldrarna.

Så långt tror jag du kan hålla med mig. Problemet uppstår när man skall dra en gräns mellan dessa två scenarion.


Dessutom finns det en inbyggd bias i det hela: vi får uteslutande höra om de fall där man kan misstänka att Soc tagit barn på fel grunder. De hundratals/tusentals fall där alla är överens om att det är bra att ta hand om barnen får vi aldrig höra om: det ger inga rubriker eller klick. En tidning som rapporterar om sådana fall kunde lika gärna rapportera om att solen går upp i öst och ner i väst: det är så det funkar...



-------------
Och bara för att vara tydlig nog: mina "grannar" enligt ovan finns inte, de är påhittade för att skapa ett exempel.

Vad får dig att tro att munchausen by proxy är något som händer på film istället för i verkligheten?

Vad får dig att tro att munchausen by proxy är något som händer på film istället för i verkligheten?

Jag tror det är mer vanligt förekommande på film och uppenbarligen handlar det om fantasier i detta fallet med tanke på att kvinnan i fråga varken träffat barn eller föräldrar. Personen saknar insikt och därför gissar jag på att hon blivit påverkad av något fall i media eller film som.har fått henne att dra dessa felaktiga slutsatser.

Det framgår ju i radioprogrammet ganska tydligt vad det är som hänt. Mamman har blivit förd bakom ljuset av vården och dottern har fått i sig alldeles för lite näring mot vad hon egentligen skulle haft via näringsdroppet. Således har mamman trott att det var något fel på dottern som skulle åtgärdas med en operation, men det visade sig att vården tabbat sig och inte gett mamman rätt information och dotter fick i sig alldeles för lite energi mot vad hon egentligen skulle haft och blev såldes helt slut och tom på energi.

Det är alltså vårdens fel och inte mammans. Ändå är dottern lik förbannat tvångsomhändertagen och får inte träffa sina syskon ens. Hur sjukt är inte det? Det verkar vara prestige från både vården och soc som är problemet i detta fall och överläkaren som gått igenom hela läkarjournalen säger ju att mamman är oskyldig och har inte münchhaussen by proxy. Hur är detta ens möjligt i ett demokratiskt land? Jo vi har har gett makten över barnen till den totalt inkompetenta yrkeskåren: socionomer. Det är som att låta undersköterskor få utföra avancerade hjärtoperationer.

Sinnes är det. Alla beslut om LVU borde alltid skötas i team med riktiga professionella (exempelvis barnläkare, barnpsykologer, barnrättsjurister, beteendevetare osv) där hela journalen och allt vägs samman från första till sista journalanteckning.

Socionomer ska hållas långt borta från barnen, de skadar dem bara har det visat sig i längden. All forskning pekar åt samma håll. Tvångsvård är skadligt och svindyrt och därför ska det alltid undvikas in i det sista. Men tyvärr missbrukas placeringar av barn. 1 av 20 barn är placerade utanför hemmet i vårt land någon gång under sin uppväxt. Hur sjukt är inte det? De pengarna borde läggas på hjälp i hemmet istället. Då skulle pengarna räcka långt längre än de gör idag där placeringar av barn har gått och blivit en miljardindustri.

Det är ju lätt att diskutera andras barns framtid och vad de ska bo, men jag är inte helt säker på att du uppskattat denna behandling om det var din familj som var utsatt och du som förälder med alla medel försökt få rätt vård till din dotter.