8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Det hade inte behövts en hel kader med tvärprofessionella psykologer, nutritionister, pediatriker och sådana som ska övervaka dem....Bara att Elsas läkare frågat mamman om hur många påsar med näringsinfusion (eller vad det heter) som flickan fick. En fråga som till och med jag som inget kan om Elsas sjukdom tycker är självklar eftersom hon var orkeslös.

Och nu glömde du att en majoritet av läkarna som på olika sätt varit involverade i Elsas vård, sagt att hon inte skulle fått den diagnosen idag. Diagnoskriterierna då var mer luddiga och baserades främst på självrapportering från barnet/föräldern. Det var, och är fortfarande, en uteslutningsdiagnos, som saknar specifika biomarkörer.

Den i princip enda som sagt sig ***typ*** tro att Elsa faktiskt har PIPO, är den av mamman betalda läkaren som aldrig träffat Elsa. Han har skummat journaler och anteckningar, men främst har han skapat sig den bilden genom att mamman berättat sin (absolut ej objektiva) syn på diagnosens riktighet. Du är väldigt pigg på att citera den läkarens inköpta vittnesmål från domen, men du behöver inte citerar honom igen här. Vittnesmål och dokumentation från läkare som faktiskt varit inblandade i Elsas vård har en helt annan tyngd och objektivitet.

Det här är jättebra. Precis vad som behövs.

Vad menar du med ”en hel kader”? Det är ju läkaren som har ordinerat droppet. Mamman har följt vårdens ordinationer och instruktioner.

Nu kommer du åter med lögner och påhitt som jag inte bemöter mer än såhär.

Det här uttalandet av Patrik Jonsson, förvaltningsdirektör på socialförvaltningen i Örebro kommun, är mycket intressant:

– Jag har ju fullt förtroende för socialtjänsten och de beslut som är fattade, men utifrån den mediala uppmärksamheten så gör vi den här granskningen för att vara så transparenta som möjligt, säger Patrik Jonsson, förvaltningsdirektör på socialförvaltningen i Örebro kommun.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/orebro/socialtjansten-utreds-i-orebro

Att gå ut i media och uttala ”fullt förtroende för socialtjänsten” under rådande omständigheter och innan granskningen avslöjar ett bristande omdöme och brist på saklighet och opartiskhet eftersom det inte finns någon saklig grund för detta ”förtroende”.

Om förvaltningsdirektören brister i saklighet så finns ett organisatoriskt problem som måste lösas.

Droppet spelar oerhört liten roll eftersom flickan trots att mängden hade innehåll anpassat för en 2 åring och hon ändå växt som hon skulle så har övrig energi kommit från mat , droppet plockades dessutom bort efter kort tid under placering.
En flicka som slipper ha 3 assistenter på heltid är utfallet , en flicka som nu kan göra något så aktivt som att spela fotboll

Vi pratade om det här och hela historien om droppet spelar väldigt mycket roll i det här.

(FB) 8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

(FB) 8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

(FB) 8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Det här är du som försöker förskingra allvaret av att läkarteamet inte upphällt rutin.

Är det föräldrarnas fel att läkarna ställde fel diagnos?
Varför var de så rädda över att skicka remissen för en second opinion?

Nej, ditt resonemang är i grunden fel. Droppet är toppen på ett isberg av systematiska fel. Men du förstår inte det för du kan ingenting om de lagar och regler som gäller. Av någon anledning postar du en massa inlägg om vad du tycker MEN du KAN ingenting om regelverket. Det gör att du är farlig eftersom de som läser dina inlägg kan tro att det du skriver är sant.

I verkligheten visar det som framkommit att vården systematiskt har kringgått hela den lagstiftning som ska säkerställa att det INTE blir som det har blivit i Elsas fall.

Jag har inte tidigare skrivit något, men har följt fallet här, i media och via sociala medier. Jag tycker många har intressant infallsvinklar om ärendet och min bild som sjuksköterska, mamma och medborgare är detta:

Elsa omhändertogs initialt pga misstanke om MBP, vilket av förståeliga skäl avskrevs vid närmre utredning. Elsas mamma är en otroligt engagerad förälder som känner in sitt barns mående mer än andra föräldrar. Hon är handlingskraftig och ifrågasättande. Hon är kärleksfull och har aldrig medvetet skadat Elsa.

Vården har ställt diagnosen PIPO (inte Elsas mamma som gjort). Båda föräldrarna och bonuspappan gör allt de kan för att Elsa ska få ett så bra liv som möjligt. Elsas mamma ”övertolkar” ibland Elsas symtom och hon får stanna hemma från skolan trots att hon kanske skulle fixat en skoldag vissa dagar. Även Elsas assistent, pappa 🧑 ch bonuspappa vittnar dock om Elsas brist på ork, ont i magen och illamående.
Självklart är det lätt att oroa sig som förälder och ”övertolka” signaler när man fått till sig att ens barn har en kronisk, ovanlig tarmsjukdom som innebär helt eller delvis näringsdropp för de allra flesta. Föräldrarna har följt vårdens råd och låtit dottern delta vid måltider och äta när hon vill. Vid försämring har Elsas läkare ordinerat tarmvila och mamman har följt råden vilken gjort Elsa ännu sämre. Vården har även enligt journaler konstaterat vätskebrist och Elsa hr blivit ordinerad extra glukosdropp dagtid. Min bild är att Elsa haft en ovanligt trygg och stimulerande uppväxt, vilket säkert bidragit till hennes normala tillväxtkurva, men att hon haft dessa symtom som mamman rapporterat i perioder. Mamman är väldigt vältalig och handlingskraftig vilket i det har fallet har det vänts emot henne.

Vården i sin tur har även dem gjort sitt bästa utifrån de svårigheter som finns inom svensk sjukvård idag. Jag anser att vården agerat helt rätt som lyssnat på mamman, vården har även lagt till extra glukosdropp vid försämring. Vården har såklart fått rapport om att Elsas vikt och längd och konstaterat att hon växer bra, vilket gör att dem inte ökar dosen TPN (varför skulle dem?). Vården förstår såklart att Elsa äter en hel del utöver näringsdroppet. Dock har vården DOKUMENTERAT fel angående att Elsa har nästintill hela sitt näringsintag vid TPN. Vården har däremot brustit i sin samordning mellan de olika instanserna och yrkeskategorierna. Man skulle haft ett möte med Örebro, Uppsala, dietist, läkare, Elsa, assistenter och föräldrar långt tidigare. Vården för in en anmälan från Elsas mamma EFTER att de haft ett lyckat möte. Vården har då även fått träffa Elsa för första gången på länge och ser att hon ser ganska välmående ut och tycker att mamman måste ha överdrivit symtomen eftersom de vet att Elsa inte har fullt näringsdropp och mamman rapporterar ett skralt födointag, vilket inte går ihop eftersom det ALLTID syns på ett barns tillväxtkurva (fakta som inte går att prata bort). Vården blir såklart oroliga och undrar varför mammans bild och deras observationern och fynd inte överensstämmer. De bestämmer sig för att ha möte och i det mötet beslutas om en orosanmälan, vilket jag tycker är förståeligt. Efter LVU samordnar sig vården och har ett bra samarbete med jourhemmet. De vill prova att ta bort TPN, vilket säkerligen Elsas föräldrar också velat göra om vården samordnat sig tidigare. Resultatet: Elsa förser sig med riktig mat, fortsätter växa bra (vilket hon gjort även tidigare).

Det som inte är lika förståeligt: Varför gör man ingen utredning angående den påstådda omsorgsbristen? Varför har inte socialtjänsten när misstankarna om MBP lades ner gjort hembesök och försökt hitta en bättre lösning för Elsa än att ”ryckas” ifrån allt hon känner till. Eftersom misstankarna om barnmisshandel är nedlagda, Elsa har inte längre CVK, Elsa vill komma hem och allt talar för att hon har en otroligt engagerad mamma och starka släktband. Varför kan inte socialen låta Elsa och mamman/föräldrarna under övervakning/på utredningshem få bo ihop? Föräldrarna har hela tiden varit positiva till att granskas och utredas, eftersom de har inget att dölja! Jag tror Elsa skulle få det fantastisk bra att bo tillsammans med sin mamma, pappor och syskon nu när man vet att hon kan äta vanlig föda. Tycker socialen ska lägga tid på de barn som de illa på riktigt! Tror nog även att Elsas mamma lärt sig en läxa av allt detta.

Du skrev att "det behövs tvärprofessionella team och samverkan mellan olika aktörer". Det är det jag menar med en hel kader. Onödigt, det hade räckt att hennes ordinarie läkare följt upp vad flickan faktiskt fick i sig.

Det var inte second opinion remissen gällde utan utredning för att eventuellt operera bort tjocktarmen vilket mamman hört på föreläsning att det ibland gjordes i Göteborg

Det blir i effekt en second opinion eftersom det nya läkarteamet kommer göra sina utredningar innan man gör ett sådant allvarligt ingrepp.

Remissen gällde att få Sahlgrenska utreda Elsas sjukdom snarare än att hon sökte för en tarmop.