Citat:
Ursprungligen postat av
kurt-sune
Det här är ungefär samma argumentation som doktorn använder. Han vill också “förstå vad som har hänt”. Men när man analyserar er argumentation går den alltid ut på samma sak. Ni vill inte förstå. Ni vill klippa och klistra ihop en historia där vården och socialtjänsten inte bär något ansvar, och där skulden i stället hamnar på Victoria och Joacim.
Se bara på hur det har gått till. När droppet visade sig vara fel i journalen, borde föräldrarna ha upptäckt det. När vården gav fel information till assistenten, borde föräldrarna ha rättat den. När Victoria ifrågasatte vården, var hon i konflikt. När hon inte ifrågasatte, rapporterade hon fel. När Joacim inte höll med om misshandeln, saknade han probleminsikt. Varje fel som vården och socialtjänsten gjorde har ni vänt till ett fel hos föräldrarna.
Men det finns redan flera av varandra oberoende personer som har läst de faktiska handlingarna:
• Den externa granskaren, som socialtjänsten själv anlitade, konstaterade att handläggningen inte var rättssäker, objektiv eller proportionerlig, och att ansvaret i orosanmälningarna hade flyttats från vården till mamman.
• Socialtjänstens egna handläggare skrev en Lex Sarah-rapport om att utredningen aldrig prövade sin egen utgångspunkt, och att pappan aldrig bedömdes.
• En specialistläkare som gick igenom journalerna uppmärksammade att droppet kunde ha varit för lågt under lång tid.
• Elsas egen behandlande läkare bekräftade i domstol att droppet bara täckte cirka 40 procent, och att journalen och orosanmälan var fel.
• Juristerna på Centrum för rättvisa har anmält både förvaltningsrätten och kammarrätten till JO, för att de inte prövade om tvånget var nödvändigt.
• Förvaltningsrätten själv avfärdade misshandelsanklagelsen som grundlös, och konstaterade att Victoria “agerat och agerar med Elsas bästa i åtanke”.
Ingen av dem landar i er slutsats, att föräldrarna bär skulden och att allt annat gick rätt till. Tvärtom har de, var och en från sitt håll, bekräftat det Victoria och Joacim har sagt hela tiden: att vårdens uppgifter aldrig prövades, att droppet var fel, och att socialtjänsten gick betydligt längre än vad underlaget räckte till.
Det är inte föräldrarna som behöver förklara sig. Det är de som skilde Elsa från sin familj i nästan ett år, på ett underlag som ingen prövade.
Vem var specialistläkaren? Menar du att det var han som själv upptäckte att droppet kunde ha varit felordinerat när han gick igenom journalerna?
Och vad hände sedan? Om läkaren upptäckte att Elsa fått felaktig näringsbehandling under lång tid borde det väl ha rapporterats och utretts som en möjlig vårdskada? Gjordes någon sådan utredning, och bedömde vårdgivaren om det fanns skäl för en lex Maria-anmälan?
