Statsminister på piller? Frågor hopar sig kring Andersson – men PS låtsas som inget.

Jag vill inleda denna diskussion med en seriös betraktelse över Magdalena Anderssons offentliga framträdanden, särskilt i ljuset av hennes uttalade ambitioner att kandidera till statsministerposten. Baserat på observationer från hennes tal och uppträdanden finns det indikationer som kan tyda på påverkan från bensodiazepiner, en klass av läkemedel som är kända för sina sedativa effekter. Jag understryker att detta inte utgör en medicinsk diagnos, utan en sammanställning av synliga tecken, grundad på etablerad medicinsk kunskap. Syftet är att främja en öppen debatt om transparens i politiskt ledarskap.

Låt oss bryta ner de centrala observationerna:

1.Tal- och artikulationsmönster: I flera offentliga sammanhang har Andersson uppvisat sluddrigt tal, med otydliga uttal och en fördröjd synkronisering mellan tanke och verbalisering – en situation där hjärnan tycks ligga steget före munnen. Meningar inleds ofta långsamt, vilket överensstämmer med de sedativa effekter som bensodiazepiner kan ha på verbal klarhet och kognitiv hastighet.

2.Fysiska och mimiska indikatorer: Det finns tecken på minskad muskeltonus, särskilt kring ögonen, vilket resulterar i hängande eller puffig hud. Vätskeretention manifesteras som påsar under ögonen, och en dämpad ansiktsmimik bidrar till ett övergripande slappare uttryck. Dessa symtom är förenliga med långvarig användning av sådana preparat, som kan påverka både fysik och uttrycksförmåga.

Dessa observationer väcker allvarliga frågor om lämpligheten för ett ämbete som statsminister, där krav på mental skärpa, auktoritet och snabb beslutsfattning är centrala. Bensodiazepiners kända effekter på kognition och fysisk koordination kan potentiellt komplicera dessa aspekter, och det är rimligt att efterfråga en öppen dialog om hälsa och stresshantering. Alternativa strategier för att hantera den påfrestning som politiskt arbete innebär – såsom terapi eller livsstilsförändringar – bör prioriteras för att säkerställa ett robust ledarskap.

Vad som är än mer bekymmersamt är Public Service uppenbara ointresse för att belysa dessa frågor. Trots Anderssons framträdande roll i svensk politik verkar statliga medier som SVT och SR undvika att granska sådana observationer, trots att de annars är snabba att rapportera om liknande spekulationer kring andra figurer. Är detta ett uttryck för partiskhet, eller en rädsla för att utmana etablissemanget? En oberoende journalistik bör inte blunda för potentiella hälsorisker hos aspirerande ledare, utan istället främja transparens för att skydda demokratin.

Vad tycker ni, forumet? Har någon av er noterat liknande tecken i Anderssons framträdanden? Och varför tror ni att Public Service väljer att ignorera detta? Låt oss hålla diskussionen faktabaserad och respektfull.

Vin och tabletter är en extremt vanlig kombination bland kvinnor över femtio. Det är piller för värk, piller för ”nerverna”, piller för att gå ner i vikt, piller mot allt möjligt. Blanda detta med bag-in-boxvin flera kvällar i veckan. Det är supervanligt och kommer automatiskt när man väljer en kvinnlig ledare.

Därför ska man inte ha gamla kärringar i ledarroller. Men tydligen är det väldigt viktigt för Väst och då får man acceptera att dessa kvinnor agerar omdömeslöst till del på grund av deras olika typer av missbruk i vardagen. Det är så det är. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar.

Är inte detta en perfekt tråd för konspirationsforumet?

Jag upplever att Anderssons approach varit densamma de senaste 15 åren.

Jag tror det är många som är drogade.
Kristersson har typiska tjack-tics. Det är ett jäkla ryckande i axlar och nacke hela tiden.

Pål Jonson går garanterat på stora mängder uppåt. När den mannen väl har ordet så går det i rasande fart och tar aldrig slut. Jag undrar om han ens använder kommatecken och punkt i textform. Om han inte tar de där djuuuupa andetagen som går långt ner i halsen, samtidigt som han skjuter fram underkäken likt en tjackis, så skulle han nog rasa i golvet av syrebrist.

Gunnar Strömmer trycker säkert både neråt och uppåt för att hålla sin autism under kontroll.

Att Stenergard går på lugnande är solklart, inte ett ansiktsuttryck oavsett situation.

Svantesson går nog på opioider. Hon har det klassiska ofrivilliga ryckandet i sina händer som hon försöker dölja genom att fippla med grejer när hon talar eller så lägger hon sin andra hand över den som rycker mest. Jag tänker alltid på Ash i Evil Dead 2 när hon talar.

Bush är nog koksare.

Nooshi blir hög på sig själv. Det är möjligt att en lägre dos antipsykotika finns utskriven.
Hela vänstern har benzo och SSRI som dagliga vitaminer.

Finns väl redan någon tråd om detta. Där kom de fram till att hon är mer eller mindre alkis.
Kanske hon behöver ta piller dagarna när hon är nykter för att minska skakningar och synlig abstinens.
Hennes ögon är ofta "vattniga" med, som hos en alkis, eller dagen efter man partat.

Det är samma gamla socialdemokratiska relativiseringstrick som alltid — en sorts politisk dimridå där allt plötsligt blir lagom, rimligt eller ’komplext’ så länge det gynnar det egna narrativet. Och mitt i denna välbekanta rökridå står Magdalena Andersson, fullt och helt inställd på att återta statsministerposten.

Det är alltid kul att se Åkesson stå mitt bland denna cirkus till politiker och försöka hålla tillbaks. Att han ofta himlar med ögonen och suckar är han inte ensam om att göra, det gör de flesta av oss framför teven också.

Nej det finns ingen tråd om detta på Flashback !

Man kan ju undra, helt rimligt och utan överdrifter, om en person som uppvisar den typen av beteende verkligen är den mest lämpliga att leda ett helt land med allt vad ansvar, omdöme och konsekvensförmåga faktiskt innebär.

Ta bara senaste debatten med Åkesson där Andersson stakar, sluddrar och mumlar minst ett tiotal gånger !

Det är en befogad fråga, särskilt när beslutsstil och retorik gång på gång väcker fler funderingar än förtroende

Media skriver inte om sådana saker förrän det blir en skandal. I fallet Lars Werner så var det partikollegan Jörn Svensson som antydde att han var alkis i en debattartikel i DN. Schyman och Garton skapade sina egna skandaler och Bodström vägrade urinprov i en TV-intervju.

Så länge missbruket inte leder till några allvarliga händelser så får du hålla på hur mycket du vill utan att media skriver om det, och det gäller politiker från höger till vänster.

Jag tror kärringen helt enkelt bara är söndersupen!

Partier och partipolitik --> Konspirationer och alternativa teorier
/Moderator

Har tänkt samma tanke ett flertal gånger.