Varför begär man inte utbildningskrav/arbetskrav för ministerpost

Om en vanlig person skulle jobba som minisiter eller chef är man noga med att ha olika krav för posten. Det kan ibland vara omöjligt att man får jobbet och oftast kräver chefsposition olika former av erfarenhet inom området. Hur kan denna regel inte implementeras på politiker och varför ska dessa politiker som är välbetalda för deras jobb vara så outbilda och ointresserad för deras post. Jag utvecklade denna åsikt efter att ha läst om Romina Pourmokhtari.

Jag fattar verkligen inte hur några strökurser inom statsvetenskap kan få henne att landa i en post inom klimat, miljö, kemikalier, avfalls- och kretsloppsfrågor, strålsäkerhet, miljöprövning, biologisk mångfald, havs. Det är för mig helt oroväckande att en så obrydd person kan få en post inom något så viktigt som miljö. Jag menar det finns väl välutbildade med kandidat, master eller phd inom det område som kan hantera sådanna frågor. Varför ska hon av alla behandla frågor som hon 1. inte inteesserar sig inom och 2. Inte har någon plan på hur hon ska förbättra.

Hon verkar vara den största klimatskeptiker

Det är därför man har Statssekreterare.

Helt enig med dig! Ett av vår tids mysterier......Bland yrkesmän måste man ha "behörighet", våtrum, el, vvs ADR, YKB för lastbilsförare, busskort, etc... Men politiker kan vem som helst bli..Hur många av våra politiker har haft ett "riktigt yrke" ???????

1. För det första så skall politiker representera befolkningen. De skall vara folkets representant över specialisterna så att specialisterna arbetar i den riktningen folkets representanter i riksdagen beslutar.

Problemet är att vårat politiska system helt tagits över av folk som var lite eljest som barn. Politik har blivit ett specialintresse för framför allt barn med autism. Riksdagen består av rena lyteskomiken. Man drev om hur ingvar carlsson såg ut som en fot. Tv programmet "helt appropå" drev gång på gång med birgitta Dahls utseende. EAP ondgjorde sig över Palmes utseende. Allt detta var tydliga symptom på utvecklingsstörning och med säkerhet kopplat till autism.

2. Det krävs i regel juristutbildning för att bli justitieminister (med korta undantag). Ändå är våran justitieminister en posterboy för just autism med sitt stora huvud (minnescentrat är större), sina coca-cola bottnar och feminina tal.
Blev det bättre av att kräva en juristutbilning? Svar nej, för det är inte där problemet ligger.

Problemet är våra ungdomsförbund. Ett normalt friskt barn är inte intresserad av politik. De spelar hellre fotboll, hänger i stallet eller med kompisar.
Så i ungdomsförbunden hamnar barn som var så socialt tafatta att de inte kunde få kompisar, eller helt saknar normalt behov av att umgås med andra.

Vår statsminister är en garderobs-homofil som är känd för en enda sak. Att stjäla lägenheter av behövande. Det skulle ha diskvalificerat honom för all framtid i en fungerande stat. PArtiledaren för KD är dömd i svensk domstol för att brutit mot 8:e budet (du skall inte bära falskt vittnessbörd mot din nästa), detta i sviterna efter att ordagrant ha brutit mot 9e budet "du skall inte ha begär efter din nästas hus". Inte ens 68-vänstern lyckades med den bedriften trotts medvetna försök (för att provocera) och att vi då fortfarande hade lagar om hädelse.
Men detta har alltså kristdemokraternas partiledare lyckats med.

Detta är bara exempel på hur urspårat vårt system är. Jag skulle kunna ge hur många exempel som helst.

Politik bygger på något kallat demokrati. Där vi utser representanter för folkets åsikter.

Lastbilsförare, våtrumsbyggare, elektriker tillsätts inte för att representera andra, utan (förhoppningsvis) baserat på kompetens, kunskap och skicklighet inom sitt smala område. Elektrikern vet inte ett skit om att dra rör, och tvärtom.

Så vill vi ha demokrati kan man inte ställa upp olika krav vilket utestänger stora grupper från att ens i teorin representera oss. Det vore odemokratiskt.

Därför är det upp till väljarna att bedöma vilken kompetens vi vill ha hos våra politiker. Men vi borde ha en offentlig diskussion om vad som är rimligt att begära av våra ledare, det skulle gynna demokratin .... Idag leds politiken av människor som aldrig haft hederliga arbeten, som hjärntvättats i ungdomsorganisationer från barndomen, det tycker jag är negativt.

Jag personligen har stött på väldigt skickliga och intelligenta människor, som har en kall och hänsynslös syn på sina medmänniskor, och som gärna skulle vilja ha ett hårt samhälle där barn i trasiga kläder och utan skor tigger på våra gator. Så hög intelligens och skicklighet i sitt yrke betyder inte nödvändigtvis att någon är en bra varm trevlig människa, eller att de skulle skapa ett bra samhälle som tar hand om oss som lever i det. Vi borde prioritera varma människor med logiskt tänkande, anser jag men det förblir nog en dröm.

Kyrkstocken förklarar det bra, det är precis så det ligger till. Och det avslöjar även problemet med demokrati, framförallt parlamentarisk sådan. Den drar till sig människor med diagnoser och lyten, sådana som inte kan hantera annat umgänge än det påtvingade. Jag har många gånger nämnt fördelen med en upplyst despot framför en samling personer som var konstiga redan som barn och som är satta att representera en allmänhet som inte förstår vad de röstar på.

Diktator blir man inte om man inte har personliga kvaliteter och får folk att lyssna och samlas omkring en. Diktaturer styrs nästan uteslutande av individer som tagit rollen med antingen list eller våld eller bådadera. ”Demokratier” styrs av personer som saknade vänner som barn och därför spenderade sin ungdom med att sitta i fullmäktigemöten och nämnder och röstade ja och nej till att rusta upp busshållplatser.

Det säger sig självt att du får en sorts samhälle med den ene ledaren och en helt annan sorts samhälle med den andre. Sett över historien har samhällen med starka ledare alltid triumferat över samhällen med svaga ledare. Västvärlden byggdes av starka män som betvingade andra folk och tog deras resurser med våld. Det är den naturliga ordningen.

Hon är inget undantag.

Alltför många av landets politiker har ingen tyngre utbildning. Det må vara hänt om de har en nån form av arbetslivserfarenhet. Men en stor del har bara jobbat inom partiet, i en organisation knuten till partiet eller i en myndighet. Skyddad verkstad typ.

Det räcker med att man varit medlem i Livets Ord så får man vara minister.

Det går väl att vara utbildad OCH representera befolkningen?

Utbildning + arbetslivserfarenhet borde vara en förutsättning för att kunna bli minister.

Det är otroligt tröttsamt att se ministrar ta fram förslag som stödjer deras egna moraliska kompass samtidigt som att förslaget samtidigt inte ett dugg bygger på fakta. Den sortens förslag borde gå direkt i sopkorgen, men idag så går ju mkt sån skit igenom tyvärr.

Man bör begära ett IQ-test.

Statsminister 140 IQ
Statsråd: 130 IQ
Riksdagsledamot: 120 IQ

Når man inte upp till kraven kan man inte tillträda i sin roll.

Putin är ett geni, så det går inte att ha svagbegåvade individer som Maggan och Kristersson på statsministerposition. Dessa lurar Putte brallorna av.

Hur tycker du man ska göra om regeringen saknar någon med relevant utbildning för en ministerpost?

Tillsätta någon MED relevant utbildning?