Systrar i 60-årsåldern dömda i Tingsrätten för mordförsök, Jönköping (2025-12-04)

Systrarna vill ju få det till att det är c:s vänner som gjort det någon som heter Ahmed och ett tiii namn nämns. Jag tycker det låter konstigt att c isf skulle ringa lillebror mattias att snabbt åka till huset om hon hade legat bakom det.

Poliserna tänkte att gubben var förvirrad och dement

Hur menar du med att de kom var för sig? De är ju på plats och slår honom samtidigt

Jag tror de inte ville göra sig av mig kroppen för de tänkte han tar blodförtunnande och kommer dö av att blodet åker ur snabbt och sedan kan man hävda att han trillade själv el att någon rånade honom. Det är inte svårt att dö efter att man trillat om man går på blodförtunnande. Finns massa sånnna dödsfall och det vet ju de som jobbar med gamla

Missade att svara på det sista. Det är absolut en rimlig förklaring till att han lämnas kvar. Och det är kanske också deras tanke om hur dödsfallet ska förklaras. Han har trillat helt enkelt. Många gamla som gör det. Men problematiskt för mig är fortfarande hur det kommer sig att de bara går.

Och jag minns kanske fel, men jag har för mig att han varierar sin berättelse här i slutet av misshandeln. Någon gång är det bara slaget med tillhygget. En annan gång berättar han om flera slag och sparkar. Stämmer det eller snurrar jag till det?

Efter att intensivt i närkamp gemensamt ha försökt ha ihjäl honom så får han nu en smäll av en av dem, varpå han försöker ligga still och hålla andan. Och ingen av dem kontrollerar puls eller någonting alls. De bara går. De verkar heller inte rusa ut i panik, utan de går. Säger de något till varandra? Jag tror inte det. Är inte det lite märkligt? Man bara gemensamt bestämmer sig för att gå helt plötsligt. Och hur var det med låsen? Var dörrarna låsta eller olåsta? Kunde de låsas på det sätt som stämmer med pappans berättelse?

Förresten, en sak till. Hur var vädret den här dagen? Det var väl blött och kallt ute, enligt vittnena på kyrkogården? Tog systrarna av sig skorna när de stormade in i pappans hus? Knappast väl? (Och de tar väl inte på sig skorna efter misshandeln innan de går ut genom altandörrarna?) Alltså har vi smutsiga skor som deltagit i denna utdragna och stökiga misshandel. Men fortfarande syns inga spår av något sådant i vardagsrummet? Bara blodfläckarna vid tv:n?

Så många frågor...

Jo de rusar ju i panik eftersom 2 vittnen hör smäll från altandörren

Det vet man ju inte eftersom man städade efteråt

Du fokuserat mycket på hemmet men detta kan man inte fokusera på eftersom det inte städades. Bara för att polisen el Mattias upplever det som hyfsat så betyder det ju inte att det inte fanns smuts el snea fransar på mattan

Jag förstår inte. Helt enkelt.

Nä, så enkelt är det. Du förstår inte!

Förstod vidden av det här gjorde heller inte systrarna som planerade och utförde mordförsöket på deras pappa. Idag förstår det emellertid hur urbota korkade de var.

Jag har också erfarenhet av människor med demens av olika svårighetsgrad. De lever ofta i dubbla verkligheter och kan inte längre skilja på saker och ting. Ibland blir det rätt, men ofta fel. De ser i syne, de tappar minnet och minns fel. De känner inte igen nära och kära. De vet inte var de bor och hittar inte hem.

En dement person skulle inte kunna planlägga att medvetet sätta dit någon på det sätt systrarna påstår att deras pappa Arne försökt göra. Visst, rent teoretiskt skulle en dement person vid något tillfälle kunna haspla ur sig en groda att två anhöriga försökt döda denne. Detta skulle dock gå att motbevisa ganska lätt, eftersom en dement person svamlar och inte skulle kunna hålla historien konstant och detaljrik över tid. En dement person skulle förmodligen inte ens kännas vid uttalandet, om du frågade personen ett par dagar senare.

Susanne och Annette anklagar i förhör sin pappa Arne för att kallt och medvetet försökt göra dem arvslösa och sätta dit dem för att han sägs hata dem. Det rimmar illa med att de samtidigt till sitt försvar i rätten, hänvisar till att anklagelserna han riktat mot dem bara är svammel av en dement person. Det motsäger ju sig självt. Man kan inte vara både iskall och beräknande samtidigt som man är dement och svamlar.

Då ska man ska komma ihåg att Susanne och Annette till sitt försvar begärt intyg av psykolog Hanna Ljung just angående att de anser att deras pappa skulle ha kognitiv svikt, vilket innebär att de anser att hans berättelse inte ska ses som tillförlitlig av den anledningen.

Naturligtvis griper de efter halmstrån för att bli frikända, till detta kan även läggas Annettes intyg om sitt knä. Det blir nästan larvigt desperat att skaffa intyg från fysioterapeut och hävda att "jag kan inte ha försökt döda min pappa för jag har ont i ett knä". Hon kan gå till kyrkan och (enligt egen utsago) gå runt med Susanne på kyrkogården i en timme, men har tydligen så ont i knät att hon inte kan ha gjort Arne något.

Baserat på vad Susanne och Annette begär i ersättning för intygen i det fall de hade blivit frikända, så har det kostat dem en hel del. De begär tillsammans sammanlagt 37875:- för tre intyg (fysioterapeuten, Sonny Björk samt Hanna Ljung) vilket innebär att varje intyg kostat dem 12675:- i snitt. Jag hade också gladeligen skrivit ett intyg för det beloppet.

Vad man dock ska anmärka på i denna historia är det undermåliga polisarbetet av patrullen som anlände till Arnes bostad. Om någon ligger blodig och anger att man blivit grovt misshandlad av två närstående, så är det fasen polisens uppgift att ta detta på allvar och behandla det som ett brott och en brottsplats.

En brottsplatsundersökning hade dock troligtvis inte givit några användbara avgörande bevis. Både Susanne och Annette har varit många gånger i Arnes bostad och deras dna finns förmodligen överallt. Dessutom hade de handskar på sig. Om t.ex. ett hårstrå från någon av systrarna hade hittats i en blodpöl, så kunde de bara ha hävdat att hårstrået redan fanns på golvet och måste ha virvlat dit.

Vad man däremot borde ha gjort är att omedelbart gripit och förhört systrarna, samt förhört vittnen från kyrkan och kyrkogården. Då hade man sannolikt genast fått olika grova motsägelser i berättelserna från systrarna.

Nu har de ju inte ens efter att ha fått en månad att prata ihop sig, lämnat samstämmiga uppgifter, utan helt olika versioner av vad som hände på kyrkogården, men om förhören hade skett omedelbart i anslutning till händelsen, så hade de dock haft ännu större tyngd.

Det du skriver kan absolut stämma. Men för mig kan lika gärna detta vara sant:

- Motiv att sätta dit dem fanns.
- Alternativ gärningsperson har aldrig eftersökts.
- När de rörde sig från kyrkan är helt irrelevant.
- Hot innan mot systrarna har förekommit.
- Sms efteråt tyder på att de varit medvetna om anhörigas önskan att sätta dit dem. Vem erkänner ett mordförsök för en vän? Var de verkligen så enfaldiga? Eller var det bara morbida/ironiska skämt?
- Vem skulle inte haft ångest och varit suicidnära om anhöriga försökt sätta dit en för mordförsök? 10 år som oskyldig i fängelse när man är i pensionsåldern skulle få vem som helst att få ångest!
- Telefonerna var avstängda exakt i samband med att man besökte en kyrka, vilket inte är konstigt.

Man behöver ju inte söka efter alternativ gärningsperson då det fanns tillräckligt för att fastställa att det var dem?

Arne hade ingen annan hotbild från någon.

Det är relevant för de säger olika saker om vad som händer den tidpunkten, vilket tyder på att de döljer något. Samma med mobilerna deras svar tyder på att de döljer något. De var avstängda exakt lika länge efter kyrkan

Hon försöker ta sitt liv för att hon är rädd över det hon gjort. Hade hon varit orolig över sin pappas liv hade hon engagerat sig när han misshandlats.