Jag vill fördjupa diskussionen kring livets åtaganden och den personliga kostnaden. Det är som att spela: Ju mer vi satsar (åtar oss), desto mer kan vi vinna (trygghet, glädje, status), men också förlora (oss själva, tid, närvaro).
Jag tycker själv att navet i att kunna åta sig mera i livet är genom att leva i ett fungerande parförhållande, ett patriarkat. Där man får sina basala behov mötta och kan kompensera ut varandra för att kunna åta sig mera, större saker i livet.
1. Ensamme Mannen
Åtaganden: Arbete, träningsschema, personlig logistik (bil, mat).
Frågor: Hur upplever han balansen mellan dessa ofta självfokuserade prestationer och personlig tillfredsställelse? Känner han att han bygger mot något, känns det värdefullt?
2. Den "Mindre Svenska Familjen"
Åtaganden: Radhus, liten tomt, bastubygge, två vuxna och två barn. Åtaganden som är stora ekonomiskt och i underhållstid, men minimala i överlevnadshänseende.
Frågor: Är det upprätthållandet av denna moderna, bekväma standard i sig som blivit deras största, men mest ytliga, åtagande? Vad blir det kvar av personlig reserv (närvaro, energi) när fokus ligger på förvaltningen av detta bekväma, men socialt tvingade, projekt? Känns det värdefullt?
3. Ensamme kvinnan
Åtaganden: Krävande arbete, träningsschema och ett stort åtagande att ständigt underhålla sitt utseende (som socialt kapital).
Frågor: Hur upplever hon den ensamma tyngden av dessa åtaganden? Känns dessa åtaganden värdefulla?
Jag tycker själv att navet i att kunna åta sig mera i livet är genom att leva i ett fungerande parförhållande, ett patriarkat. Där man får sina basala behov mötta och kan kompensera ut varandra för att kunna åta sig mera, större saker i livet.
1. Ensamme Mannen
Åtaganden: Arbete, träningsschema, personlig logistik (bil, mat).
Frågor: Hur upplever han balansen mellan dessa ofta självfokuserade prestationer och personlig tillfredsställelse? Känner han att han bygger mot något, känns det värdefullt?
2. Den "Mindre Svenska Familjen"
Åtaganden: Radhus, liten tomt, bastubygge, två vuxna och två barn. Åtaganden som är stora ekonomiskt och i underhållstid, men minimala i överlevnadshänseende.
Frågor: Är det upprätthållandet av denna moderna, bekväma standard i sig som blivit deras största, men mest ytliga, åtagande? Vad blir det kvar av personlig reserv (närvaro, energi) när fokus ligger på förvaltningen av detta bekväma, men socialt tvingade, projekt? Känns det värdefullt?
3. Ensamme kvinnan
Åtaganden: Krävande arbete, träningsschema och ett stort åtagande att ständigt underhålla sitt utseende (som socialt kapital).
Frågor: Hur upplever hon den ensamma tyngden av dessa åtaganden? Känns dessa åtaganden värdefulla?