Damallsvenskan (och lägre serier) 2026

Hinner bara svara väldigt kort, men det med "kanske inte har så mycket potential kvar" är en tolkning/gissning jag gör utifrån dels en intervju där jag tolkar det som att hon tränat väldigt mycket mer än "normalt" under många år och dels att jag tror att viss teknik bromsas i takt med att hon blir äldre (och inte lika kvick), och skottet går ju liksom inte utveckla. Där är hon redan exceptionellt bra. Men jag kan ju ha fel. Har ju inte rätt i allt (faktiskt.. hehe).

Kvaliteten redan nu tror ju jag blir för hajpad pga att det är just Hammarby hon spelar i och hennes låga ålder. Är liksom lättare att vara bra i ett bra lag, men om hon nu är så jättebra borde hon väl få till en del assist och där lyser nollan fortfarande. Till skillnad från betydligt bättre "poängspelare" som Larsson i Vittsjö eller Engström i Norrköping, som levererar på högre nivå i sämre lag. Så just idag och enbart kvalitet har rimligen Peterson åtminstone 15-20 spelare före sig i rangordning i kategorin "anfallande spelare". Men i rollen offensiv mittfältare är kanske konkurrensen mindre, men vill nog se ett gäng målassists innan det snackas startplats ens i U23-landslaget.

Fast det där med inhoppare i ett A-landslag som kört fast mot en parkerad buss.. där håller jag faktiskt med. Just i sådana specifika lägen betyder en "rangordning" ingenting och en spelare med en specifik spetsegenskap kan vara helt rätt att slänga in, även om de inte ens skulle vara "topp 100". Svenska damlandslaget hade ju förresten en sådan inhoppare ett tag.. tänker på Hurtig. Egentligen inte landslagsmässig rent spelmässigt och inte i närheten av en startplats, men perfekt mot parkerade bussar. (men inga jämförelser i övrigt Peterson/Hurtig, såklart).

(notera förresten min inledning av inlägget "hinner bara svara väldigt kort", men nog fan fick man ihop en hel jäkla roman.. igen.. haha)

Fast Schröder, Kafaji och Ijeh är väl alla spelartyper som kan luckra upp en parkerad buss. Eller rankar du Peterson före dessa? Och skall man se det krasst så har väl Peterson främst sitt skott som vapen och är inte lika kreativ i straffområdet som de tre jag nämnde.

Beror ju lite hur man "spelat". Har man kört med både Schröder och Blackstenius på topp eller har man kört med bara en spelare på topp (antingen Schröder eller Blackstenius).

Men säg att man spelat Schröder som ensam nia i första halvlek och sedan bytt Blackstenius i halvtid och det står 1-0 till Skottland i 70:e minuten. Om man då vill göra några förändringar så skulle jag byta in Ijeh/Olsson istället för Blackstenius och byta in Kafaji istället för Anvegård som tia.

Hehe, ja ibland skriver man för mycket. Dock kul att det regelbundet bidras med lite tankar, rena stolligheter till det mer seriösa.
Sett mer av Engström än Larsson, båda i damallsvenska mått bra spelare. Med det skulle dem kunna ta sig ut i Europa, landslaget är jag mer tveksam över. Om Peking trillar ur är det svårt att se Engström stanna.

Bajen har ju rejäl spridning bland assistmakerskorna, vill minnas att det är Lennartsson som har flest i år. Men håller med i att passningspelet är en av de delar som Fanny kan och jag vill tro också kommer att förbättra. Slås en hel del bra bollar, men det behöver bli lite mer träffsäkerhet i leveranserna.
Förstås så att ens grönvita hjärta påverkar, men jag vågar ändå med lätthet sticka ut hakan och säga att hon i svenska mått är en mycket unik spelare.

Jag är av den uppfattningen att Kafaji borde få starta mycket oftare. Såväl Schröder som Ijeh tydliga 9r och ska spelas där. Alla tre förstås tydligt mer färdiga spelare än Peterson.
Schröder ska sluta slösas bort som 10:a, hon är en nia och utan
att vara dålig långt ifrån en stark spelfördelare.
Dock grym i sina vändningar, vara på rätt plats och få avsluten på mål. Världsklass helt enkelt.

Som tidigare sagt och kanske missades. Jag anser inte Fanny redo som startspelare i blågult, utan att hon är den av de unga som skulle bidra med unika egenskaper till den nuvarande truppen.

Jag syftade på just skottet. För returer efter hörnor eller nån hörnvariant där hon skjuter. (minns förresten ett allsvenskt lag som slängde in sin andremålis på topp sista minuterna ibland, för att nicka inlägg/hörnor. Han var ju längst av alla. Sahlman, Halmstad, 2004)

Som ”uppluckrare” har vi, som du skriver, flera bättre.

Tycker att all rapportering kring så kallade dubbelklubbar och singelklubbar är väldigt ofullständig och vinklad.

https://www.sverigesradio.se/play/artikel/9314569

Vadå en oro? Tycker vissa klubbar att de ska ha en rätt att alltid spela i damallsvenskan, av hävd? Även om de inte kan konkurrera längre?

Tycker liksom att det saknas väldigt många perspektiv på hela diskussionen. Framförallt:

- Singelklubbarna har aldrig bedrivit heltidsproffesionell verksamhet historiskt. Det har man inte behövt. De bästa lagen i Sverige och historiskt även i Europa, har bestått av semiprofessionella lag.

- Nu står klubbarna inför utmaningen att försöka bedriva professionell verksamhet i allt högre grad, en förutsättning för att Sverige fortsatt ska vara starkt i internationell jämförelse. Då behövs pengar resurser osv. Klubb med etablerat herrlag satsar seriöst på ett damlag är en väg att gå.

- Hur ska ett fristående damlag få pengar då? Det är ju här svensk fotboll är så skev. Man måste sluta att kräva att lagen ska vara bakbundna och förbjudas att ta in en ägare. På damsidan anser jag att man borde välja den vägen. Herrsidan vill jag inte uttala mig om. Det måste ju kunna få vara olika utifrån vad klubbar och spelare själva vill. Det är enda sättet för fristående damlag att kunna konkurrera nu när damfotbollen blivit professionell, de måste kunna få in en investerare. Räcker inte med volontärer på matcherna och spons från lokala småföretag.

Sammanfattningsvis tycker jag inte att något lag har ”rätt” att alltid spela i högsta serien bara för att de är fristående. Det är kul om de kan vara kvar men då måste de kunna förtjäna sin plats. Det är ett pris man får betala när damfotbollen växer och utvecklas att det inte längre kommer vara plats för semiprofessionella lag i högsta serien på samma sätt som innan. Det är inte hela världen. Då får de spela i näst högsta serien istället. Se bara på England. I Sverige tror jag dock vi kommer ha fristående lag kvar i högsta serien länge än, vi har en sån kultur, och det är inte precis som att det regnar pengar över dubbelklubbarna. De brukar ha ungefär samma budget som ett fristående lag.

Det som också fattas från diskussionen är att de fristående damlagen måste få en chans att kunna ha något att sätta emot. De är ju bakbundna idag. Tillåt externt ägarskap så att de åtminstone har alla möjligheter. Dessutom kan den här modellen mycket väl ha större potential för svensk damfotboll än modellen dubbelklubb. Taket är ju lågt där. De herrallsvenska klubbarna är inte rika. Många i de bästa damlagen internationellt tjänar bättre än herrallsvenska spelare redan. Det är inte precis troligt att dubbelklubbarna kommer börja betala ut högre löner i damlaget än de gör i herrlaget inom den närmaste framtiden. Alltså det är ändå ett slags mått på att svensk damfotboll med svensk herrfotboll som modell för ekonomisk modell och måttstock osv, kommer sannolikt att få liknande problem som svensk herrfotboll redan har att hävda sig i internationell konkurrens, när väl konkurrensen ökar i volym även på damsidan.

Vad menar du? Att singelklubbarna inte skall få vara oroade av utvecklingen (som inte gynnar dem)?

Angående den förnyade debatten om dubbelklubbar så håller jag delvis med Seger. Det finns bra exempel och det finns dåliga exempel. Men som vanligt fokuserar media på de bra exemplen och blundar för de dåliga.
Min åsikt är samma som under många år. Damfotbollens potential är inte att få herrfans att dubblera sitt intresse. Potentialen finns delvis på orter där konkurrensen är mindre, där en bra jämförelse är handbollen, och vi har bra exempel med Piteå och Vittsjö samt kanske Eskilstuna. Men såklart även i större städer där det bor tillräckligt med folk för att samla tillräckligt intresse hos t ex familjer, tjejer och folk som tröttnat på herrfotbollens stök.

Hur som helst. Dopade damlag är inte gångbart i längden. Damlagen måste bära sina egna kostnader. Och alla borde ta lärdom av de dåliga exemplen där något gått snett, som t ex Falkenberg, Malmö FF, Norrköping, Örebro SK, och kanske gäller även Elfsborg nästa år.

Den största lärdomen bör kanske vara att aldrig dumpa massa extrajobb på befintlig organisation. Det sänker herrlaget och därmed hela klubben. Skall man satsa på dam så skall det göras i en fristående organisation och ha en fristående publik och ha fristående sponsorer. Som i t ex England.

(pratar inte om de mångåriga dubbelklubbarna som långsamt byggt kultur)

Sedan blir det ju konstigt när dubbeldamlag fritt får dopas med herrpengar medan det anses fult eller att det bryter mot regelverk när singeldamlag har egna investerare. Är det något som borde förbjudas är det väl stora minusresultat - inte externa intressenter.

Nu är alla cupmatcher spelade i omg 3, och de 16 lagen i vårens gruppspel är klara.

Blev 0 st skrällar. De 14 nuvarande damallsvenska lagen vann alla, och de från Elitettan som fick ”geografisk gratislottning” vann också. Umeå och Elfsborg är ju dock inga dåliga lag, så det kom inget stryklag med som senaste åren.

Problemet är väl inte att damlagen hos dubbelkklubbarna inte bär sina egen kostnader, det handlar inte om stora summor sett till dessa klubbars hela omsättning. Problemet är att herrlagen inte bär sina egna kostnader utan går med så stora underskott. Det är det som sänker dessa klubbar, inte satsningen på damlagen. Åtminstone när det gäller klubbar som Norrköping och Malmö.

Och det finns ju exempel på föreningar där barn- och ungdomsverksamheten finansierar satsningen på herrarnas elitlag (lägre divisioner, andra idrotter). Så att bara reducera en del föreningars dåliga ekonomi till satsningarna på damlag är att göra det för enkelt för sig tycker jag.

Sedan undrar jag om det du skriver om de engelska lagen och klubbarna stämmer fult ut.

Nu vet jag förstås inte detaljerna överallt men i de exempel jag angav inleddes herrlagets kräftgång samtidigt som damlaget krävde mer tid. T ex sumpade MFF sin särställning som störst i svensk fotboll exakt samtidigt som damlaget gick upp i Allsvenskan och sportchefen ägnade massor av tid på värvningar till dam. (Nu har de ju lärt sig och tillsatt en sportchef dam). Och det var ju den sportsliga nedgången som orsakade den ekonomiska.

En del tyder på att något liknande skedde i Norrköping samt de andra jag nämnde.

I England sitter liksom inte sportchefen i t ex Arsenal och roddar med damlaget under silly season. Där är verksamheterna mer separerade. Ibland/Ofta även fysiskt, dvs de har olika träningsanläggningar och helt egen personal. Och publiken är egen och mer familjeinriktad. (Generellt - är säkert inte likadant överallt).

Inte säkert jag har rätt i allt, men tycker det är fascinerande att precis ingen vill/vågar diskutera detta. Varken media, inom klubbarna, eller ”experter”.