"Mitt ex var narcissist"

Säkert. Men det innebär inte på något sätt att de har borderline eller ens nästan lite. Eller ens har någon diagnos alls. Problemet uppstår ju när då folk får för sig att jaha, om man är gnällig och på dåligt humör ibland så är det alltså borderline.

Det är lite samma sak med narcissistisk personlighetsstörning. Som är rimligt allvarlig i den kontexten att exempelvis många seriemördare blivit psykiatriskt diagnosticerade med narcissism. Det blir ju lite dumt då att gå omkring och tro att jaha, om man är typ självupptagen och har för vana att posta selfies på insta så är man alltså då narcissist.

Det skulle bli ganska bisarrt om man exempelvis använde diagnosen HIV på liknande sätt.
- Min polare har HIV.
- Va?! Det låter riktigt jävla tragiskt och jobbigt. Fick han reda på det nyss?
- Fick reda på vad?
- Att han har HIV!
- Nej, alltså. Jag har ingen aning om han har HIV. Vad jag menar är att han typ ligger runt en hel del. Du vet, typ så man får HIV.

Idag finns internet. 100.000-tals psykologer postar listor med frågor i punktform som enkelt ger svar på om ditt X eller du själv har någon form av narcissism. Gräver man sedan vidare går det med stor sannolikhet tom. att hitta vilken sorts narcissist ditt X var/är. Under förutsättning att man känner sitt X väl och svarar ärligt. Går att hitta massor om vilket förhållande man haft, under förutsättning att man rannsakar sig själv och får en profil. Träffsäkerheten är hög, eftersom det i princip är samma frågor som ställs av psykologerna vid deras undersökningar privat.

Alla kvinnors ex är narcissister, visste du inte det?

Jag känner spontant att folk som uttrycker sig så där, utan närmare eftertanke, själva är minst lika ”narcissistiska” som den de anklagar. Det är en röd flagga hos folk som ska hålla på och kasta skit på sitt/sina ex öppet för andra. Det är en grej om man kommer in på det genom att ha delat med sig om tidigare erfarenheter etc. men när man slänger ur sig sånt där utan eftertanke så säger det en hel del om människan i sig.

Personer med narcissistiska drag söker sällan hjälp.

Det allra värsta är när de gör det i sammanhang där de inte är anonyma, och folk även vet vem exet är, på riktigt. Det är lätt att glömma bort att man bara hör/läser den enas version av allting...

Att en högre procent människor har haft en relation med en narcissist än andelen av befolkningen som är narcissister är ju i sig inget konstigt. Jag har träffat (obs inte dejtat) EN person vad jag vet med ”narcissistiska drag” (jag är inte psykiater men om inte han är narcissist så är jorden platt). Han har ju uppemot tio kärleksrelationer om året så han hinner ju med en hel del tjejer trots att han bara är en person.

Har precis hittat en ny leksak som jag känt lite ett par år .

Hennes ex var/är narcissist och det får man höra titt som tätt och hon är alltid ett offer.
Men nu börjar rökridån lägga sig . Om hon tror att hon kan dupera en hustler så tror hon
jävligt fel .

Kaninkokerska säkert

Om någon fyller ut hela listan så gör de det. Däremot så är det många märkliga påståenden om narcissister som vandrar runt i form av sägner.

Du uttrycler dig motsägelsefullt som en psykopat.
Precis hittat-känt i flera år

Hade hennes ex drag av det så är det inte konstigt att hon träffar en ny toxisk person (dig) eftersom det är ett anknytningsmönster hon har.

Om vi säger som så, så motbevisar du knappast henne genom ditt inlägg.

Vi har haft denna diskussion innan.

Alla har nog inte haft hela personlighetsstörningen, men det räcker med narcissistiska drag för att en människa ska bli vidrig. En av "narcissisterna" i utkanten av mitt liv, vill att vi andra ska ha spännande liv och göra saker hon vill, som om vi är en film hon ser på. Hon trycker ned sitt vuxna barn hela tiden, barnet fattar inte riktigt, har blivit en people pleaser, kan inte säga nej och har därför hamnat i massa dåliga relationer med destruktiva människor.

Narcissisten älskar att ljuga så att folk blir osams, manipulera och säga elaka saker så att man mår dåligt. Säger det med eftertryck och dramatik. Älskar att berätta sina egna historier som egentligen bara är vanliga gamla minnen, men de berättas med passion och man måste lyssna fast man hört alla innan.

Hon sätter sig i centrum. Och kan börja gråta för något som hänt när hon var barn, trots att hennes eget barn har haft värre saker i sitt liv, med det bryr mamman sig inte om alls. Har aldrig ställt upp för sitt barn. Antingen är hon cool, rik, smart, snygg eller så kan hon vara den det är mest synd om.

Hon är tyvärr inte dum och även roligt kulturell, så folk kan ryckas med av henne. För att hon senare trycker till dem och ifrågasätter allt de gjort eller inte med sitt liv.

Hon älskar inte heller sitt barn och säger ofta hur synd det var om henne att hon gifte sig. Hon beter sig inte som hon älskar sitt barn. Ibland kan hon påstå det, men det kommer alltid något efter som tar ned den positiva känslan. Det vuxna barnet kan få stressreaktioner efter de har träffats. Hon kan agera som om hon vore en annan människa ett tag. Upprepar mammans ord som om de var sanningar och försöker använda mot andra, inte av elakhet men för att hon tror det är rätt, för att mamman gör så.

Det sjukaste är att hon vet att mamman inte är frisk. Men hon fattar inte hur mamman påverkat henne. Hon ser inga mönster.

Hon får inte komma och hälsa på bara apropå heller, mamman måste formellt bjuda in, och hon talar då som hon vore en kunglighet och som hon inte var släkt med sitt eget barn.

Finns ju olika grader av narcissism.

Dom flesta startar väl Instagramkonto som handlar om dom själva och inte om sin partner eller någon annan bekant.

Tycker mycket av det som verkar vara viktigt idag frodar en viss typ av självupptagenhet.

Hela influencer grejen är ju bara en ända stor smet av att förmedla till ens följare om hur duktig ens egna förmåga och varumärke är.

Så hela jävla världen skriker ju om mer uppmärksamhet till deras egna person, från småbarn till vuxna människor.