Citat:
Tycker mig stöta på detta fenomen ofta:
En kollega kommer till mig och undrar över något. Eller ställer en fråga på ett möte. Istället för att bara fråga enkelt: Har du fått svar från firma A om de kan leverera i tid?
Istället går de igång med en lång harang: "Bosse från firma A sade att de skulle leverera i december, men sen hörde jag Monica säga att det dröjer till januari. Der går inte för jag måste ha leveransen om två veckor för vi har har lovat Kund B att vi ska vara klara med vår del...bla bla .. Och förresten står det ditten och datten i avtalet och borde de inte få vid vite om de blir försenade? Men sen hörde jag från Lars att de skulle leverera enligt plan. Så vad gäller egentligen?"
Jag tänker i mitt stilla sinne "håll käften människa och låt mig svara på din fråga. Jag måste inte veta hela din tankeprocess för att svara när leveransen beräknas ske"
Så frågan är? Håller ni med?
Jag upplever detta på i stort sett varje möte och blir sjukt irriterad. Känns oerhört ineffektivt. Folk älskar verkligen att höra sin egen röst. Men det är väl bara jag som är för introvert för den här världen och hatar folk i allmänhet
En kollega kommer till mig och undrar över något. Eller ställer en fråga på ett möte. Istället för att bara fråga enkelt: Har du fått svar från firma A om de kan leverera i tid?
Istället går de igång med en lång harang: "Bosse från firma A sade att de skulle leverera i december, men sen hörde jag Monica säga att det dröjer till januari. Der går inte för jag måste ha leveransen om två veckor för vi har har lovat Kund B att vi ska vara klara med vår del...bla bla .. Och förresten står det ditten och datten i avtalet och borde de inte få vid vite om de blir försenade? Men sen hörde jag från Lars att de skulle leverera enligt plan. Så vad gäller egentligen?"
Jag tänker i mitt stilla sinne "håll käften människa och låt mig svara på din fråga. Jag måste inte veta hela din tankeprocess för att svara när leveransen beräknas ske"
Så frågan är? Håller ni med?
Jag upplever detta på i stort sett varje möte och blir sjukt irriterad. Känns oerhört ineffektivt. Folk älskar verkligen att höra sin egen röst. Men det är väl bara jag som är för introvert för den här världen och hatar folk i allmänhet
Yes, jag fattar din frustration – det kan vara segt att sitta igenom en muntlig roman när man bara vill komma till saken/frågan/svaret. Men jag tror inte alltid det handlar om att folk älskar sin egen röst. Det handlar nog istället ofta om samtalsstil och personlighet.
Vissa människor tänker genom att prata – deras hjärna jobbar bäst högt, i realtid. De försöker skapa struktur, inte hålla monolog. Andra, ofta mer introverta eller analytiska, tänker färdigt innan de öppnar munnen – och för dem blir typ all “verbal processning” som att fastna i frustrerande sirap.
När de två stilarna möts krockar det. Den pratsamma känner sig missförstådd eller avvisad. Den korta känner sig invaderad. I sak är varken det ena eller andra fel – men det kan vara värt att se att det du tolkar som ineffektivitet, kan för andra vara ett sätt att nå klarhet eller trygghet.
Det betyder inte att man måste sitta tyst igenom hela "föreläsningen" – ibland räcker ett vänligt: “Jag tror jag hänger med, ska jag bara svara på själva frågan?” för att styra upp samtalet utan irritation.
