Föräldrar som kräver avlastning från förskolan borde skämmas

"Föräldrar som kräver avlastning från förskolan borde skämmas”
Det är lätt att prata om barns rätt till förskola. Svårare är att erkänna att varje extra timme kräver armar, röster och närvaro som inte finns. Är man föräldraledig på heltid behöver man inte avlastning 30 timmar i veckan, skriver Jennelie Hermelin.

https://arbetet.se/2025/11/11/foraldrar-som-kraver-avlastning-fran-forskolan-borde-skammas/

Jag håller helt med debattören. Vad säger ni?

Den allmänt rådande inställningen att föräldrar ska skämmas är säkerligen ett starkt bidragande skäl till att det föds allt färre barn. Vi har verkligen cementerat inställningen att föräldrar, särskilt mammor, är vedervärdiga varelser vad de än tar sig till, och att det är viktigt att ständigt upplysa dem om hur värdelösa de är.

Visste inte att Arbetet ägdes av Timbro..

Jag tänker, att 15 timmar i veckan är ingen mening alls, för då är det inte värt allt jobb med att göra i ordning sig själv och bebisen och storasyskonet/storasyskonen, promenera till dagiset, hjälpa av med kläderna där och lämna över till personal, eventuell avskedsgråt... och sedan promenera hem igen, bara för att om bara två timmar vara tvungen att börja om igen med hela proceduren: göra i ordning sig själv och bebisen (som måste väckas, har man lyckats somna till en liten stund så måste man själv också vakna till väckarklocka), promenera till dagiset...

15 timmar är inte värt det, det ger mer besvär än avlastning - så i så fall står valet mellan 30 timmar och inget dagis alls.

Sedan tänker jag, att eftersom antalet barn minskar för varje år nu, och daghem läggs ner, så är det väl bättre att låta dem vara öppna, och ha kvar personalen - så att de som vill ha sina barn där 30 timmar, i en miljö utan för många barn och med personal som räcker till, kan få ha det? Det är en kostnad som samhället kunde ta, om vi ska ha subventionerade daghem överhuvudtaget.

Jag tänker vidare, att det handlar om nativiteten. Som sagt: den sjunker som en sten just nu, vi är nere på 1,43 barn per kvinna - och då räknas även de stora invandrarfamiljerna in, så egentligen står det ännu värre till med vår lilla infödda svenska folkspillra. Vi håller på att försvinna!

I det läget får man tänka efter, vad samhället skulle kunna locka med, för att få dem som har ett barn att skaffa det andra, och dem som har två barn att skaffa det tredje. (De som inte vill ha barn alls går knappast att påverka med reformer, det brukar handla om djupt genomtänkta skäl.) Och just att veta, att man skulle få den avlastningen med storasyskonet/storasyskonen, när man var hemma med bebis, skulle kunna vara det som fick många par över gränsen.

För det är just det där första året med ny bebis som många gruvar sig för: det går inte att sova medan babyn sover, som man kunde göra när man bara hade den första bebisen, när man har ett eller två storasyskon också - som ändå är för små för att vara uppe och härja själva. För på nätterna blir man ju väckt av en bebis flera gånger per natt det första halvåret, och ofta en gång per natt även efter sex månader... och även storasyskonen kan ha svårt att somna, vakna och vara mörkrädda... Jag minns den perioden i mitt liv som att trampa i sirap, jag har aldrig varit med om något lika ansträngande, inte ens när jag arbetat skift - ibland dubbla skift - och natt. För då fick man ju i alla fall sova helt ostört de timmar då man var hemma.

...om pappan sedan också skulle kunna ta lämningen i alla fall ibland, och göra i ordning storasyskonet/storasyskonen innan, medan mor fick stanna i sängen med bebisen... så skulle den perioden inte bli lika utmattande, utan till och med kunna bli en positiv period i livet. Och många par HAR en dröm om en lite större familj... det är bara det att verklighetens problem och utmaningar överskuggar den drömmen, så att det stannar vid 1-2 barn ändå.

Hur många barn har du själv varit föräldraledig till, och vad är dina erfarenheter kring det?

15tim är väl för barnet att lära sig att samarbeta/umgänge mm med andra.

Inte för slöa föräldrar ska vila ut.

Förskolelärare är kanske den enda yrkesgruppen i världshistorien som aktivt lobbar för att avskaffa sig själv. Istället för att jubla och inkassera fler tjänster på grund av fler barn så sätter man till lipen och inte vill arbeta. Det är ju världens chans nu att få fler kollegor istället för färre. Kommuner stänger förskolor på grund av vikande barnkullar på löpande band.

Det där kan man diskutera hur länge som helst, vad som är för barnets skull och vad som är för föräldrarnas skull. Den vanligaste uppfattningen i Sverige brukar annars vara att dagis är till för jämställdheten - alltså att även kvinnor ska kunna studera och yrkesarbeta.

När man har en bebis och behöver få vila och sova när den sover - under det första året menar jag nu, och särskilt innan de hittar en dygnsrytm och börjar sova på nätterna - så handlar det inte om slöhet. Det handlar om att överleva. Folk kan t.o.m. bli galna av sömnbristen. Jag har övertygad om att i alla fall en del av fallen med plötslig spädbarnsdöd egentligen handlar om att mamman har tagit en kudde och kvävt bebisen. För att hon inte orkade längre, för att det just då inte fanns någonting annat i hela världen som betydde någonting än att hon fick sova. Sedan förtränger hon det efteråt, och påstår att hon hittat barnet dött i sin säng när hon vaknade... och tror på det själv.

Och om mamman dessutom är ensamstående, eller har en man som inte vill hjälpa till alls när han kommer hem från jobbet, utan förväntar sig att bli servad då för att han ARBETAR - ja då blir det ju ännu värre.

Visst är det jätteknäppt!

Dessutom, med deras resonemang att föräldrar inte bör besvära dem genom att envisas med att lämna sina ungar på dagis, så skulle de även kunna skamma mammor som har en högavlönad man, och som därför skulle kunna vara hemma på heltid i stället för att yrkesarbeta. Det är väl lika illa det i så fall, om mamman arbetar fast hon inte behöver, bara för att "förverkliga sig själv" - och lämnar över sina jobbiga ungar till de redan stressade, utslitna, underbetalda dagisfröknarna...

Barn under 3år ska inte ens gå på förskola, helt meningslöst. Mina kids var alla hemma dom tre första åren av sitt liv

Sverige har väl aldrig haft ett lägre barnafödande än nu så det finns väldigt lite skäl till klagomål dessutom.

Nja, det är väl ganska bra för deras sociala och verbala utveckling?