Min kille vill inte ha sex med mig

Det blev lite tyst, ja! Snäll du är som frågar. Har väl varit lite halvdeppig senaste dagarna. Trodde man skulle få svar som kunde göra att det kändes bättre men känns snarare mer hopplöst. Jag har gjort som ditt förslag och försökt vara EXTREMT tydlig med vad jag vill, exempelvis sagt att jag gärna vill ha nåt sexigt sms eller liknande så jag vet att han tänker på mig (bland annat), ingen effekt. Oklart hur jag ska ta detta vidare.

Sorry för wall of text! Som titeln lyder. Jag är 31 år och min sambo är 35. Vi har varit tillsammans i 3 år och har nyss fått vårt första barn för 4 månader sedan. I början när vi träffades var vårt sexliv jättebra, men så brukar det ju vara i en ny relation. Efter ca ett halvår märkte jag att sex blev väldigt sparsamt, ca 1-2 ggr/mån, och oftast på mitt initiativ. Jag lyfte då det med min sambo som sa att låg sexlust är något han kämpat med i tidigare förhållande också, och att han redan hade fått en remiss till läkare för utredning av testosteronvärde. Han hade då inte fått träffa någon för detta men fick det strax efter, det visade sig att hans testovärde var strax över gränsen för behandling, så det blev ingen behandling, och sedan pratade vi aldrig mer om det. Under all tid efter det så fortsatte sexet vara ca 1-2 ggr/mån. Varje gång jag lyfte frågan med honom blev han defensiv och sa att jag tar upp det dödar hans lust ännu mer, och det blev oftast ett bråk. Detta har gjort att jag helt slutat ta upp frågan då det bara blir fel varje gång.

Sedan blev jag gravid. Under min graviditet ville han inte ha sex alls, han var rädd att skada barnet vilket jag tyckte lät som skitsnack men ändå respekterade. Sen tänkte jag även att han kanske helt enkelt inte tänder på mig som gravid, vilket sårade mig men ändå kändes som nånting jag på nåt sätt kunde förstå. Jag tänkte att det blir bättre när vårt barn är fött.

Vårt barn är nu fyra månader och sexlivet ser lika dåligt ut nu. Vi har sex ungefär en gång varannan till var tredje vecka, alltid på mitt initiativ. Det känns alltid bra direkt efteråt för då är jag glad att vi varit nära varandra, men sen när veckorna går utan att han tar initiativ blir jag ledsen igen. För mig är sex och fysisk närhet superviktigt och att alltid vara den som tar initiativ blir sårande i längden. Ibland har det gjort att jag av princip vägrat ta initiativ, men då när det sen gått 1 mån (ibland nästan 2) utan så blir min egen lust för stor och jag tar initiativ igen.

Jag vet inte vad jag gör för fel. Jag har gått ner all vikt från graviditeten, är tillbaka till min vikt jag hade innan graviditeten nu. Jag tränar på gym ca 4 dagar/v och är väldigt aktiv överlag. Vänner och familj säger att jag återhämtat mig fort. Jag tar hand om mig, åtminstone så gott det går när man är hemma själv med en bebis. Hemmet är alltid rent när han kommer hem och jag sköter all tvätt och städning. Jag försöker vara glad och positiv även om jag ibland inte känner mig det. Jag köper sexiga underkläder, vilket han såklart blir glad av att se mig i, men ingenting han nånsin ber mig ta på mig igen. Jag har köpt nya sexleksaker, inget han är intresserad av att använda. Jag försöker skicka sexiga sms då och då men får alltid torra svar, likaså om jag skickar nån sexig bild nån gång. Jag känner mig bara så himla avvisad och bortvald. Jag har frågat om han har någon sexuell fantasi han vill uppfylla, han säger att han inte kan komma på något. Ibland suger jag av honom utan att vi har sex för att försöka sporra nån lust hos honom, men icket.

Vi har det bra i övrigt och jag känner mig verkligen älskad i andra aspekter. Visst, vi bråkar ibland, men det gör väl alla. Vi har kul tillsammans och gillar att umgås, skrattar mycket ihop osv. Jag tror verkligen genuint att han älskar mig, han säger det varje dag, och jag har aldrig känt mig lika älskad i ett tidigare förhållande. Han ger mig ofta komplimanger och säger att jag är snygg, men det är svårt att ta till sig det när han aldrig verkar vilja ligga med mig. Det har tilllochmed gått så långt att jag tänkt att han kanske har någon annan. Vid ett tillfälle tittade jag i hans mobil, vilket jag skäms för, men det känns som att hela situationen gör mig knäpp. Jag hittade ingenting konstigt. Jag tror egentligen inte heller att han skulle vara otrogen, det känns inte likt honom och som sagt, jag tror genuint att han älskar mig.

Jag har flera gånger kommit på honom att runka till porr, och har då försökt förklara hur mycket det sårar mig att han väljer att runka till porr istället för att ligga med mig när han väl känner lust. Hans försvar är alltid att ibland är det bara "lättare" och "enklare" att runka än att ligga och säger att det inte betyder att han inte tänder på mig.

Jag är bara så ovan denna situationen, i tidigare förhållanden har det alltid varit mycket sex och för mig är det som sagt väldigt viktigt. Jag vill spendera mitt liv med honom men inser mer och mer att jag mår så jävla dåligt i att leva i ett förhållande utan sex, och inser också att det inte är så jag vill leva mitt liv. Visst, vi skulle kunna fortsätta vara tillsammans och bara ha sex när jag tar initiativ, men jag märker att det börjar döda min lust för sex att alltid vara den som inleder, gång på gång. Vet inte hur jag ska hantera det här. Jag har tagit upp det så många gånger nu, och han säger antingen att han ska försöka ta initiativ (vilket aldrig sker), eller så blir han arg på mig. Jag har också frågat hur han mår, om det är nåt han tänker på eller liknande som står i vägen, men han säger alltid att han mår bra och att det inte är nåt sånt som är orsaken.

Finns det någon som varit i liknande sits som kan ge tips eller råd? Ville egentligen kanske mest skriva av mig också, tänker på det här varje dag och har ingen att prata om det med...

Din läkare är en amatör, SHBG, LH, Prolaktin osv ska även inkluderas och inte enbart totaltesto. Nej hon kan inte förlora sin licens, hon ville inte hjälpa dig konstigare än så är det inte. Vem fan söker TRT via offentlig vård now a days. Privat läkare är det som gäller. För 10-15 år sen var ref värdet 12 nmol/l och sen vart det under 8 nmol/l och nu är det mellan 6-8 nmol/l. Svensk sjukvård hatar män thats a fact.

Har fått smälta det hela lite efter allas svar. Uppskattar verkligen att jag fått så många svar!

Känner mig lite deppad över det hela. Har som inbillat mig länge nu att det är jag som har höga krav och att det kanske är mer normalt än jag tänkt hur lite sex vi har, men märker att det är precis tvärtom. Jag hade gärna haft sex en gång om dagen, sen om det inte hade varit hans cup of tea hade jag väl accepterat det, det kan också vara svårt att få till med så litet barn. Men frekvensen nu...? Nja. Saknar verkligen att ha sex och vill absolut inte vara otrogen så sitter i en jävla rävsax.

Om jag minns rätt var hans testovärde på 10 eller 11 vilket jag förstår nu är lågt. Ska försöka lyfta frågan om att söka hjälp en gång till. Hoppas han är mottaglig för det. Om inte måste jag nog tyvärr ta ett beslut som inte alls känns roligt, men jag har verkligen försökt mitt allt och försökt vara förstående. Länge.

Ni som är mer kunniga på testo än mig, hur mycket påverkar alkohol? Han dricker ju en del, inte så han blir full, men blir oftast iaf en öl om dagen.