Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Jag behöver rådgivning när det gäller mitt liv som jag hatar. Här kommer storyn:
När jag bodde hemma hade jag möjlighet att hålla på med min största hobby som gjorde mig gott psykiskt och fysiskt, hade råd/möjlighet till bil så var fri att ta mig vart jag ville, hade massa vänner att umgås med osv även om de inte hade bra inflytande på mig direkt. Jag klarade av att ha ett liv eftersom jag som sagt bodde hemma och inte betalade hyra eller behövde göra hushållssysslor.
Flyttade hemifrån sen och åt ute varje dag och gjorde inga hushållssysslor what so ever, festade hela tiden, reste med kompisar när jag kände för det, pushade mig själv jobbmässigt varje dag mer än jag egentligen orkade, la all min tid på de roliga och det som såg bra ut utåt. *blev sjukskriven pga stress på jobb efter 3 år av jobba för mycket och för hårt och att tänka att det blir bättre sen (de blev de aldrig)* Levde helt enkelt inte hållbart ekonomiskt, hälsosamt, ansvarsmässigt osv.
Mitt liv nu består av jobb 8 timmar om dagen och försöker lära mig att jobba hälsosamt. Tragglar med att få in rutiner. Försöker leva ett liv i lugn och ro utanför jobbet för att inte hamna i det här snabba rushiga livet som jag levde innan. Försöker göra allt by the book. Försöker leva som man ska. Försöker anpassa mitt liv till mina diagnoser (ADHD & borderline) alltså leva ett pensionärsliv med andra ord. Försöker göra allt man måste göra som vuxen som hushållssysslor och så. Lever nu alltså hållbart ekonomiskt, hälsosammare, ansvarsmässigt osv.
Det här livet är det enda som funkar för mig för att jag inte ska skada mig själv eller andra människor, men jag AVSKYR DET. Eftersom jag inte föddes normal kan/får jag inte förverkliga mina drömmar, skapa mitt drömliv och göra sådant jag tycker är roligt. Kan inte ha partner eller skaffa barn eller sånt så varför ens spara pengar och ta ansvar om jag inte kan skapa mig ett liv någonsin?
Vad hade ni gjort i min sits? Av pensionärslivet jag lever nu är jag stabilare humörsmässigt och psykiskt, men jag hatar mitt liv. Innan hatade jag inte mitt liv men jag var inte stabil psykiskt eller humörsmässigt och min borderline går nog ut över de alla flesta (finns en anledning till att folk hatar människor med borderline).
När jag bodde hemma hade jag möjlighet att hålla på med min största hobby som gjorde mig gott psykiskt och fysiskt, hade råd/möjlighet till bil så var fri att ta mig vart jag ville, hade massa vänner att umgås med osv även om de inte hade bra inflytande på mig direkt. Jag klarade av att ha ett liv eftersom jag som sagt bodde hemma och inte betalade hyra eller behövde göra hushållssysslor.
Flyttade hemifrån sen och åt ute varje dag och gjorde inga hushållssysslor what so ever, festade hela tiden, reste med kompisar när jag kände för det, pushade mig själv jobbmässigt varje dag mer än jag egentligen orkade, la all min tid på de roliga och det som såg bra ut utåt. *blev sjukskriven pga stress på jobb efter 3 år av jobba för mycket och för hårt och att tänka att det blir bättre sen (de blev de aldrig)* Levde helt enkelt inte hållbart ekonomiskt, hälsosamt, ansvarsmässigt osv.
Mitt liv nu består av jobb 8 timmar om dagen och försöker lära mig att jobba hälsosamt. Tragglar med att få in rutiner. Försöker leva ett liv i lugn och ro utanför jobbet för att inte hamna i det här snabba rushiga livet som jag levde innan. Försöker göra allt by the book. Försöker leva som man ska. Försöker anpassa mitt liv till mina diagnoser (ADHD & borderline) alltså leva ett pensionärsliv med andra ord. Försöker göra allt man måste göra som vuxen som hushållssysslor och så. Lever nu alltså hållbart ekonomiskt, hälsosammare, ansvarsmässigt osv.
Det här livet är det enda som funkar för mig för att jag inte ska skada mig själv eller andra människor, men jag AVSKYR DET. Eftersom jag inte föddes normal kan/får jag inte förverkliga mina drömmar, skapa mitt drömliv och göra sådant jag tycker är roligt. Kan inte ha partner eller skaffa barn eller sånt så varför ens spara pengar och ta ansvar om jag inte kan skapa mig ett liv någonsin?
Vad hade ni gjort i min sits? Av pensionärslivet jag lever nu är jag stabilare humörsmässigt och psykiskt, men jag hatar mitt liv. Innan hatade jag inte mitt liv men jag var inte stabil psykiskt eller humörsmässigt och min borderline går nog ut över de alla flesta (finns en anledning till att folk hatar människor med borderline).
Om du känner dig vilsen i livet kan du flytta, testa massa olika grejer(aktiviteter, hobbies, välgörenhet, whatever) eller försöka reda ut dina psykiska problem.
Bara ändra saker och testa nya saker tills nåt fastnar.
Ofta leder det ena till det andra.
Annars är kreativitet ett utmärkt utlopp och sätt att bli lugnare.
Citat:
Bara så det är jävligt tydligt: rättspsykiatrisk vård (för det är det man får som påföljd i svåra fall av s.k. allvarlig psykisk störning) är inte "bo i egen lya, någon som handlar åt en medan man spelar cs" (det låter snarare som villkorlig frigivning med en curlingmorsa). Det är att bo på institution tills man blir frisk (tänk fängelse med vadderade väggar och snällare personal). I teorin är det den egentliga livstidsdomen om en ens APS är kronisk. Lite eips utgör inte en APS, vi snackar allvarlig schizofreni, vanföreställningar och svårigheter med att greppa verkligheten.
Kort sagt: usel idé.
Citat:
Jag behöver rådgivning när det gäller mitt liv som jag hatar. Här kommer storyn:
När jag bodde hemma hade jag möjlighet att hålla på med min största hobby som gjorde mig gott psykiskt och fysiskt, hade råd/möjlighet till bil så var fri att ta mig vart jag ville, hade massa vänner att umgås med osv även om de inte hade bra inflytande på mig direkt. Jag klarade av att ha ett liv eftersom jag som sagt bodde hemma och inte betalade hyra eller behövde göra hushållssysslor.
Flyttade hemifrån sen och åt ute varje dag och gjorde inga hushållssysslor what so ever, festade hela tiden, reste med kompisar när jag kände för det, pushade mig själv jobbmässigt varje dag mer än jag egentligen orkade, la all min tid på de roliga och det som såg bra ut utåt. *blev sjukskriven pga stress på jobb efter 3 år av jobba för mycket och för hårt och att tänka att det blir bättre sen (de blev de aldrig)* Levde helt enkelt inte hållbart ekonomiskt, hälsosamt, ansvarsmässigt osv.
Mitt liv nu består av jobb 8 timmar om dagen och försöker lära mig att jobba hälsosamt. Tragglar med att få in rutiner. Försöker leva ett liv i lugn och ro utanför jobbet för att inte hamna i det här snabba rushiga livet som jag levde innan. Försöker göra allt by the book. Försöker leva som man ska. Försöker anpassa mitt liv till mina diagnoser (ADHD & borderline) alltså leva ett pensionärsliv med andra ord. Försöker göra allt man måste göra som vuxen som hushållssysslor och så. Lever nu alltså hållbart ekonomiskt, hälsosammare, ansvarsmässigt osv.
Det här livet är det enda som funkar för mig för att jag inte ska skada mig själv eller andra människor, men jag AVSKYR DET. Eftersom jag inte föddes normal kan/får jag inte förverkliga mina drömmar, skapa mitt drömliv och göra sådant jag tycker är roligt. Kan inte ha partner eller skaffa barn eller sånt så varför ens spara pengar och ta ansvar om jag inte kan skapa mig ett liv någonsin?
Vad hade ni gjort i min sits? Av pensionärslivet jag lever nu är jag stabilare humörsmässigt och psykiskt, men jag hatar mitt liv. Innan hatade jag inte mitt liv men jag var inte stabil psykiskt eller humörsmässigt och min borderline går nog ut över de alla flesta (finns en anledning till att folk hatar människor med borderline).
När jag bodde hemma hade jag möjlighet att hålla på med min största hobby som gjorde mig gott psykiskt och fysiskt, hade råd/möjlighet till bil så var fri att ta mig vart jag ville, hade massa vänner att umgås med osv även om de inte hade bra inflytande på mig direkt. Jag klarade av att ha ett liv eftersom jag som sagt bodde hemma och inte betalade hyra eller behövde göra hushållssysslor.
Flyttade hemifrån sen och åt ute varje dag och gjorde inga hushållssysslor what so ever, festade hela tiden, reste med kompisar när jag kände för det, pushade mig själv jobbmässigt varje dag mer än jag egentligen orkade, la all min tid på de roliga och det som såg bra ut utåt. *blev sjukskriven pga stress på jobb efter 3 år av jobba för mycket och för hårt och att tänka att det blir bättre sen (de blev de aldrig)* Levde helt enkelt inte hållbart ekonomiskt, hälsosamt, ansvarsmässigt osv.
Mitt liv nu består av jobb 8 timmar om dagen och försöker lära mig att jobba hälsosamt. Tragglar med att få in rutiner. Försöker leva ett liv i lugn och ro utanför jobbet för att inte hamna i det här snabba rushiga livet som jag levde innan. Försöker göra allt by the book. Försöker leva som man ska. Försöker anpassa mitt liv till mina diagnoser (ADHD & borderline) alltså leva ett pensionärsliv med andra ord. Försöker göra allt man måste göra som vuxen som hushållssysslor och så. Lever nu alltså hållbart ekonomiskt, hälsosammare, ansvarsmässigt osv.
Det här livet är det enda som funkar för mig för att jag inte ska skada mig själv eller andra människor, men jag AVSKYR DET. Eftersom jag inte föddes normal kan/får jag inte förverkliga mina drömmar, skapa mitt drömliv och göra sådant jag tycker är roligt. Kan inte ha partner eller skaffa barn eller sånt så varför ens spara pengar och ta ansvar om jag inte kan skapa mig ett liv någonsin?
Vad hade ni gjort i min sits? Av pensionärslivet jag lever nu är jag stabilare humörsmässigt och psykiskt, men jag hatar mitt liv. Innan hatade jag inte mitt liv men jag var inte stabil psykiskt eller humörsmässigt och min borderline går nog ut över de alla flesta (finns en anledning till att folk hatar människor med borderline).
Hurru. Du har Pölsa som profibild. Vad sa han om den där grodan?
https://youtu.be/H_rMD5ZuCiA Smala Sussie - I had a little frog once
Sluta se dig själv som misslyckad. Hur kan du vara misslyckad om du lever?
Det är det enda måttet på att man har lyckats i den här världen, man är inte död än.
Du har överlevt all det där du snackar om, det är stort i sig.
Det är bara att forsätta överleva tills det blir rutin att överleva, det är skitjobbigt men man spelar matchen till slut.
Nästa gång du träffar någon du tycker om så slutar du lägga krokben för dig själv genom att hålla på och nervärdera dig.
Folk känner lukten av psykisk ohälsa och blir rädda. Du är vad du är. Det finns ingenstans att fly utan det är bara att fejsa realityn.
Du är galen, so what? Vi är helt j-vla tokiga i skallen vi som älskar att leva också, så det finns ändå inget mellanläge.
Citat:
Jag behöver rådgivning när det gäller mitt liv som jag hatar. Här kommer storyn:
När jag bodde hemma hade jag möjlighet att hålla på med min största hobby som gjorde mig gott psykiskt och fysiskt, hade råd/möjlighet till bil så var fri att ta mig vart jag ville, hade massa vänner att umgås med osv även om de inte hade bra inflytande på mig direkt. Jag klarade av att ha ett liv eftersom jag som sagt bodde hemma och inte betalade hyra eller behövde göra hushållssysslor.
Flyttade hemifrån sen och åt ute varje dag och gjorde inga hushållssysslor what so ever, festade hela tiden, reste med kompisar när jag kände för det, pushade mig själv jobbmässigt varje dag mer än jag egentligen orkade, la all min tid på de roliga och det som såg bra ut utåt. *blev sjukskriven pga stress på jobb efter 3 år av jobba för mycket och för hårt och att tänka att det blir bättre sen (de blev de aldrig)* Levde helt enkelt inte hållbart ekonomiskt, hälsosamt, ansvarsmässigt osv.
Mitt liv nu består av jobb 8 timmar om dagen och försöker lära mig att jobba hälsosamt. Tragglar med att få in rutiner. Försöker leva ett liv i lugn och ro utanför jobbet för att inte hamna i det här snabba rushiga livet som jag levde innan. Försöker göra allt by the book. Försöker leva som man ska. Försöker anpassa mitt liv till mina diagnoser (ADHD & borderline) alltså leva ett pensionärsliv med andra ord. Försöker göra allt man måste göra som vuxen som hushållssysslor och så. Lever nu alltså hållbart ekonomiskt, hälsosammare, ansvarsmässigt osv.
Det här livet är det enda som funkar för mig för att jag inte ska skada mig själv eller andra människor, men jag AVSKYR DET. Eftersom jag inte föddes normal kan/får jag inte förverkliga mina drömmar, skapa mitt drömliv och göra sådant jag tycker är roligt. Kan inte ha partner eller skaffa barn eller sånt så varför ens spara pengar och ta ansvar om jag inte kan skapa mig ett liv någonsin?
Vad hade ni gjort i min sits? Av pensionärslivet jag lever nu är jag stabilare humörsmässigt och psykiskt, men jag hatar mitt liv. Innan hatade jag inte mitt liv men jag var inte stabil psykiskt eller humörsmässigt och min borderline går nog ut över de alla flesta (finns en anledning till att folk hatar människor med borderline).
När jag bodde hemma hade jag möjlighet att hålla på med min största hobby som gjorde mig gott psykiskt och fysiskt, hade råd/möjlighet till bil så var fri att ta mig vart jag ville, hade massa vänner att umgås med osv även om de inte hade bra inflytande på mig direkt. Jag klarade av att ha ett liv eftersom jag som sagt bodde hemma och inte betalade hyra eller behövde göra hushållssysslor.
Flyttade hemifrån sen och åt ute varje dag och gjorde inga hushållssysslor what so ever, festade hela tiden, reste med kompisar när jag kände för det, pushade mig själv jobbmässigt varje dag mer än jag egentligen orkade, la all min tid på de roliga och det som såg bra ut utåt. *blev sjukskriven pga stress på jobb efter 3 år av jobba för mycket och för hårt och att tänka att det blir bättre sen (de blev de aldrig)* Levde helt enkelt inte hållbart ekonomiskt, hälsosamt, ansvarsmässigt osv.
Mitt liv nu består av jobb 8 timmar om dagen och försöker lära mig att jobba hälsosamt. Tragglar med att få in rutiner. Försöker leva ett liv i lugn och ro utanför jobbet för att inte hamna i det här snabba rushiga livet som jag levde innan. Försöker göra allt by the book. Försöker leva som man ska. Försöker anpassa mitt liv till mina diagnoser (ADHD & borderline) alltså leva ett pensionärsliv med andra ord. Försöker göra allt man måste göra som vuxen som hushållssysslor och så. Lever nu alltså hållbart ekonomiskt, hälsosammare, ansvarsmässigt osv.
Det här livet är det enda som funkar för mig för att jag inte ska skada mig själv eller andra människor, men jag AVSKYR DET. Eftersom jag inte föddes normal kan/får jag inte förverkliga mina drömmar, skapa mitt drömliv och göra sådant jag tycker är roligt. Kan inte ha partner eller skaffa barn eller sånt så varför ens spara pengar och ta ansvar om jag inte kan skapa mig ett liv någonsin?
Vad hade ni gjort i min sits? Av pensionärslivet jag lever nu är jag stabilare humörsmässigt och psykiskt, men jag hatar mitt liv. Innan hatade jag inte mitt liv men jag var inte stabil psykiskt eller humörsmässigt och min borderline går nog ut över de alla flesta (finns en anledning till att folk hatar människor med borderline).
ADHD?
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
