Citat:
	
		
			
			
				 Ursprungligen postat av 
Bajslukt
			 
			
Något jag noterat är att många människor inte har en aning om vad psykopati är för något. Det är som att alla är experter på ämnet, men ytterst få tycks ha någon som helst koll på definitionen av psykopati.
Jag antar att det är på grund av populärkultur.
Men det är ändå märkligt hur pass absoluta och självsäkra folk är på sina definitioner av psykopati, som helt och hållet tycks grunda sig i deras egna tolkning av vad som presenterats i filmer och serier.
I övrigt tror jag inte att psykopaters intelligens skiljer sig nämnvärt från oss andra. De kommer i alla möjliga variationer, precis som övriga befolkningen. Kruxet är väl att en lågintelligent eller, till viss del, högintelligent psykopat tenderar att utmärka sig mer än en lågintelligent eller högintelligent människa med normal empatiförmåga. Framförallt när det kommer till brottslighet.
I ett tidigare jobb fick jag chansen att samtala med en del (kåkfarare) människor som diagnotiserats med diverse personlighetsstörningar, varvid ett par av dem var psykopater. Otroligt fascinerande människor, då de lever i en helt annan värld än oss andra.
Precis som många brukar påpeka, är deras blick väldigt påtaglig. Jag brukar jämföra det med icke-domesticerade djurs ögon. De är medvetna, men det finns noll medkänsla eller känsloliv där i. De bara tittar på en, ungefär som när en vanlig person tittar på en sten eller ett träd. Det är ett svårt perspektiv att sätta sig in i.
		
	 
 
Jag noterade att denna personen aldrig får någonting avslutat. Det kunde handla om utbildning, en eller två terminer sedan hade personen på något vis lyckats förstöra för sig själv men på exakt vilket sätt det vet jag inte, det kan handla om droger eller att bara inte dyka upp eller så kuggade personen bara. Men det byttes utbildningar till höger och vänster, det verkade som att personen inte hade ett slutmål eller en faktisk ambition, mest som att denne var tvungen att ha en sysselsättning för att fortsätta få bidrag/utnyttja systemet.
Personen lyckades på något vänster skaffa ett jobb vid något tillfälle, det höll nog max 2 månader sedan hade han fått problem där också. Det var helt omöjligt för denna personen att sköta sig. På ytan beskrev han hur allt gick bra men i praktiken gick allt gång på gång käpprätt åt helvete. Jag tror heller inte att personen blev omtyckt där denne var och det byttes vänner stup i kvarten, plötsligt var ett nytt namn hans nya nära vän och inga relationer verkade hålla i mer än 5 månader innan han hade lyckats bli fiende med personen som han självklart skyllde skulden på och han var såklart ”dum i huvudet”.