Konungariket Sverige - En framgångssaga i förfall

Oljekrisen slog ut nästan hela vår basindustri och ödelade våra bruksorter.

Jag är göteborgare. Jag vet nog hur det gick för varven. Men även det började tidigare:

wiki: Redan i slutet av 1960-talet drabbades de två storvarven Götaverken och Kockums av akut finansiell kris, som resulterade i att Götaverken avnoterades på Stockholms fondbörs

Det viktiga är inte om det är ett år hit eller dit. Poängen är att om man tror det är bensinkrisen som var orsak så är man helt ute och cyklar.

Sverige fick hybris efter kriget då allt vi producerade gick att sälja till ett europa i ruiner. Vi glömde bort att det var en gåva att vår industri var intakt och började istället måla upp en bild att det gick så bra för sverige för vi svenskar var mycket bättre än alla andra.

Det var väntetid på varor en bit in på 60-talet (även pga nya uppfinningar som folk ville ha ex. tvn). Sveriges industri var omodern för allt hade gått att sälja. Men vi hade inhemska problem hela 70-talet. Med bensinkrisen skulle resten av omvärlden också få det och därmed blev det spiken i kistan.

En nation som för 50 år sedan sågs som ett av de mest framgångsrika länder med få problem och i stort sett en levnadsstandard som omintetgjorde ex. uteliggare.
Just uteliggaren är ett av många riktmärken på hur en nation mår.
Även Sverige har haft denna grupp av människor men under en tid från ca 1960 talet och framåt mot slutet av 1970 talet var dessa sällsynta.
Under 1980 talet skulle så en ”tro på Dig själv reform” börja användas i grundskolan.
Efter ett 1980 talet slut spottade skolan ut en mängd unga som var odrägligt överlägsna mot omgivningen.
USA var den stora förebilden och alltmer smög sig ord som inte var svenska in i språket. Samtidigt blev Sverige medlem av EU och många Stockholmare hade svårt att acceptera att deras stad plötsligt låg ganska långt från EU:s centrum.
Ute i världen hade man börjat kalla Sverige för lilla USA

Med datasamhället och internets inträde i det svenska folkhemmet kändes att avstånden krympa.
Här kom en generation att skapas som inte behövde ta till sig hur det äldre Sverige fungerat i praktiken.
En grupp kallad finansvalpar av dåvarande statsminister Göran Persson gjorde snabba klipp på börsen samtidigt som arbetslösheten steg kraftigt.

En stor grupp hamnade i gruppen av de som fick se sig långvarigt arbetslösa. Vissa började t o m planera sina liv över att som arbetslös stämpla för att sedan gå en kurs för att åter har rätt till 300 nya stämplingsdagar.

Så här höll det på under 1990 talet och en bit in på 2000 talet till Göran Persson tackade för sig och borgarna med Fredrik Reinfeldt i spetsen skapade ett helt nytt regelverk för denna grupp bland arbetslösa.
Det behövdes verkligen göras något åt detta för även skattkistans botten hade börjat synas.

Men de som byggde Sverige verkar varit intelligenta och framåtsträvnade något som det upplevs alltmer sällan i dag.
Enskildas egoism har mer och mer tagit överhanden och under senare tid har ett nytt fattig Sverige börjat breda ut sig.
Bakom den svenska arbetargenerationen växte också upp en ny sorts generation med helt andra mål i sikte. Tro på Dig själv reformen under 1980 talet hade slagit igenom och egoismen blommade för fullt.
Samtidigt stod gråsossar och vänstern i riksdagen och ägnade tiden till hur Sverige skulle hjälpa fattiga länder och de som ville komma hit togs emot med öppna armar utan någon lösning på människors försörjning.
Glöden i ögnen hade slocknat och nu verkade det bara vara att överleva.
Problemet var att den nya tekniken erbjöd inte längre några jobb som vem som kunde ta.

Segreationen blev allt större när succesivt den grova organiserade brottsligheten började ta form och som under sina första 20 år fick i stort sett härja fritt.
Öresundsbron som stod klar 2000 visade att efter 25 år är den grupp som tjänat mest på denna de som ägnat sig åt att transportera droger utifrån samtidigt som en marknad för lyxbilar som stjäls smidigt körs ut ur landet på lastbilar.

Sverige hade under 1900 talet ett större antal världsledande företag som allt eftersom sålts ut och detta gör att nationens plats över välbärgade länder sjunkit.
Politikernas tafatta försök att försöka stoppa den organiserade brottsligheten har i stort misslyckats. Lagar och förordningar framstod som naiva och straffpåföljde för brott rent skrattretande.
Polisens fick 2015 till slut dubba resurser bara för att konstatera att mängden ouppklarade brott bara fortsätter växa.

En stor grupp unga befinner sig tidigt i livet i den s k skuldfällan då de aldrig fick lära sig pengars värde. Medborgarens snitt av intelligens och kunnnade verkar snarare sjunka än höjas.
Allt fler dras till de missnöjespartier som vuxit fram där SD har lyckats allra bäst.
Ledande politiker som ska tjäna som förebilder för sin väljare pratar och avbryter varandra så en debatt i TV framstår som rena cirkusen.
Människor i ledande ställning verkar emellanåt utvecklas helt åt fel håll.
Respekten för varandras åsikter har sjunkit så långt ner att emellanåt slutar med mord.
Den allmänna intelligensen på befolkningen verkar sjunka per capita och vägen ligger rak för att föra Sverige in i en framtid kantad av fattigdom.

Är det så att Sveriges befolkning en gång hade det så bra att tankeverksamheten nästan helt avstannade?
Det blir att kalla detta för välfärdens baksida.
Sverige är en B nation och mycket väl kan förvandlas till en C nation och värre till D.
Att få befolkningen att känna det USA s president Kennedy en gång sa:
”Du ska inte fråga vad Ditt land kan göra för Dig utan vad Du kan göra för Ditt land”.
Detta borde vara varje politikers plikt att via sina budskap få folket att känna och sträva åt dettta håll.