Du beskriver din situation väldigt klokt och ärligt — det märks att du har reflekterat mycket och kommit långt. Det du skriver om skillnaden mellan riskbruk och beroende är viktigt, och du har helt rätt i att många fastnar i ett gränsland snarare än i ett tungt beroende. Samtidigt visar det du berättar om hallucinationer vid avslut att kroppen faktiskt hade hunnit anpassa sig, vilket betyder att det fanns ett fysiologiskt beroende, oavsett hur du mådde i övrigt. Det är inget att skämmas för — det handlar inte om karaktär, utan om biologi.
Alkohol påverkar signalsystemen i hjärnan (GABA och glutamat) på ett sätt som kan ge både ångest, sömnproblem och svängningar länge efteråt. Det betyder inte att du är skadad, bara att hjärnan behöver tid och stabilitet för att hitta tillbaka till balans.
Mitt råd till dig är att fortsätta precis som du gör — hålla dig nykter, leva regelbundet, röra på dig, sova bra och prata med människor som förstår. Du behöver inte bevisa något för någon. Det är helt okej att erkänna att även ett “måttligt” beroende påverkar kroppen mer än man tror.
Du har redan gjort det svåraste: brutit mönstret och tagit ansvar. Resten handlar mest om att ge dig själv tid, trygghet och vänlighet.
Citat:
Ursprungligen postat av
Matadhamster
Hade. Nej jag är ångestfri sedan flera år och uppenbart tycktes alkoholsuget jag hade förr, precis som mitt forna nikotinberoende ha handlat om ångest.
Jag har inte beroendeproblematik. Mitt enda "beroende " är kaffe.
Jag saknar issues och är fullt frisk. Att jag fick hallucinationer av att sluta dricka hade givetvis med alkohol att göra då jag inte har hallucinationer annars.
Majoriteten av missbrukare har knappast färre problem än vad du vill tillskriva mig. Menar, vad tror du jag drack med för människor?

Jag är utan tvekan den av de flesta av oss från mitt tidigare liv som saknade beroendeproblematik. Och nej, jag har aldrig haft någon psykisk ohälsa som inte berott på yttre omständigheter heller.
Ni vill helt enkelt inte acceptera att en stor del av missbrukare främst är riskbrukare under lång tid.
Det handlar om att folk vänjer sig vid att leva i andra miljöer och sociala sammanhang på vis som skapar identitet mer än att samtliga är starkt beroende.
Jag är övertygad om att beroenden överdrivs.
Sedan vet jag såklart att hjärnan påverkas, receptorer förstörs, att folk får hjärnskador osv.
Men alkohol som exempel påverkar GABA och glutamat utöver det gamla vanliga kring adrenalin, dopamin osv. Klart folk mår dåligt när hormonerna kaosar.
Googla glutamat och GABA, hur de funkar vid alkohol samt delerium.
Inte som om jag tycker att livet med alkohol slutade bra men vad fan ska jag göra åt hur bränd jag varit i huvudet? Ta livet av mig? Nej tack, jag hoppar över det. Livet går vidare.