Citat:
Ursprungligen postat av
StigHelmutt
Dagens autonoma vänster mynnar en del från anarkist punkarna som på 80 -90 talet gjorde (dåtidens) revolt mot samhället, var emot allt reglerat och skötsamt, mot polis , mot svenne
Generen avknoppade sig sen i olika utfällninger, men dagens aktivister har ändå rötter i punk som i sin tur hade rötter i Mods.
Båda en Fuck you rörelse som började med politisk aktivism blott för att verka göra nåt annat vettigt än att supa och gnälla, vuxensamhället började få nog och ville ha ut dem i arbete istället för att hänga på fritidsgården och spela trummor
Så de blev så småningom även djurvänner, hade aktioner emot djurplågeri (fast de ofta bar skinnjackor), därefter gick vissa vidare att bli veganer, antirasister, miljöhysteriker mm
Men "fienden" var alltid nazister eller skinnskallar som det hette då
Så hur i helvete gick dom från att hata nazism till att i förlängningen stödja Hamas och islam. ❓
Main Kampf är storsäljare i mellanöstern, det säger ju nåt om att dom kommit in på
samma betesmarker som Hitler (som för övrig samarbetade med stormuftin Haj Muhammed Amin al-Husseini )
Fattar dom eg vad dom håller på med, eller har dom supit bort alla hjärnceller?
vad tror ni
https://www.st.nu/artikel/mein-kampf-storsaljare-i-muslimska-varlden
Det här går tillbaka till Lenins tal på III:dje internationalen där han drog upp riktlinjerna för Kominterns arbete.
De tidiga kommunisterna levde i föreställningen att när världen fått sin första kommunistiska stat skulle revolutionen svepa över världen och sen skulle det bara finns folkrepubliker kvar.
Detta skedde inte trots att det var omfattande oroligheter i Europa efter ryska revolutionen och första världskriget.
Bela Kuns regim och den bayerska kommuniststaten varade bara enstaka månader och det tyska spartakistupproret slogs ner per omgående.
Efter detta slog den kommunistiska rörelsen in på nya vägar och riktlinjer drogs upp för hur opinionsbildning och organisationsarbete skulle utföras framgent.
En central punkt var att stödja antiimperialistiska befrielserörelser i det vi idag kallar tredje världen. Oavsett vad de rörelserna har för program. Och det har blivit ett bestående drag i alla socialistiska och socialdemokratiska rörelser till den dag som idag är.
Det är därför vi ser de här paradoxala mönstret. Gång efter annan. Janne Guillou är ett praktexempel. Han beskriver det själv som att han av födsel och ohejdad vana var oreflekterad östermalmshöger men blev ikulldebatterad av en ung socialdemokrattjej.
Varefter han valde att omfatta olika vänstervärderingar som lika tillgång till skola och högre utbildning för alla, allomfattande välfärd och trygghetssystem, kvinnorätt, ekonomisk jämlikhet och sexuell frigörelse och engagera sig i olika vänsterorganisationer.
Däremot har stora delar av hans liv i praktiken gått ut på att stötta de mest vedervärdigt konservativt kvinnoförtryckande och auktoritära rörelser man kan tänka sig.
Det intellektuella fikonlöv han räddat sig med är att han i första hand stöttat de moderata krafterna inom arabvärlden men tyvärr har västs och Israels onda och imperialistiska handlingar gjort att de andra fått övertaget.
I själva verket har det handlat om frontorganisationer uppsatta för att lura västerlänningar som honom. Han har fått äta gott mellanösternkäk, leka med lite krig med skarpa skjutvapen och dricka rödvin och sällskapa med belevade, språkkunniga och bildade personer som vetat hur man ska handskas med stjärnögda idioter från västerlandet.
Det här skiner igenom i de sista böckerna i den sista dekalogen han skrev. Hjälten är advokat som via sitt engagemang i palestinarörelsen ställer upp för palestinier i olika ärenden. Dock framgår det att dessa är rena gangstrar, mördare och kvinnomisshandlare av rang.
Detta bär det självupplevdas prägel som det brukar stå olika domstolshandlingar nuförtiden när det ska begås rättsövergrepp i sexualärenden.
