Citat:
Ursprungligen postat av
Favoritgame
Det handlar ju också om att våra politiker är intresserade av den offentliga apparaten för att kunna skapa nya arbetstillfällen, inflytande osv. Inte ens moderaterna som mer historiskt var intresserat av att skära ned på det offentliga, lever ju idag gott på den.
Sedan ska man nog inte glömma bort att väldigt mycket i Sverige är direkt beroende av det offentliga och inte säkert att det blir bättre bara för att man sparar där. Dock borde såklart resurserna användas mer effektivt för att skapa bättre välfärd och inte vara berika en massa välavlönade byråkrater med slappa/onödiga jobb.
På 60-80-talen fanns fortfarande människor i politiken som hade yrken, företag och lokala nätverk.
Alltså: en identitet utanför staten.
Idag rekryteras politiker nästan uteslutande från ungdomsförbund, kommunala tjänstemannaledet, partiapparater, PR-byråer och konsultbolag kopplade till offentlig upphandling.
För dem är staten arbetsmarknaden -- så om staten krymper så krymper de själva.
Moderaterna är likt de andra partierna ett förvaltarparti. De försvarar staten eftersom staten är den struktur inom vilken de har position, status och inflytande.
Att skära ned staten vore att skära i sin egen rekryteringsbas, skära i sina egna framtida styrelseposter, skära i sitt eget nätverks kapitalisering.
Alltså: självmord.
Nu kommer vi in på elitteori. Det finns en koalition som tjänar på en stor stat:
Politiker: position + framtida poster
Byråkratin: budget + autonomi
Fack + offentliganställda: jobb + löner
Konsult/upphandlingsbolag: vinster
Akademiker + vissa yrkesgrupper: status + licensmonopol
Det saknas helt en organiserad elitgrupp med intresse av en mindre stat.
Därför finns det inget parti som representerar det.
Så problemet är inte, som vissa tror, att väljare vill ha en stor stat -- utan att hela den politiska och administrativa klassen lever av staten. Staten är inte längre ett verktyg, utan själva arbetsmarknaden för politiker, tjänstemän och deras kringliggande konsult- och karriärnätverk.