Varför räknas fetma oftast inte som en ätstörning?

Ja håller med, hur kan det tex va tillåtet med godisbutiker utanför skolor som här i gbg

Fast vet jag inte om det är det viktigaste att trycka på... Vi hade kafeteria inuti skolan jag gick på, och köpte man "godis för en tia" fick du (om det var rätt person, det var elever i nionde klass som fick stå där någon gång i månaden) mer godis än du får för 40 kr idag. Men vi spelade fotboll, pingis, jagade yngre elever med snöbollar o annat trams. Ingen av oss var fet.

Skärmarna är idag en stooor bov i dramat. Det är passiviteten som faran, inte nödvändigtvis vad man käkar. Är själv lite av ett offer här, sitter betydligt mer still än när jag var yngre. Fast vem fan gör inte det....

Ät mindre o drick ren sprit så går du nog ner några kilo.

Kan det möjligen finnas en undermedveten historisk anledning? I de flesta av tidevarv har att vara fet, setts som något positivt. Det innebar ett tecken på välstånd, att man hade råd att äta mer än vad man behövde och därmed tillhörde en högre samhällsklass?

Numera vet vi ju tack och lov bättre än förr och medvetenheten om fetmans risker tvivlar väl få på. Däremot verkar det föreligga något tabu kring att tala/skriva om fetma. Som om de som är överviktiga kan ta illa upp och känna sig kränkta.

Numera vittnar att vara fet snarare om ett osunt leverne, till skillnad från i historieskrivningen. Onyttig mathållning, ingen fysisk träning, att vara en soffliggare, att inte ta ansvar för sin kropp och hälsa samt att trösta sig genom att äta, är väl inte sällan de associationer fetma bidrar till. Lite skambelagt är det också, då det i mångt och mycket är självförvållat att vara fet.

Oavsett om ätstörningar diskuteras i vetenskapliga sammanhang och eller i media så berörs inte "generell" övervikt, aka fetma eller obesitas.

Om någon äter för lite och svälter sig (till livshotande tillstånd) betraktas det som en klinisk sjukdom. När en annan individ gör tvärtom, göder sig själv till ett förkortat liv, är det plötsligt ingen sjukdom (hetsätningsstörning undantaget). Varför är det så?

En tanke jag har, är att antalet svenskar (och människor globalt i rikare länder) med BMI över 30 (eller över 25 om man vill vara striktare) nu nått en kritisk massa att det skulle få katastrofala konsekvenser att sjukdomsstämpla upp till 60 % av vissa länders vuxna befolkning.

Vad tror ni?


https://www.1177.se/sjukdomar--besva.../atstorningar/

Oavsett om ätstörningar diskuteras i vetenskapliga sammanhang och eller i media så berörs inte "generell" övervikt, aka fetma eller obesitas.

Om någon äter för lite och svälter sig (till livshotande tillstånd) betraktas det som en klinisk sjukdom. När en annan individ gör tvärtom, göder sig själv till ett förkortat liv, är det plötsligt ingen sjukdom (hetsätningsstörning undantaget). Varför är det så?

En tanke jag har, är att antalet svenskar (och människor globalt i rikare länder) med BMI över 30 (eller över 25 om man vill vara striktare) nu nått en kritisk massa att det skulle få katastrofala konsekvenser att sjukdomsstämpla upp till 60 % av vissa länders vuxna befolkning.

Vad tror ni?


https://www.1177.se/sjukdomar--besva.../atstorningar/

Tillståndet obesitas är inte bara en sjukdom, det är därtill en kronisk sjukdom.

https://www.centrumobesitas.se/for-v...onisk-sjukdom/

Hört talas om metabolt syndrom? En god vän som är läkare förklarade för mig att det är ett förstadium till Downs syndrom. Det vill man ju inte ha, låter jätteallvarligt!