Demokratin är ett luftslott

Sveriges demokrati är i ett allvarligt läge. Formellt har vi allmänna val vart fjärde år men i praktiken styrs många beslut av kapitalintressen, lobbyister och privata nätverk som köper inflytande genom pengar och framtida karriärmöjligheter för politiker.

Nordiska länder rankas ofta högt i internationella antikorruptionsundersökningar men dessa listor säger egentligen mer om vilka som är bäst på att dölja sina skumraskaffärer än om verklig öppenhet. Att vara “bäst” i världen på pappret är inte samma sak som att ha ett helt rent och transparent system.

Politikerna har i många fall blivit en elit som lever efter egna regler, istället för att vara folkets tjänare och detta har pågått länge. Dags för drastiska åtgärder!

Problemets kärna

Svängdörrseffekten:
Politiker utan erfarenhet från det vanliga arbetslivet går efter mandatperioden ofta vidare till välbetalda styrelseuppdrag inom branscher de tidigare reglerat.

Orimliga löner och förmåner:
Statsministern tjänar över 200 000 kronor per månad, utöver generösa förmåner som bostad och resor, medan vanliga medborgare kämpar på en bråkdel av detta. Även lokalpolitiker och myndighetschefer har skyhöga löner och förmåner som är helt orimliga sett till positionen.

Bristande ansvar:
Politiker står ofta över lag och ordinarie regelverk – skyddade av fallskärmar och möjligheter att enkelt byta position inom politik och myndigheter.

Svågerpolitik och korruption på lokal nivå:
Mindre orter präglas av bristande insyn och nepotism, vilket undergräver förtroendet för politiken.

Otillräcklig transparens:
Möten med lobbyister, företag och sidoinkomster är inte tillräckligt öppna för allmänheten.

Partifinansiering:
Privat finansiering från privatpersoner, organisationer och företag skapar beroenden och risk för korruption.


Förslag till reformer för att återupprätta folkstyret

Lönetak för politiker:
Koppla alla politikers löner till medianlönen i Sverige. Riksdagsledamöter ska maximalt tjäna 1,0 × medianlönen, statsministern högst 1,25 ×. Samtliga förmåner, inklusive bostad, bil och resor, ska räknas in i taket.

Motargument: Låga löner avskräcker kompetens.
Bemötande: De som söker makt för pengar försvinner, medan engagerade idealister kvarstår.

Inför karantänsregler mot svängdörrar:
Minst fem års karantän innan en före detta politiker får anställning inom näringslivet, särskilt i branscher som de tidigare reglerat.

Motargument: Reglerna skrämmer bort erfarna kandidater.
Bemötande: Verklig kompetens handlar om integritet och ansvar, inte eftertraktade karriärvägar.

Tjänstemannaansvar och rättsligt ansvar:
Politiker ska hållas juridiskt ansvariga för sina beslut och handlingar på samma sätt som alla andra medborgare. Fallskärmar och möjligheter att “falla uppåt” inom politiken eller myndigheter ska avskaffas.

Motargument: Politiker har ett särskilt ansvar och bör skyddas.
Bemötande: Ansvar innebär även att bära konsekvenser – ingen ska stå över lagen.

Ökad granskning och insyn i lokalpolitiken:
Kommuner och mindre orter måste få fler oberoende granskare för att motverka svågerpolitik och personliga intressen.

Motargument: Lokalt självstyre kan minska om insynen ökar.
Bemötande: Transparens stärker förtroendet och förhindrar maktmissbruk, utan att inskränka demokratiskt självbestämmande.

Full transparens och offentlig partifinansiering:
Inför ett offentligt register över alla möten och sidoinkomster för politiker. Avskaffa privata partibidrag och låt staten stå för kampanjfinansiering.

Motargument: Partier behöver fria resurser för att bedriva politik.
Bemötande: Offentlig finansiering minskar korruption och säkerställer jämlik konkurrens.



Sammanfattning:

Den demokrati vi idag har är i praktiken underminerad av en elit som lever efter egna regler och prioriteringar. För att återta folkstyret krävs omfattande reformer som sätter ansvar, transparens och rättvisa i främsta rummet.

Politiker måste återigen leva som folket de representerar och hållas ansvariga på samma sätt som alla andra medborgare. Annars är det inte demokrati – det är en fasad.


Frågeställningar:

Vad behöver ske i det här landet innan vi som folk sätter ner foten en gång för alla?

Hur länge ska vi acceptera att våra folkvalda lever under andra regler än resten av oss som ofta är till deras och vänners bästa – och vad krävs för att återupprätta ett verkligt folkstyre som gynnar Sverige och dess befolkning?

För att förtydliga:

Politiker som aldrig haft ett vanligt jobb får efter sina mandatperioder plötsligt plats i styrelser för för några av dom största svenska företagen, banker, energibolag eller konsultfirmor. Tror någon på allvar att det är deras “kompetens” som efterfrågas – eller är det deras kontakter och tjänster de utfört under tiden i maktposition?

Det är en tyst gentjänst-ekonomi:

1. Företag får gynnsamma regler, upphandlingar och beslut.
2. Politiker får ett fint jobb efteråt, ibland med miljonlön.
3. Folket får… högre elräkningar, sämre välfärd och fler “spara och effektivisera”-tal. Och ja — det är lagligt. Men det är också systematisk korruption med slips och leende. Ett snyggt hån!

Sveriges statsminister tjänar, som sagt, över 200 000 kronor i månaden. Hur kan någon med den inkomsten påstå sig förstå hur det är att leva på 37 000 i månaden med hyra/huslån, barn, bil och räntor?

Politiker ska inte lockas av pengar. Dom ska drivas av viljan att förändra samhället. Därför behövs ett lönetak för politiker – ingen ska tjäna mer än genomsnittet för de människor de representerar.

Det här handlar inte om vänster eller höger. Det handlar om hederlighet och representation. Om du styr ett folk, ska du leva som folket. Annars styr du bara över dem – inte för dem.

Jag anser inte att det är demokrati. Det står att makten i Sverige utgår från folket. Vi har ingen makt. Vi körs över och rövknullas varje dag. Att ha ett val för fjärde år, där man kan välja mellan pest eller kolera som mer eller mindre kör samma politik, dvs kör landet i botten, är inte demokrati enligt mig.

Det är inte att ha någon makt. Särskilt inte nära stora saker beslutas hela tiden utan insyn samt utan möjlighet för folket att tycka till, som t.ex alla övervakningslagar, massinvandring, nato, chat control, elv-direktivet, ändra i grundlagen med mera.

En illegalt invandrad grovt kriminell klanröst har samma värde som en hederlig skattebetalande svensk.. självklart var det inte så de gamla grekerna tänkte sig det hela när de uppfann demokrati.

Politiker är folkets tjänare? Det är ditt problem. Du har inte märkt att folk är politikers tjänare.

Kloka tankar.

Bra svar i sin korthet. Verklig kritik mot makten börjar ofta med insikten att vi saknar en folkstyrd elit -- men har ett elittyrt folk.

TS utgår från att lagar och regler står över makt, men i verkligheten är det makten som bestämmer vilka regler som gäller. Det går inte att snickra ihop en "bättre demokrati" när själva ordningen bygger på intressen som inte vill begränsas.

En djupare analys behöver fråga:

1. Vem har intresse av att införa sådana begränsningar?
2. Varför skulle ett system som bygger på inflytande, karriärvägar och beroenden vilja kapa sin egen näring?
3. Hur länge skulle dessa regler ens hålla inom en ordning där allt drivs av kapitalflöden, lojalitetsnätverk och internationella krav?

TS är en idealist som är fast i liberaldemokratins egen mytologi om folkvilja, legalism och rationalism.

Så TS, det är en god början att du reflekterar över det här -- men du behöver ta dig an de djupare frågorna kring makt, legitimitet, geopolitik osv.

Håller inte alls med. Offentlig finansiering ger helt andra incitament i val än att driva en politik man är övertygad om är rätt.

Tvånget på att privatpersoner som skänker av redan skattade pengar av övertygelse måste offentliggöras är för att de skall kunna diskrimineras, förlora arbete och vänner och liknande, så att röster, som ännu inte lyckats bevilja sig själva partibidrag stoppas på ett tidigt stadium.


"Sluta prata om lagar. Vi är beväpnade" (Pompejus Magnus, romersk general)