Marcus åt fyra biffar på buffén – blev uppringd av restaurangen

Pannbiffar faller in under livsmedelsverkets föreskrifter

Kalvkött
12 § De obligatoriska uppgifter om oförpackat kalvkött som ska lämnas enligt
del I, bilaga VII till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
1308/2013 får tillhandahållas genom samma metoder som i 10 § första stycket
punkterna 1, 2, 3 eller 5.

Begränsningen till två kommer av (EG) nr 1308/2013.

Hör inte till buffén och samma händelse, men likväl är det samma företag. Nu hamnar de i blåsväder igen, även om det kanske inte sägs rakt ut att det är Commat det handlar om... (Man vet att det är Commat då deras logga och uppgifter återfinns på skolans matsedlar vecka efter vecka).


"Mat som tar slut och mat som inte är färdig.
Elever som hellre går hungriga eller bryter mot skolans regler.
Nu riktar elever och föräldrar skarp kritik mot Kunskapsskolans skolmat".

"Halvrå kyckling, mögligt korvbröd och fiskgratäng med oliver som eleverna inte vill äta. Med egna bilder vill Kunskapsskolans elever flagga för att skolmaten behöver bli bättre"

https://www.kkuriren.se/nyheter/katrineholm/artikel/larmet-kunskapsskolans-mat-nastan-oatbar/rk3x4kzl

https://www.kkuriren.se/nyheter/katrineholm/artikel/eleverna-gar-hungriga-varje-dag-varsta-ratten-nagonsin-/rmpdm98r

Artikel om ”buffélagen,” som ju har sitt ursprung i denna händelse.

https://www.dn.se/ekonomi/buffejuristen-sa-mycket-far-du-ata-pa-en-buffe/

/AI

Jag brukar inte hänga i just sådana här slags Flashback-trådar. Men jag skall göra ett undantag för att klargöra juridiken i detta, vilket inte är helt enkelt...

1. Som alla vet så existerar ju ingen buffélag. I huvudsak regleras det heller inte straffrättsligt (så tillvida det inte rör sig om ren stöld eller bedrägeri) utan det regleras avtalsrättsligt. Dvs när jag betalar för att äta buffé så ingår jag ett avtal med restaurangen/ägaren.

2. För att sätta ett ingångsvärde i detta så kan man enkelt säga att om man har betalat för buffé och därmed ingått avtal, så betyder det att man får äta av buffén och då äta så mycket man vill och orkar.

3. Precis som du säger så kan varje serveringsställe själva bestämma vad som gäller. Men då behöver dom ju villkora avtalet (t ex genom att sätta upp skyltar där det står hur mycket man får ta osv). Finns inga sådana tydliga villkor så får man utgå från punkt 2.

4. Men det är nu vi kommer till det snåriga. För vid alla avtal man ingår så går det ju att bryta mot avtalet om någon part avviker från det som överenskommits. Det kan vara när en part inte uppfyller sina skyldigheter enligt överenskommelsen, när det rör sig om utebliven eller felaktig prestation, att man agerat i strid mot specifika villkor osv. Vart dessa skiljelinjer går kan ju vara oerhört svårt att avgöra.

5. Detta ställs ju på sin spets när det handlar om "extremer" och "särskilda fall" när t ex en kund tar extremt mycket mat och/eller slänger extremt mycket mat. Eller när en kund tar extremt mycket av en specifik rätt på buffén, så att det knappt finns kvar till resten. Eller om en kund tar 50 baconlindade dadlar och sedan petar bort dadlarna och bara äter baconet. Eller "klassikern" där man tar med sig mat från buffén hem. Här kan vi nog enas om att det någonstans går en gräns för när avtalet anses ha brutits.

6. För att avgöra en sådan fråga så behöver man först se till avtalets utformning. Man kan ju då konstatera att det vid just bufféer är ganska ovanligt att själva avtalet framgår på t ex kvitton eller genom annan information. Man kommer då behöva tolka avtalet genom att beakta sekundära omständigheter.

7. En sådan omständighet kan vara bufféns pris. Låt säga att om buffén kostar 295 kronor så kommer ribban vara högre för hur mycket du får äta, och hur mycket "spelrum" du som kund har, än om buffén hade kostat 69 kronor. Andra sekundära omständigheter kan vara normer och hävd. Sådana (samhälls)normer skulle kunna handla om t ex matsvinn och miljö. Givetvis spelar det också roll om/hur ofta kunden varit på den aktuella bufférestaurangen - och om han då fått anmärkningar/tillsägelser eller inte.

8. Sammanfattningsvis så kan man säga att detta är en såpass svår juridisk avvägning så att man nog får lägga det tyngsta ansvaret på restaurangen. Dvs att om man "vill ta fighten mot kunden" så får man se till att villkora avtalet på ett tydligt sätt (t ex ange maxantal eller låta kunderna väga sina portioner). I övrigt så finns det ju såklart en gräns för kunden vad som är acceptabelt och när denne brutit avtalet. Beträffande Marcus som tog fyra pannbiffar så finns det ingen grund att säga att han skulle ha brutit mot avtalet. Även om gemene kund kanske inte tar fyra pannbiffar så är det antalet definitivt inte så extremt eller avvikande - och framförallt inte när det handlar om en lunchbuffé där kunderna typiskt sätt arbetat en halv arbetsdag och rimligen är ganska hungriga.

Artikel om ”buffélagen,” som ju har sitt ursprung i denna händelse.

https://www.dn.se/ekonomi/buffejuristen-sa-mycket-far-du-ata-pa-en-buffe/

/AI

https://www.juridik.blog/buffelagen-2025-lex-katrineholm/

Och länk till buffe lagen, för oss som vill uppföra oss korrekt=) när vi glufsar i oss.