Citat:
Tidigare resonerade jag så, men inte längre.
Okej, jag är medveten om tre saker:
1. När jag skriver det här inlägget trampar jag ofrivilligt barnlösa på tårna, det är absolut inte min mening. Vill inte få någon att må dåligt.
2. Om mina föräldrar valt att inte skaffa barn, så hade inte jag suttit här bakom skärmen och skrivit det här inlägget. Så bespara mig gärna kommentarer om detta.
3. Jag förstår att det handlar om människans överlevnad och att vi ska fortplanta oss för att inte dö ut. Så, då är den saken också utredd.
MEN, jag förstår ändå inte varför det är så "tabu" att inte vilja ha kids i dagens samhälle!? Säger jag typ till någon närstående "nä, jag vill absolut inte ha barn", då är det som att hela världen rämnar och de säger typ "men du kommer säkert ångra dig sen" eller "barn är meningen med livet".
Jag är 38 år (man/gubbe) som aldrig haft någon längtan efter barn. Är dels gay, men hade jag varit straight så hade jag känt likadant; barn ger mig ingenting! Och den här gamla slitna klyschan "ja men tänk så ensamt det blir på ålderns höst när ingen hälsar på dig" funkar inte heller på mig. Jag har arbetat i äldreomsorgen och sett hur det ser ut; inte kommer barnen alltid och hälsar på sina föräldrar, en del har inte alls bra kontakt med sina barn på grund av olika omständigheter.
Vad tycker ni? Är barn meningen med livet? Och åter igen; förlåt alla som jättegärna vill ha barn men kanske inte kan få av olika anledningar, menar verkligen inte att såra er på något sätt.
1. När jag skriver det här inlägget trampar jag ofrivilligt barnlösa på tårna, det är absolut inte min mening. Vill inte få någon att må dåligt.
2. Om mina föräldrar valt att inte skaffa barn, så hade inte jag suttit här bakom skärmen och skrivit det här inlägget. Så bespara mig gärna kommentarer om detta.
3. Jag förstår att det handlar om människans överlevnad och att vi ska fortplanta oss för att inte dö ut. Så, då är den saken också utredd.
MEN, jag förstår ändå inte varför det är så "tabu" att inte vilja ha kids i dagens samhälle!? Säger jag typ till någon närstående "nä, jag vill absolut inte ha barn", då är det som att hela världen rämnar och de säger typ "men du kommer säkert ångra dig sen" eller "barn är meningen med livet".
Jag är 38 år (man/gubbe) som aldrig haft någon längtan efter barn. Är dels gay, men hade jag varit straight så hade jag känt likadant; barn ger mig ingenting! Och den här gamla slitna klyschan "ja men tänk så ensamt det blir på ålderns höst när ingen hälsar på dig" funkar inte heller på mig. Jag har arbetat i äldreomsorgen och sett hur det ser ut; inte kommer barnen alltid och hälsar på sina föräldrar, en del har inte alls bra kontakt med sina barn på grund av olika omständigheter.
Vad tycker ni? Är barn meningen med livet? Och åter igen; förlåt alla som jättegärna vill ha barn men kanske inte kan få av olika anledningar, menar verkligen inte att såra er på något sätt.
Tjusningen med barn kan man väl bara uppleva om allt går bra på alla sätt under livets gång.
Precis som du säger också så är inte barn någon garanti för att man blir väl omhändertagen på ålderns höst.
Du har rätt i din fråga, eftersom jag inte attraheras av den största biten (samlaget) för att skapa barn så blir det nog svårt och kanske därför min inställning är som den är.
