Slaget vid Lund är den kanske mest överskattade svenska segern någonsin, om den ens var en seger. Det var en holmgång som slutade i det närmaste oavgjort och mest höll svenskarna kvar i kriget. Belägringen av Malmö, som var det sista svenska fästet i Skåne, ett år senare var betydligt viktigare. Men kriget avgjordes i slutändan av Frankrikes hot om att invadera Danmark.
Segern vid Lund blåstes upp av karl XIs propaganda, som den stackars Karl XII matades med från vaggan. Historikerna har sen varit märkligt snälla mot Karl XI jämfört med hur de tävlat om att såga hans son vid fotknölarna.
Citat:
Ursprungligen postat av
goseigen
Förmodligen ja: England och Holland hade nog kunnat se till så att i princip alla svenskar ute på de danska öarna hade blivit fångar, och det är fullt möjligt att det hade slutat med att Danmark fick tillbaka sina områden någon gång 1661 eller så. Men de tyckte det var bra att Öresund delades av två länder, och inte var ett danskt innanhav.
Precis. Sjömakterna Nederländerna och England var "the hidden hand" bakom spelet om Östersjön och stödde än den ena sidan, än den andra. Den baltiska handeln var livsviktig för sjömakterna som fick tjära, hampa, skeppstimmer och andra strategiska råvaror härifrån. De ville ha balans och ingen lokal makt som blev för kaxig, som Christian II när han höjde Öresundstullen. Den Persiska viken under 1900-talet är ett liknande exempel på stormaktspolitik.
Citat:
Ludvig XIV spelade också en roll genom att mer eller mindre diktera en fred mellan Sverige och Preussen, där Preussen bara fick några små områden på den östra sidan av Oder i Pommern.
Den franska alliansen är den med marginal viktigaste och framgångsrikaste i den svenska historien men ändå förvånansvärt okänd. Den låg bakom hela stormaktsprojektet, med franska pengar bakom allt från de svenska arméerna under 30-åriga kriget till Sveaborg.
Citat:
Karl X Gustav hade kanske tur som dog i tid, för han verkar ha haft ett spelmissbruk eller något sådant.
Han hade absolut en sån personlighet. Krigarkungen par excellence dubblade alltid insatsen och vann mer än han förlorade, men 1660 var han all-in med en mindre bra hand och hade tur som klarade sig.