Citat:
Ursprungligen postat av
darkestpassenger
Förstår inte hur du inte kan förstå skillnaden mellan transferiatet och medborgare i behov av stöd enligt tex sociallagen.
Sveriges myndigheter, kommuner och regioner har för stor del anställda som inte tillhör kärnverksamheten.
Bland annat har HR växt enormt utan att tillföra något värde och hela New Management modellen är utdaterad och fyller ingen faktiskt funktion.
Ja, alltså om någon förklarar mer i detalj för mig vad Markus Allard avser med transferiatet så kan säkert jag förstå det. Men om en långtidsarbetslös utan en hyfsad aktieportfölj (som jag själv) får höra talas om "transferiatet" och sossarna och vänsterpartiet säger att Markus Allard även inkluderar långtidsarbetslösa i transferiatet, och att avsikten med användandet av ordet transferiatet är att ge associationer till ordet proletariatet, och att Markus Allard tycker att sänkningen av aktivitetsstödet till häften för arbetslösa, 60-åriga byggjobbare är bra så kan det nog hända att en stor andel av berörda väljare (samt familjemedlemmar och folk i riskzonen) då tar det säkra före det osäkra och väljer att rösta på sossarna eller (v) i stället.
Om nu Allard vill plocka lågt hängande frukt (SD-väljare som tidigare gått från sossarna till SD) så är det väl riskabelt att använda sig av ordet "transferiatet". Speciellt om han inte är glasklar när det gäller aktivitetsstödet till långtidsarbetslösa. Och jag vet faktiskt inte själv vad Allard tycker när det gäller aktivitetsstödet till långtidsarbetslösa.
Däremot är det väl rätt klart att det finns en del funktioner i den offentliga sektorn som inte fyller någon egentlig funktion och som skulle kunna rationaliseras bort. Frågan är dock hur mycket man kan kapa ner kostnaderna den vägen idag.
Men det finns ju exempel på att kommunalpolitiker lyckats kapa ner utgifterna men ändå lyckats hålla en bra nivå på kommunens basfunktioner. Arvidsjaurs kommun på 60- och 70-talen, och en bra bit in på 80-talet, är väl ett bra exempel på detta. Inlandskommunen Arvidsjaur hade på 70-talet och början av 80-talet en av landets lägsta kommunalskatter trots att kommuner i Norrlands inland idag är ökända för sitt höga skatteuttag. Trots den låga kommunalskatten hade Arvidsjaur ändå alltid välplogade vägar. Det man inte hade var grejer som sporthallar, inomhusrinkar för hockey och badhus, om jag förstått saken rätt.
Mannen bakom Arvidsjaurs låga kommunalskatter på den tiden anses ha varit Sten Laestadius, kommunalråd i Arvidsjaur 1962-79 (kommunstyrelsens ordförande 1960-62.) Han hade en bakgrund som lantmätare.
Arvidsjaurs kommun hade år 1975 en kommunalskatt på 12,25 kr, en av de lägsta i landet. Ännu 1987 låg man rätt lågt, se länk nedan.
Kommunal statistik 1871-2010
Enskilda kommuners utdebitering av skatt till borgerlig kommun 1975-2012
(med borgerlig kommun menas inte borgerligt styrd kommun, min anm.)
http://ortshistoria.se/kommunal_stat...rgerlig_kommun
Kommer också osökt att tänka på att Patrik Engellau för några år sedan på Det Goda Samhället skrev att byråkratiska verksamheter i offentlig sektor tenderar att ha en inneboende tendens att växa av sig själv om man inte hela tiden håller efter det hela.
För mig är det väl rätt uppenbart att olika funktioner typ hållbarhetskonsulenter inte behövs. Frågan är dock hur mycket man kan kapa i kostnaderna genom att skära bort sådant. Så Allard bör nog inte lova för mycket, det är min gissning.
En annan reflektion jag vill göra i sammanhanget är att det eventuellt kan vara lättare att återgå till gamla organisationsmodeller, tjänstefunktioner o s v om kostnaderna svällt för mycket än att skapa något helt nytt. Denna princip kan antagligen också vara vettig ur andra synpunkter sett. Jag vill minnas att Leif G W Persson efterlyst en återgång till de organisationsprinciper som gällde för Polisen på 70- och 80-talet. Min egen gissning är också att gymnasieskolan var bättre organiserad på 1980-talet än idag. De förbättringar man skulle kunna ha gjort när det gäller 80-talets gymnasieskola är väl tätare stegning i betygsskalan (så att man t ex skulle kunna få 4,3, 4,5 eller 4,7 i ett ämne i stället för en 4:a eller 5:a), centraliserad anonymiserad provrättning/betygssättning och obligatorisk rätt till distansundervisning (bra sätt för kommunen att spara pengar, notera också att folk i glesbygd inte har obligatorisk rätt till skolskjuts till gymnasiet). 80-talets system hade också kunnat vara rätt hyfsat kompatibelt med dagens friskolesystem om man centraliserat prov och betygssättning. Då hade man undvikit dagens betygsinflation. Min gissning är väl också att friskolor på det här viset mer och mer hade utvecklats till någon slags förlag för distansundervisning, typ gamla Hermods fast med Internet som huvudmedium och att man på det här viset hade kunnat kapa kostnaderna för skolan rätt drastiskt. Och samtidigt ökat kvaliteten rätt påtagligt. Friskolorna hade fått konkurrera genom att erbjuda de bästa läromedlen/lektionerna över nätet, inte med betygsinflation. Genom att pausa intagen till lärarutbildningarna några år så skulle man vid en övergång till mer och mer nätundervisning kunna undvika ett överutbud av lärare och arbetslöshet bland lärare. Mitt intryck är att lärarfacken är mot mer distansundervisning med inspelade lektioner eftersom de antar att detta kommer att göra många lärare arbetslösa eftersom inspelade lektioner (där man kan backa bandet om man vill) ger bättre studieresultat och lägre kostnader (en lektion kan användas till 10 000 elever i stället för bara 25 elever, och flera gånger dessutom). Visst, en del elever behöver väl alltid någon slags lärare/"polis" som håller koll på dem i ett klassrum. Men för väldigt många elever går det nog att ordna en bra motsvarighet till SIS distansundervisning för elever i utlandet som har föräldrar med utlandstjänst (minns inte vad SIS motsvarighet för gymnasiet heter). Därmed finns det nog här en rätt stor kostnadsbesparingspotential.
Den egentliga anledningen till att det finns ett politiskt motstånd mot en mer generell övergång till distansundervisning verkar väl vara följande:
1. Utan en fysisk skolmiljö som har en mer påtagligt närvarande auktoritet, och utan ett grupptryck genom andra fysiskt närvarande elever, blir det svårare att forma elevernas attityder på det sätt man själv vill. Samtidigt är det ofta en politikers livsluft att kunna forma andra människor och påverka deras tillvaro på olika sätt.
2. Tvångsblandning. Om folk sitter hemma för sig själva, eller i någon lokal de själva, föräldrarna eller någon annan ordnat, så kan man inte längre tvångsblanda andras barn (inte de egna förstås) med invandrarelever.
Det borde finnas en rätt god potential för kostnadsbesparingar - och kvalitetshöjningar - genom att köra under visningen via nätet i stället för via klassrum. Det är inte bara lärarlöner man skulle kunna spara in på på detta sätt. Även kostnader för lokaler (lokalytan kan krympas) och skolskjutsar kunna krympa. Apropå skolskjutsar borde det också vara en fördel för barn i glesbygd att slippa långa transporttider till skolor som ligger långt bort. Gymnasieelever som inte får någon skolskjuts betald skulle spara in pengar åt sig själva och sina familjer. Jag tror också att det är enklare att kvantifiera besparingar man kan göra genom att köra inspelade lektioner via nätet i stället för i klassrum jämfört med Allards allmänna tal om att spara in på byråkrater. Min gissning är att det eventuellt skulle låta som om man hade något mer substantiellt att komma med när det gäller besparingar om man pekade på möjliga besparingar på utgifter för skolan enligt ovan jämfört med allmänt prat om byråkrater.
Kanske är det också lättare för Allard än för ett parti som säkerligen redan har många lärare i sina led (som Jomshof) att lyfta ett sätt att spara på skolan som många lärare initialt kan tycka verka oroväckande p g a att mindre lärare då skulle behövas. Min gissning är väl dock att naturlig avgång (pensioner och byten till andra jobb) och pausat intag av elever till lärarutbildningarna borde kunna innebära en rätt smidig övergång till en mer nätbaserad skola. Eventuella överflödiga lärare skulle kunna få förtur till byråkrat-jobb på kommunerna.