Tankar kring att lära sig programmering

Har försökt och försöker lära mig grundläggande programmering.

Har studerat en hel del andra ämnen och har kommit fram till att ämnet på högskolenivå är väldigt komprimerat. Till exempel innehåller 15 högskolepoäng i ett språk allt ifrån vad är int, float, string, bolean och liknande, skriv lite print("Hello World") till att skriva stora program i objektorienterad programmering med objekt, klasser etc.

När man har studerat 10 veckor programmering förväntas man typ skriva ganska stora korrekta program/spel eller liknande i objektorienterad programmering.

Skulle man jämföra det hela med att läsa exempelvis ett främmande språk är det som att du dag 1 inte ens kan säga hej på språket och efter 10 veckor förväntas du skriva uppsatser på språket och hålla mer eller mindre flytande konversationer på språket.

Hur kan det finnas denna förväntan på en person som testat programmering under några veckor?

För mig är det orimligt att man ska kunna lära sig ett programmeringspråk på 15 hp (på 10 veckor). Skulle snarare se att ett programmeringsspråk motsvarar ett program på 3-5 år. Dvs borde vara typ 180-300 hp. Typ att man kunde ha en kurs i "loopar 7,5 hp", "inbyggda funktioner 7,5 hp" etc...

Tycker personligen när man lär sig programmeringen att man får lära sig hur svårighet "1" fungerar och hur svårighet "2" fungerar för att sedan ganska snabbt förväntas lösa hur svårighet "10" fungerar fast man inte ens fått introduktion kring hur svårighet "3" fungerar.

Är det verkligen pedagogiskt smart att utsätta sig för brutalt svårare uppgifter än man har förmåga att klara av?

Min tanke kring det hela är att det vore bättre att stegra svårigheten lite i taget så man hela tiden blir något utmanad men aldrig brutalt överkörd svårighetsmässigt.

Då jag anser att kurser och liknande stegrar svårigheten i ämnet alldeles för hårt är min idé att använda mig av en AI-tjänst som skapar programmeringsutmaningar (utifrån mina förslag kring vad jag vill träna på) som hela tiden är på en för mig lagom utmanande nivå.

På så vis kan jag stegra utmaningarna så att det går från nivå 1 --> 1,1 --> 1,2 ---> 1,3 ---> 1,4 osv... tills jag så småningom kommer fram till exempelvis "nivå 10" istället för att som kurserna gör och ta branta hopp där man går från nivå 1 --> 2 -- > 5 --> 7 --> 10 och därmed inte har en tillräcklig grund för att lösa de tuffare uppgifterna.

Har jag rätt eller fel att programmering inte lärs ut på ett tillräckligt pedagogiskt sätt?

dom kanske förutsätter autism

Har aldrig varit med om detta, men vad menar du egentligen med "ganska stora program"? 1000 rader?

Ingen förväntas bygga spel mm efter 10v, vad har du fått det ifrån?

Inte ens på arbetsplatsen förväntas en person göra det utan man jobbar i team och gör ej miniuppgift i taget.

Man får några uppgifter under en sprint man ska lösa helt enkelt inte ett helt projekt!!

Kanske var överdrivet att skriva "stora program" som i 1000 rader. Men är egentligen själva komplexiteten på uppgifterna man förväntas knäcka efter några veckors studier som jag reagerar på.

Kan bara tycka att man går in på ganska djupa specifika saker innan man satt grunderna riktigt ordentligt vilket gör att man saknar en stark grund att stå på.

Inte spel som i "World of Warcraft" eller liknande men typ Bygg ett spel som "hänge gubbe, tre i rad" eller liknande.

Satsa på lågnivåprogrammering, maskinkod, assembler, ansi C. Lär dig hur en cpu/dsp är konstruerad och hur minnen och databussar, realtidssystem fungerar. Det är en begränsad tillgång på den typen av kunskap i dag. Dom flesta utvecklar bara mjukvara på färdiga plattformar i något simpelt högnivåspråk typ C-sharp, Delphi, Java

Ok. Ja, att klara av att göra ett sådant simpelt spel är förhållandevis enkelt. För att ta din jämförelse med talade språk så ligger det på nivån att kunna göra sig någorlunda förstådd i enklare vardagliga sammanhang.

Så jag skulle säga att din jämförelse inte håller alls. Inte minst styrks detta av att de allra flesta faktiskt klarar av de förväntningarna efter att ha läst 15hp programmering. Jag gissar att du inte har läst mer programmering än så?

Jag är ganska ny på ämnet men förstår det som att pedagogiken inom programmering är att man ska utsätta sig för svåra utmaningar "det är så man lär sig programmering". Jag tror personligen inte att det är rätt sätt att lära sig. Jag tror mer på att hela tiden successivt anpassa svårigheten. Dvs när man lär sig ett främmande språk så lär du inte komplexa meningar efter några veckor. Du börjar med att bara använda presens. "Jag är", "Du har" "Han gör" sedan lägger man på "Jag är hungrig", "Du har en häst" "Han gör mat" osv. Du vet inte ens om vad imperfekt är förens kanske 20 veckor bort.

Men i programmering förväntas du programmering med objekt, klasser och liknande inom 10 veckor. Det är orimligt brant stegring enligt min mening.

Är man verkligen sådan expert på loopar, listor och liknande efter 5 veckor att man bör introducera objekt och klasser så tidigt som efter 5 veckors programmering? Eller borde man egentligen fortsätta nöta ännu mer på grunderna för att verkligen sätta dessa kanonbra?

Det är inte att man skriver många rader kod som är svårt. Det är att behärska flera olika programmeringstekniker, ty det är en mängd olika variationer man kan plugga in.

I verkligheten så kanske man lär sig 30% av kodens funktionalitet och möjligheter och använder de om och om igen, många tricks i programmeringsspråket är väldigt special och används sällan eller bara under speciella situationer. Under en utbildning kan det bli överväldigande stor del av språket man förväntas att ha koll på då man egentligen saknar sammanhanget.

Det som är underbart med programmering är också att man kan lösa samma problem på flera olika sätt, vilket sätt som är optimalt är beroende på (omständigheter).

I kurser är man medvetna om det här så fokusera på vad du förväntas lära dig och vilka är problem du ska klara av att lösa?

Sedan såklart, det är en fråga om begåvning hur snabbt man lär sig och förstår. Det gör att en del kan bli väldigt stressade medan andra förstår direkt. Ovanpå det så har vi olika erfarenhet. En del har väl sysslat med programmering hemma i flera år och kan då ganska mycket redan, varvid kursen blir lätt. Sådant är skitsvårt för en lärare att anpassa sig till, men det är därför man har grund, mellan och avancerade nivåer.

Du kanske har det eller inte. Jag menar skriva Hello World är ju på bebisnivå. Minns när man pluggade data/Informatik det var mer som man var tvungen att vara läraren.

Man behöver inte vara expert loopar och listor för att börja med klasser. Det är fullt tillräckligt att kunna det grundläggande.

Återigen för att jämföra med talade språk så tror jag man har bytt approach mot förr där. Förr i tiden skulle du kunna rabbla "Ich bin, du bist er sie es ist, wir sid ihr seid, sie Sie sind" innan du gick vidare till att säga något efteråt. Men det där är ålderdomligt trams. Du måste inte kunna grammatik perfekt för att kunna kommunicera så att folk förstår. Det bästa sättet att lära sig tala ett nytt språk är att lära sig grunderna och sedan prata med folk. Du kommer göra många fel, men det spelar ingen roll.

Samma med musik. Om du ska lära dig gitarr så behöver inte din högerhandsteknik vara helt perfekt innan du börjar fingra på lite ackord. Och du behöver inte sätta 100 ackord perfekt innan du börjar testa att spela lite solo.