Tänk om allt egentligen bara är en dröm?

Den mest angenäma tanken är väl att vi drömmer och då dör vi inte i detta liv som vi bara drömmer om. Det och att man kanske inte gillar sitt eget liv är väl orsaken till att tankarna går i den riktningen, för det är lite vad många religioner bygger på också. Att egentligen är inte det här livet det liv vi egentligen lever, det är bara en fas och att efter man lämnar det här livet så finns något annat.

Vilket ju helt och fullt uppfylls av idén att man bara drömmer att man lever och därmed också är "odödliga".

Själens dröm är odödliga. Du är en människa som upplever av en av liven av många. Minnen kommer igen som återupplevs som förnimmelse. Hjärnan kopplar tidigare situation om tidigare livet händelse och gör synen virtuellt och känner av skådespelet som spelas för dig.

Vad är lärdomen? Utvecklas själsligt med änglar och allt lagras. Förflutna bär man sig framåt.

Drömmar:

Mött den kallsinte i mörkret som intar olika skepnader. Det är inget trevligt att möta denna personlighet.


Det goda möter jag aldrig, utan jag är alltid den goda som möter det onda. Vi är på varsina sidor, likt två motsatser som möts mitt i stormens öga.

Blir därför så fundersam på de som möter "ljuset" och hamnar i "paradiset". Undra om dessa individer tillhör mörkrets sida...

Här (livet på jorden) har du kommit in i '' Lila '', pjäsen - DUALITET - separation . Detta är inte fundamentalt men upplevelsen av det är mycket verklig.

''Själar'' går vilse här. Ja. - från början är det i sin helhet en förvrängning av vad som är fundamentalt för det.

Allt krig börjar här. Krig som aldrig kan vinnas, bara fortsätter till synes oändligt. Se vår värld och dess historia som ett exempel.

Det enda sättet att lyckas är att helt och hållet ta steget ur dualiteten. Det är vad som åsyftas med Andlig upplysning.

Majoriteten kommer inte att göra det. De är förankrade. De lyssnar inte på dem upplysta ''själar'' som kommer för att hjälpa. Ofta blir dessa faktiskt dödade av dem.

Det är intressant att när ett dualitetssystem väl har kommit in är den enda vägen ut igenom det. Polaritet - ljus och mörker, ja, var och en av oss som går in i dualiteten kastas till en eller annan av dessa roller. Det är sammanfattningsvis den ''dröm'' många misstänkt i sina tankebanor är ett verkligt sakförhållande.

Du kan inte veta eller förklara detta rationellt men känslan av den sitter instinktivt. Den är där redan från innan du föddes in i världen.

Det är instinkt för en mänsklig varelse att ifrågasätta verkligheten som fundamental så länge uppfattningsförmågan är upplever Dualism. Vilket inte är ett existentiellt tillstånd i sig. Bara en illusion. ''maya''.

Till det viktiga, var och en som är född här som en människa har en plikt att delta i det dualistiska spelet. Det är syftet att genom dess kontraster, utvecklas bortom den. Spelet.

Utan detta finns inte vridmomentet, och ingen uppnår någonsin den rotation som krävs för lyftkraft. Detta är en annan fråga i sig. Men det är centralt och grundläggande för spelet mellan (motsatta) krafter.

Den FUNDAMENTALA verkligheten är utan någon separation. Kalla detta för GUD, fullständigt väsen. Absolut väsen. ( terminologin kan variera beroende på kultur, tid etc):

NIRVANASHATKAM. Klassisk text som beskriver förankringen som människosjälen går igenom i resan mot upplysning.

https://www.youtube.com/watch?v=7FZF...&start_radio=1

Ja precis vad jag kan minnas kanske det bara var en dröm:

Jesus sjönk ner i sängen
Jag nystade upp han och lade ner han i ett paket som jag länkade till en singularitet

Livet är en halvdröm.

Finns inget mörker (tro mig det är bara släppa ut håret & vara sig själv, promis!