Klassisk story: förälskad i tjejkompis

För några år sedan lärde jag känna en tjej när vi läste samma kurs på högskolan. Nu pluggar vi inte ihop längre men vi har fortsatt att träffats privat några ggr per år och käkat ute, messat lite och så. Jag såg henne länge som ”bara” en vän men i våras när vi träffades började jag inse att jag fått starka känslor för henne och började tänka på henne mer och mer. Inte bara det att hon är attraktiv, vi har också trevligt ihop och jag känner att vi kan prata väldigt öppet med varandra. Nästan som att vi har känt varandra i 20 år. Vi sågs igen ett 2-3 ggr under sommaren och sedan dess tänker jag på henne nästan 24/7. Hon snurrar i skallen hela dagarna och det börjar bli jäkligt jobbigt. Jag borde ha sagt till henne tidigare men inte vågat/vetat hur.

Vi är båda ca 30 och jag har erfarenheter av kvinnor och relationer, men tidigare relationer har alltid varit dejt -> relation, faktiskt aldrig vänner -> dejt/relation. Tyvärr hamnade jag i en liknande situation en gång och förlorade en av mina bästa vänner för att jag fick känslor för henne men när jag berättade blev det ett typiskt ”Jag ser dig som en vän….” till svar och det gjorde tyvärr att vänskapen gled isär eftersom varken hon eller jag kunde fortsätta som tidigare pga allt blev konstigt. Den händelsen tog väldigt hårt.

Jag vet ärligt talat inte hur hon känner för mig. Om inte mina känslor svalnar måste jag i alla fall berätta för henne annars kommer jag bli helt knäpp, det går liksom inte att tänka bort det. Dessutom vore det svårt och faktiskt oärligt gentemot henne att vi ska ses igen som vänner, när jag känner såhär. Samtidigt vill jag inte förlora vår vänskap (dilemma…) som en gång tidigare, det vore förjävligt om det blev så. Med andra ord riktigt jobbigt läge.

Som sagt är en kille på 30 och världsvan Men känner mig som 15 bast igen och olyckligt kär i den där snyggingen som går i en parallellklass i högstadiet, men alldeles för feg för att våga göra nåt. Brukar verkligen inte påverkas såhär men nu är känslorna verkligen svallande. Det hade varit så mycket enklare om hon varit en ”vanlig dejt” från Tinder, då är det ingen katastrof om hon inte vill ses igen efter ett bar träffar.

Tips på hur jag ska berätta för henne? Ni som har varit i liknande situationer: hur gjorde ni? Borde ta upp det nästa gång vi ses men kanske är mindre dramatiskt för henne om jag ringer eller messar…? Vet verkligen inte hur jag ska göra....

Fortsätt träffas och se ifall hon tar något intiativ, gör hon det ej ser hon dig bara som en gay-vän inget annat tyvärr.

Tjejer tar faktiskt också för dig, speciellt om du hintar med små inviter utan att äckla dig förmyckrt.

Ja. Jag ska sluta fega. Får bli lite mer fysisk beröring nästa gång, så får vi se om det resulterar i en kyss eller distansering. Fega pojkar får inte kyssa vackra flickor, som nån gubbe sa.

Vänta och se om hon visar något annat än vänskap!

Det där säger allt. Om hon hade haft känslor för dig hade du helt tveklöst vetat om det. Och då blir det bara konstigt om du ska berätta för henne. Och det är ju i så fall en dörr du öppnar som aldrig går att stänga.

Jag tror att alla har varit i den situationen. Känner så väl igen mig, var i en liknande situation en gång. Jag tog mod till mig och berättade, jävligt awkward men hon blev iaf väldigt rörd och vi testade ett par dejter. Tyvärr blev det inget mer än så men vi kunde fortsätta som vänner, dock med lite mer distans. Först var jag både besviken och ledsen men insåg snart att jag gjort vad jag kunnat och varit ärlig och det kändes bra för både mig och henne. Känslorna gick tack o lov över efter en tid.

Känner du att du kan fortsätta vara vän med henne trots att du är kär i henne?

Det verkar som att du både vill ha kakan och äta upp den!

Kanske bättre du säger att du inte kan umgås med henne eftersom du fått känslor för henne. Då bollar du över bollen och hon kan inte ”göra slut” eftersom du redan gjort det men du lämnar en öppning till henne hon kan ta om hon har känslor för dig!

Beror i och för si på hur nära man är som vänner. Är man riktigt nära så går det att säga (båda parterna kan säga det): "vet du, nu tycker jag att vi tar en paus. Vi ses inte på ett halvår. Under tiden kan du/jag kommer över dina/mina känslor. För du är så viktig för mig på andra sätt /också/ att jag absolut inte vill förlora dig!"

Ja möjligen. Kanske. Jag har också varit tjugoårsåldern (TS är visserligen 30) och försökt mig på att förklara min kärlek till tjejpolare. Båda säger att det är okej. Men något har liksom gått sönder. Det ligger där som en himmel med orosmoln vid horisonten över relationen. Hon blir betänksam om man frågar om hon vill följa med på bio. Hon blir betänksam varför man plötsligt lyssnar på hennes favoritmusik. Vänskapen i sig har kanske inte gått förlorad med kommer aldrig riktigt bli vad den var.

Omvänt har jag blivit påhoppad med en plötslig kyss. Man backar. Skrattar förläget och säger att äh, vi glömmer det där. Det gör man ju inte. Man är fortfarande kompisar men jag kanske helst inte sover i samma tält som just henne när gänget ska dra på festival.

Alltså ni har ju typ inget annat än er historia nu. Så vad skulle skada om du tog och accelererade lite mjukt upp till den nivån ni hade? Då lär det ge sig.

Har du dessutom förmånen att kalla Tinderligg för vanliga, så får du väl plaska av snorren emellanåt där för att hålla hormonbalansen.

Är det för att ungar går i skola till 30 års ålder som de tar med sig såna här pubertala tankar och betéenden upp i vuxen ålder, eller?

Tycker du ska avvakta lite. Hon kan absolut ha påbörjade känslor för dig men kör du all in så så kanske hon för kalla fötter och drar.
Bjud hem henne på middag och låt hon vara höjdpunkten, då kanske det lossnar..

Det här är ett typiskt feltänk. Anledningen till att ni kan vara öppna med varandra, är att ni INTE har ett förhållande.
Alls som har en kompis av det motsatta könet, som man fikar med en gång i månaden, känner att WOW nu kan jag ju prata om precis allt!
Det kan ni dock INTE om ni väl skulle inleda ett förhållande.
Ni kommer tröttna på varandras "charmiga" historier, och de där kittlande diskussionerna om vilka tjejer/killar som är attraktiva, kommer bara kännas plumpa och sårande.
Att vädra dina drömmar kommer inte vara kravlöst kul, eftersom frågan är huruvida de kommer involvera er båda. Det kommer inte vara lika spännande att vädra sina sexuella preferenser, för plötsligen är de bara överväldigande och kravfulla. Det är ju nämligen din partner som förväntas möta upp.

Det samförstånd som många känner innan de ens inlett ett förhållande, är egentligen inget samförstånd. Det är bara två personer som under helt kravlösa former tänker högt och berättar om sig själv. Det är befriande och härligt i stunden, men har inget med verklig intimitet att göra.