Är jag mer sjuk än vad jag själv vill inse?

Haft psykiska besvär i större delen av mitt vuxna liv, har bland annat diagnosen fobisk personlighetsstörning (googla på det för en förklaring) ångest och depression. Nu de senaste dagarna har jag dock börjat fundera på om jag kan vara sjukare än vad jag själv insett. Ska förklara vad jag menar.

Tror det var i helgen som jag började forma en tanke om dödshjälp. Och idag, nu på morgonen googlade jag just orden "vem kan få dödshjälp". Problemet (eller vad man säger) är att tanken på dessa ord inte ens skrämde mig!! Och det i sig skrämmer mig lite; jag menar, vem vid sina sinnes fulla bruk googlar på det??!!

Hade jag sagt det här, som jag nu sitter och skriver på fb, till min närmsta familj hade jag förmodligen blivit inlagd på psyk direkt, och kanske är det där jag ska vara, men känner mig samtidigt inte sjuk. Men det är just det; är jag sjukare än vad jag vill förstå själv?

Bara tanken på att jag letar upp ord som "dödshjälp" borde få mig att bli vettskrämd, men jag kan ändå inte känna mer än ett slags lugn. Och DET skrämmer mig, för jag borde väl bli panikslagen egentligen? Förstår ni på ett ungefär vad jag menar?

Någon mer som har känt så här? Är jag verkligen mig själv längre, eller har någon annan tagit makten över mitt sinne?

Om man inte är rädd för döden i grunden, varför skulle man då vara rädd för tankar om döden och eventuellt funderingar kring hur det är att ta livet av sig?

De flesta som tar livet av sig är pressade av något de inte klarar av i sina liv eller väldigt starka känslor som övermannar dem. Alltså att där finns problem i livet som de inte orkar med att leva med.

Till att börja med så skulle jag inte säga att det är "sjukt i sig" att googla på dödshjälp.

Däremot är det helt klart en varningsklocka gällande depression, som du uppenbarligen redan brottas med. Jag har själv varit deprimerad en stor del av mitt vuxna liv, obehandlad, och ganska ofta fastnade jag i tankar på död, självmord, dödshjälp och så vidare. Tittade som sagt på dokumentärer om Dignitas, Golden gate-bron, självmordsöverlevare etc. etc. Det är ju ingen slump, naturligtvis!

När det gått riktigt långt så kände i alla fall jag ett stoiskt lugn av vetskapen att "Ja, jag kan ju faktiskt själv avsluta mitt liv om jag önskar, på mina villkor". Det kändes tryggt att ha den kontrollen när allting annat i livet faller samman. Kanske är du på samma plats?

Äter du någon medicin idag för depression?

Tack för ditt svar. <3 Jag tar Venlafaxin mot ångest/depression, men tycker väl att det hjälper så där.

Samhället är format så att efter att du har tappat möjligheter till försörjning så ska du skämmas till döds för den lilla hjälp du får av staten, sedan ska du helst bli någon form av patient eller helt enkelt dö. Det är ett sadistiskt spel som de flesta inte lyckas ta sig ur.

Enda sättet är att samarbeta med andra likatänkande för en större frihet, men nej du ska hållas passiv med smulorna.

Inga problem! <3

Samma här, bytte från Duloxetin till Venlafaxin för ett mar månader sedan och har märkt en betydlig försämring överlag med mitt mående. Ligger på min "att göra" lista att ta kontakt med vårdcentralen och snacka med dem, vi kanske ska göra slag i sak bägge två idag?

Ja det kanske vi kan göra. <3 För jag känner också att den medicinen inte riktigt är den jag ska ha, och när du skriver och säger att den har lite samma effekt på dig, då kanske det inte är jag som inbillar mig helt och hållet?

Jag gjorde det! Skickade ett meddelande på 1177 till min vårdcentral och skrev att jag önskade prata med en läkare där angående medicinen. Kör på du också!

Nej jag upplever att effekten jag haft tidigare helt försvann i princip. Mitt mående har droppat ner några pinnhål sedan jag bytte

Bra där! Jag kom på att jag har en läkartid den 6/10 via psykiatrin, så jag tar upp det då. Jag hoppas att du ska få hjälp och att ditt mående förbättras. Kram!

Snarare ett tecken på att du är frisk.

Prova att se hur många armhävningar du kan göra varje dag.

Gör dig av med alla saker du har (förutom det nödvändigaste).

Flytta någon annanstans och umgås med nya människor så får du nya idéer.

Tack detsamma!

Man får kämpa på bara, en dag i taget

Du är mindre sjuk än du inbillar dig.