Är du avundsjuk på små etniska svenska barn som skall leva i Sverige i framtiden?

Nej, jag är inte avundsjuk. Det ser mörkt ut på avbytarbänken.

Man kan faktiskt diskutera framtiden för Sverige utan att fastna i domedagsfantasier om "helvetet på jorden". De verkliga problemen är mer prosaiska – men samtidigt mer obekväma. Befolkningspyramiden är redan skev och pensionerna hotas av att vi blir fler äldre och färre i arbetsför ålder. Integrationens misslyckande gör att många i arbetsför ålder inte deltar i arbetskraften, vilket i sin tur undergräver hela välfärdsmodellen. Samtidigt lever vi i ett land där känslor systematiskt trumfar fakta: oreglerad feminism och symbolpolitik får mer utrymme än konkreta lösningar på demografiska och ekonomiska utmaningar.

Men det mest bekymmersamma är kanske inte politikerna – det är vi själva. Svensken är numera så lat, bekväm och konform att medier och makthavare oblygt kan tona ner och relativisera problemen, och ändå bli trodda. Vår bajsnödiga konsensuskultur gör att man hellre sväljer tillrättalagda narrativ än riskerar att sticka ut och faktiskt kräva något bättre. Vi får ett samhälle där de verkliga kriserna smyger sig på i skymundan, medan vi diskuterar känslor, kön och kränkthet på heltid.

Jag tror inte dom flesta inte förstår vad stora demografiska förändringar på så kort tid faktiskt innebär under en längre period, det är förmodligen därför det har varit genomförbart med lite motstånd just för att det är svårt att faktiskt föreställa sig hur landet ser ut 100 år senare. Det är bara på senare tid en större grupp har börjat inse att "detta händer faktiskt på riktigt" när dom ser verkligheten framför sig i städerna.

Det finns nu väldigt möjliga och realistiska scenarion där kommande generationer av ursprungsbefolkningen eventuellt kan behöva fly från sitt eget hemland för att slippa förföljelse efter dom har hamnat i minoritet, något som var helt otänkbart för 30-40 år sedan.

Vi som lever just nu kommer troligtvis ej att behöva göra det, vilket också tyvärr är en stor del av problemet, människor är för själviska för att sätta kommande generationer framför sig själva i det moderna samhället i den form det är uppbyggt.

När dagens småbarn växer upp och närmar sig 20 års ålder, då har vi tagit emot ytterligare nästan 2 miljoner invandrare från de sämsta länderna. Förmodligen mycket från afrika.

Jag tror att de barnen kommer att lämna Sverige och det börjar redan i högstadiet, men framförallt i gymnasiet. Svenska skolan håller en så låg kvalitet att svenska föräldrar flyttar med sina barn för att rädda deras framtid och ge barnen en bra utbildning.

Sen blir det liksom inte aktuellt att flytta tillbaka till Sverige.

Jag tror de få etniskt svenska som lever då kommer fly till Island. Det kommer vara sista utposten. Sen kommer mina barn sitta och kolla på tv när Sverige under kalifatet hamnar i inbördeskrig mellan olika etniska grupper som inte fanns i Sverige från början.

Inte för att krossa dina planer eller så, men Island har också sakta men säkert påbörjat omvandlingen. Vårt folk tillåts ej att ha en fristad. Allt enligt design såklart.

Måste väl finnas nån plats iaf. Typ Polen eller Ungern

Ja dessa två är stängda för tillfället för invandring, frågan är bara hur länge till då båda dessa länder har befolkningsproblem som måste lösas på ett eller annat sätt. Åker du dit så hjälper du ju till så de är ju bra.

Hur ser läget ut i Finland?

Finns en tråd för finland: (FB) Ni som bor i Finland hur upplever ni invandringen?
Min gissning är att det ungefär som här, möjligtvis lite bättre.

Kan ju knappast vara etniska skandinaver dom vill undvika. Ta 1000 araber och afrikaner och sätt dom i ett lägenhetskomplex så kommer det vara kaos efter ett år, gör detsamma med skandinaver kommer man ha ett rent, tryggt samhälle med folk som vill bidra och starta upp nya företag.

Tack.