Skvaller om Christian Bauer [Gift med Pernilla Wahlgren]

Bianca är säkert en känslig person, därför kan hon läsa av dom omedvetna önskemålen hos sin mamma, d v s att hon skall bli bärare av mammas mörka känslor. Det är ganska vanligt att mammorna utnyttjar sina barn på detta sätt. Det räcker oftast med en bärare, de andra barnen slipper. Den här sortens mammor ger ofta olika roller till sina barn i stället för att låta barnen ha sin egen utveckling med sina egna villkor. Biancas problem är typiska för sådana döttrar som inte blivit älskade för den som de är. Vi lär att älska oss själva med en mamma som visar vad villkorslös kärlek är. Då tycker vi att vi duger som vi är och gör inga operationer och ingrepp för att ändra på något. Det finns människor som själva alltid mår bra men som gör andra, närstående sjuka.

Jag misstänker projektion eftersom det är så uppdelad mellan mor och dotter, den ena verkar bara ha negativa känslor och den andre positiva. Det är tydligt att Pernilla undviker negativa känslor och att Bianca har svårt för att känna något positivt. Det är inte normalt att må så dåligt som Bianca gör och det är inte heller normalt att alltid vara glad och knuffa undan allt det negativa som Pernilla gör.

Barn reagerar och upplever samma uppväxtmiljö olika beroende på deras personlighet. De känsliga och lyhörda barnen tar mest skada i en skadlig miljö. De läser av föräldrarnas omedvetna önskemål och anpassar sig efter detta. Mindre känsliga barn tror mer på det som föräldrarna säger (förmedlar en idealiserad bild av sig själva), läser inte mellan raderna och tar mindre skada. De ser inte verkligheten som den är utan ser en mer idealiserad verson av den. Fast barnen lever i samma miljö kan det hända att den ena inte är på plats när något traumatiskt händer, det spelar även stor roll hur gammal barnet är när det är mest jobbigt i familjen. Hur barnen reagerar på traumatiska händelser i familjen påverkar deras utveckilig.

Vi som kollar på familjen Bauer/Wahlgren/Ingrosso ser/reagerar på olika saker och tolkar händelserna olika. En del ser bara ytan och tror på det som de säger, andra vill se lite djupare. Om man ser på våra tolkninger kan man tro på att vi ser helt olika program.

Han flyttar ut med fåtöljen, något annat fick han inte ta med sig.

Tittarna verkar stå på Pernillas sida. Herr Baur skall inte ha någon egen vilja, ha inget att säga till om något. Han skall bara finnas där som en skugga när hon behöver honom. Han skall bara tiga och vara vacker. Han är hennes egendom som hon kasta ut på bar backe när hon vill. Hon har redan sagt att hon vill bara ha roligt i en relation. Blir det annat kan hon lika väl leva ensam.

Pernilla som barn fick bara finnas till om hon var rolig, nu ger hon igen genom honom. Hon har blivit som sin mamma. "Jag älskar dig bara om du är rolig" den läxan har hon själv lärt sig som barn. Så om herr Bauer kommer med annat än roligheter så åker han ut. Jag tycker att Pernilla har större anledning att gå på terapi. Men det kommer hon aldrig att inse.

Pernilla utnyttjar andra för sin egen problematik. För att alltid vara glad skall andra bära hennes skuggsidor. Dottern får bära alla negativa känslor för dom båda, därför är hennes liv full av sorg. Utan glädje inget bra liv.

Herr Bauer är det barnet som hon var som liten. En som inte skall vilja något för sin egen del, som skall vara helt beroende av sina "välgörare", en som skall bara finnas där på föräldrarnas/Pernillas villkor, en som inte tillåts uppleva alla känslor utan alltid skall vara glad och "lycklig" och finna sig i att uppfylla andras önskemål. Är han inte som Pernilla vill så åker han ut. Hon har all makt, såsom hennes föräldrarna hade när hon var liten. Helst skall hon ha tittarna på sin sida för att tracka på herr Bauer. Herr Bauer har rollen av den lilla Pernilla i hennes pjäs. Hon är den allsmäktige föräldern med all makt. Vi tittarna har uppgiften att heja på henne.

Snälla någon.
9 av 10 influencerkvinnor är nobodys som fått jackpot genom att dejta män de byggt upp sina influencerkarriärer på.
Men så fort en man vill göra något liknande så är det ett problem...

Jag tyckte om Pernilla i början. Jag tyckte att hon var underhållande med sin positivism, att hon bjöd på sig själv, vågade visa dom tramsiga sidor hos sig själv. Att hon inte ville framstå som perfekt utan bjöd på sina skavanker generöst. Hennes sätt att hantera motgångar med ett klackspark var kul att se.

Om Wahlgrens värld var en pjäs och inte scener från verkligheten skulle jag fortfarande tycka att hon var underhållande. Med tiden börjar man se mer under fasaden, även det som hon inte vill visa. Glädjen och glättigheten börjar framstå mer som en flykt från det mörka som hon undviker. Hennes barnsliga egoism upplevs mer som hänsynlöshet, hennes sätt att känslomässigt utnyttja andra blir mer tydligt.

Wahlgrens värld är hennes pjäs där hon dikterar allt. Samtidigt är det hennes och herr Bauers liv. Herr Bauer har rollen som den lilla Pernilla som hon inte vill veta av. Han får spela och känna av dom känslor i sin utsatta situation som hon inte vågar hantera. Han blir ständigt ignorerad och avbruten när han vill prata om något viktigt. Det som han känner är inte viktigt. Om hon vågade komma ihåg hur hon mådde som barn skulle hon inte utsätta sin käraste för samma sak. Hon styr honom till den rollen som hon hade som barn, till sig själv tar hon föräldrarollen. Hon har upprepningstvång, hon lever ut sin barndom med ombytta roller.

Vi tittare har också en uppgift. Vi skall hålla med henne, tycka att hon är underhållande, tycka att hon inte har några problem, medan alla andra har problem. Vi skall vara med och skratta åt herr Bauer och tycka att det är roligt när hon förminskar honom. Vi skall tycka att hon är en kärleksfull mor som gör allt för sina barn. Om det här var en pjäs skulle det här var roligt, men det är mindre roligt när de händer på riktiga människor i deras vardag. Pernilla kommer inte att kunna lära sig av kritik, hon accepterar bara den sanningen om sig själv som passar henne.

Det är det här som är grundproblemet till hela relationen.

Hon är både rikare och kändare än honom.


Han ser bättre ut men har ingen makt i relationen alls, det här gör att hon kör över honom vilket gör det omöjligt för honom som man att leda relationen och då blir relationen skit.
Kvinnor förstår inte detta.

Det är möjligt att herr Bauer passade på att flytta från skoja till ett slott när han blev ihop med Pernilla. Att hon var känd och rik kanske spelade roll? Men han var inte den enda som ville utnyttja sin partner, Pernilla utnyttjar honom minst lika mycket känslomässigt när hon tvingar honom till ett barns roll. De kanske har något gemensamt trots allt, viljan att utnyttja sin partner? Att vilja utnyttja den andre är kanske det destruktiva i deras relation?

Jag tror inte att Pernilla blev villkorslöst älskad som barn. Hon kände sig älskad bara när hon var glad och glättig. Allt detta väckte känslor hos henne som hon inte fick visa. Hon måste ha känt sig väldigt ledsen och maktlös. Kanske deprimerad? För att känna sig älskad förnekade hon negativa känslor hos sig utan att lära sig bära och hantera dom.

Pernilla kunde inte heller älska sitt barn villkorslöst, Bianca kände sig älskad bara när hon tog över mammas negativa, tunga känslor. Hon kan inte riskera mammas kärlek, det kan kännas för barnet som döden, så hon fortsätter att må dåligt med alla negativa känslor. Allt för att kunna känna sig älskad av mamman.

Herr Bauer blir älskad så länge han lever ut dom känslorna av maktlöshet och utsatthet som Pernilla fick inte känna och bearbeta som barn. Som undergiven toffel får herr Bauer inte känna sig manlig, vi skall helst skratta åt hans utsatthet. Är hon avudsjuk för mannens makt? Herr Bauer skall bara nöja sig med situationen och vara glad och rolig, klarar han inte det är det ajöss! Med herr Ingrosso fick hon leva ut dom aggressiva känslorna utan att själv agera ut? Han var utövaren och hon fick på sig offerrollen.

Eftersom Pernillas relationsmönster i nära relationer verkar vara utnyttjandet är det sannolikt att även Bauer har samma mönster. Närmast ligger till hennes pengar och kändisskap, ville han gärna dela det med henne? Han ville gärna bo i ett slott med en rik, känd och omtyckt person, få lite av hennes glans?
Utan allt detta skulle han inte ha valt henne?

Du har nog helt rätt här. Sen förstår jag Pernilla för varför ska hon rota i någonting som hon inte tycker är ett problem. Hon är ju kort glad och tacksam... Tänk om hon rotar upp någonting som gör henne ledsen och kanske förändrad för alltid? Vill hon ändra sig från att vara en glad skit till att bli djup och ledsen ofta. Såklart att hon inte vill.

Jag är inte hennes terapeut så jag vet egentligen inte hur hon är, jag bara gissar. Jag är säker på att hon kommer inte att rota upp någonting, det skulle vara för smärtsamt för henne. Hennes försvar med att förneka negativa känslor och projicera dom på andra funkar för bra så hon kan fortsätta att vara den glada skiten. Hon kan inte heller se vad hon gör med sin dotter och sin man, gjorde hon det skulle hon inte kunna vara lika glad och nöjd med sig själv. Skulle vi vilja se en ledsen och deprimerad Pernilla, knappast. Vi vill att hon skall vara glad och underhålla oss. Vi vill hellre se en ledsen och deprimerad Bianca. Vi tänker som Pernilla, Bianca får ta skiten.

Om Pernilla ville rota i skiten och komma ihåg hur hon mådde/kände som barn skulle det kunna leda till en förändring. Om hon lärde sig ta ansvar som fuxen för sina egna känslor skulle hon inte behöva dumpa dom på någon annan. Hon skulle kunna bli den kärleksfulla mamman som hon tror sig vara. Hoppas att Bianca hittar en bra terapeut som hjälper henne att klippa av navelsträngen. Hon har mest att vinna på om hon kan få glädjen i sitt liv.

Hur är det möjligt att Christian är Inköpschef på ICA? När jobbar han ens? Det kan ju omöjligt vara 40h/ vecka. Det är Wahlgrens värld, sport/träningsresor, nöjesresor, tv inspelningar, YouTube inspelningar et.
Att han inte fått sparken är ett under