Citat:
Ursprungligen postat av
Vit-Brandbil
Just att flytta stärker dessutom en själv och man får bygga upp ett nytt liv utanför sin komfortzon.
Jag och min sambo har bott i tre olika städer, både små hålor och större städer bara pga jobb och skulle det krävas så är vi inte helt omöjliga att flytta igen.
Jag har fördelen att kunna bo nästan vart som helst i landet och ändå sköta mitt jobb även om mellansverige är mer fördelaktigt.
Sambons jobb kräver en fast arbetsplats men hittar hon bara rätt jobb i en vad vi tycker är en trevlig ort så kan det bli flytt om vi måste.
Vi har inga barn vilket gör att det är mycket enklare ska tilläggas men det finns familjer som flyttar med barn också så inte omöjligt.
Är man dessutom ensam så finns det absolut inget som egentligen stoppar en så varför sitta hemma och gnälla över att det inte finns jobb när det faktiskt kryllar av jobb i andra delar av landet med massor av trevliga människor.
För min del så är det som så att något i mitt blod tror att vi lever kvar efter istiden och rör oss efter den. Så fort det blir vår och solen blrjar lysa lite i kombination med ljuare tider så drabbas jag av en svår känsla av att flytta vidare. Så har det varit ihela mitt liv attt vart än jag åker så tänker jag att "Här kan jag bo ett tag". Antagligen genetiskt då jag hade en dåre längre bak i släkten som vandrade omkring mellan gårdarna i sin socken och således oskäligt lämnade fru och barn och sin egen gård för att varndra omkring bland grannarna. Dvs sova och leva där han togs emot, om jag förstått det mer rätt.
Därför vill jag inte gärna släppa den här lägenheten efter jag de senaste åren känt mig mycket hemmastafd i den och området där jag bor även om jag inte umgås med människor. Det är bara det att börjar jag flytta så vet jag att det rastlösa i mig, även om jag är kvar på samma plats, kommer vakna igen.
Som ung ångrar jag dock att jag inte gav efter och åkte iväg utomlands och säsongsarbetade och kan säga det till de yngre som tvekar (gällander seriösare arbetsplatser dvs inte bara "lockande reklam") De som en gång i livet håller en tillbaka och inte vill låta en åka någonstans, är sällan kvar tio år senare i ens liv och umgänge.
Själv så samlar jag poäng åtminstone på Homeq.se för att kunna byta stad sen. Att flytta med ett helt hem är dock lite svårare (såvida man inte har bil och körkort) och innan en ny flytt vill jag känna att det är värt och stabilt. Har flyttat över 30 gånger i mitt liv och även bott på några andra orter, närmre som längre bort.
Gällande arbete så är en god ekonomi viktigst av allt. Att utveckla sitt liv är svårt om man står kvar på samma punkt från födseln till att man dör.
Nu iofs så är jag mer intresserad av halvdöende orter såsom Fagersta av oklar orsak eller att flytta uppåt i landet. Borde väl göra som alla andra och kika mot Stockholm.
