Citat:
Ursprungligen postat av
AbortRetryIgnore
Jag varken vet eller vill veta vilket kön du har, men om du tänker sig att någon kommer fram till dig och börjar gapa om ("kritisera") att du är det motsatta och att du är sjuk i huvudet, hur skulle det kännas? Hur skulle det kännas om du blir förknippad med personer som begått övergrepp och att du anklagas för samma sak, enbart för att du lever ditt liv som du själv föredrar. Kanske skulle du då känna både frustration och uppgivenhet och uttrycka det i ord som andra uppfattar som att du är aggressiv.
Ja, men tänk på alla galningar som tror att de är Jesus. Sådana brukar vi hämta in till psykvården. Det måste vara frustrerande för dem att inte bli trodda trots att de själva är helt övertygade om att de verkligen är Guds son. Menar du att vi ska spela med i farsen när de försöker gå på vatten och låtsas att deras handpåläggning helar oss?
Det är samma sak. Vanföreställningar som vanföreställningar, bara det att transföreställningen har fått ett litet uppsving i popularitet bland vissa och därför inte betraktas som så skvatt galen som den är. Det här är ett modernt påfund. Det är inte många årtionden sedan karlar i klänning var något man såg på buskisföreställningar och i humorprogram. Robin Williams gjorde rollen som Mrs Doubtfire och i TV-serien Little Britain fanns karaktären Emily Howard (but I’m a Lady). Det har gått fort från det till att ha medelålders män i högklackat och kjol i den amerikanska militären.
Så nej, vi måste inte spela med. Vi har ingen skyldighet att underblåsa psykisk ohälsa. Vi behöver inte acceptera att de här personerna får ilskeutbrott när vi inte tilltalar en man med mustasch med ”fröken”. Det finns vård för de här människorna att få.