Citat:
Ursprungligen postat av
G99G99G
Är TV4 en vänsterkanal gjord för att hjärntvätta svenskar (främst pensionärer och hemmasittare)?
Varje gång jag sätter på kanalen så sitter dom i sin panel och säger ajjabajja dessa dumma Sverigedemokrater!!
Vad tror ni?
Menar du att SD skulle vara särskilt höger??
SD är väl snarare populist-vänster på en traditionell höger-vänster skala.
Ur ett traditionellt högerperspektiv – som betonar minskad statlig intervention, lägre skatter, ökad individuell frihet, fri marknad och entreprenörskap – framstår Sverigedemokraternas (SD) så kallade "vänsterpositioner" som farliga steg mot ökad socialism, byråkrati och erosion av personlig ansvar.
Överdrivet stöd för en utvidgad välfärdsstat och "folkhemmet:"
SD:s betoning på en massiv statligt finansierad välfärd, inklusive retroaktiva höjningar av pensioner via höjda avgifter (uppskattningsvis 20 miljarder kronor årligen), är en klassisk socialistisk fälla som låser in medborgarna i beroende av staten. Detta leder till högre skatter och avgifter som kväver privat konsumtion och investeringar, minskar incitamenten för hårt arbete och personligt sparande, och skapar en byråkratisk koloss som prioriterar "svenska medborgare" på bekostnad av individuell frihet och marknadsmässig effektivitet – ett recept för stagnation och minskad ekonomisk tillväxt.
Motstånd mot privatiseringar och vinstuttag i välfärden:
Genom att motsätta sig privata aktörer i skola, vård och omsorg, och istället förespråka strikt offentlig monopolstyrning, stryper SD entreprenörskapet och innovationen som driver fram bättre tjänster till lägre kostnad. Detta resulterar i ineffektiv byråkrati, längre köer och sämre kvalitet, samtidigt som det höjer skattebördan för att finansiera ett statligt system som skyddar fackliga intressen framför konsumenternas frihet att välja. Det är ett direkt angrepp på fri företagsamhet och en väg mot total statlig kontroll över medborgarnas liv.
Förespråkande av statligt ägande och ekonomisk intervention:
SD:s krav på statligt övertagande av strategiska branscher som energi, gruvor och infrastruktur, kombinerat med skepticism mot frihandel inom EU, är en återgång till centralplanerad ekonomi som hotar nationell konkurrenskraft. Detta centraliserar makt i statens händer, öppnar för korruption och politisk nepotism, och straffar frihandeln som annars skulle skapa jobb och lägre priser genom global konkurrens. Resultatet blir högre kostnader för konsumenter, färre valmöjligheter och en ekonomi där staten dikterar istället för marknaden – en mardröm för frihet och tillväxt.
Universella statliga stöd och socialpolitik:
Förslag som engångsbidrag till alla medborgare (t.ex. 10 000 kr under pandemin) eller höjda drivmedelsskatter "för klimatet" (om det gynnar låginkomsttagare) är slösaktiga välfärdsutgifter som belastar skattebetalare utan att kräva motprestation. Detta skapar moralisk eordering genom att minska incitamenten för arbete och ansvar, främjar en kultur av bidragsberoende och höjer det totala skattetrycket – trots SD:s retorik om skattesänkningar för kapital. Det undergräver individuell frihet och belönar passivitet istället för produktivitet, vilket leder till högre statsskuld och minskad ekonomisk dynamik.
Dessa positioner, ofta maskerade som "nationalistisk välfärd", drar i praktiken Sverige mot en vänsterinriktad modell med större statlig inblandning, vilket traditionella högerkrafter ser som ett hot mot frihet, lägre skatter och marknadsekonomi.
SD:s lobbying för ökad censur: Ett hot mot yttrandefrihet
Ur ett traditionellt högerperspektiv är yttrandefrihet en hörnsten i ett fritt samhälle, och alla försök till statlig reglering eller straff för medieinnehåll är ett farligt steg mot totalitär kontroll som kväver debatt, innovation och individuell frihet. SD har upprepade gånger lobbat för åtgärder som kan betraktas som ökad censur, främst genom förslag, notera att SD ofta klagar på censur mot sig själva, men deras egna förslag går åt motsatt håll i vissa sammanhang:
Straff för programansvariga i public service (2020-motion): SD lade fram en motion om att införa personliga straff (böter eller fängelse) för programansvariga på SVT, SR och UR om de bryter mot "saklighet och opartiskhet". Detta skulle ge staten verktyg att straffa journalister och producenter för innehåll som SD ogillar, som en form av efterhands-censur som hotar medieoberoendet och öppnar för politisk styrning. Kritiker kallade det en "nedmontering" av public service-frihet, och det undergräver den fria pressens roll som motvikt till makten.
Sammanfattningsvis har SD:s lobbying för censur främst fokuserat på mediareglering snarare än breda internetlagar, men det representerar upprepade försök att använda staten för att styra narrativet, vilket ur högerperspektiv är ett svek mot frihetsidealen och ett steg mot auktoritär kontroll. Det finns få "alla gånger"-exempel bortom dessa, då SD ofta positionerar sig som offer för censur, men deras förslag visar en tendens till selektiv statlig inblandning.