Vad tycker ni om min bekant?

Låter som en Fribrytare.
Hans ev, missbruk kan väl anses som självmedicinering. Smarta människor vet ofta bättre än läkarna vad det är som får dem att fungera.

Precis. Om man ser nyktert på det hela så är det inte bara bekanten som är stor här, utan även TS. I samma stund som han (eller hon) satte sig vid tangentbordet och delade berättelsen tog han på sig rollen som profet. Han blev författaren till Uppenbarelseboken 2.0.

Själv får jag fullständig gåshud av blotta tanken på att ha en “bekant” som i själva verket är en sann gudomlig filosof.

Typ jag kände honom på sätt och vis ganska väl men på andra sätt inte alls. Jag undrar om du är helt seriös men du skriver bra...

Jag har inte nämnt allt om honom såsom att han tidigare varit uteliggare (minst en gång, kanske flera) och sen blev han det igen. Troligen samma orsaker som innan. Sen var han "tuff" på vissa sätt och på andra, inte. Typ, en uteliggare måste vara ganska tuff. Ha vänner, känna andra i samma situation, hålla koll på läget och ta in nyheter relaterade till "branschen".

Fast på vissa sätt var han inte tuff och det leder in på en intressant anekdot...

Jag lärde den hårda vägen, att på det stället finns människor som inte respekterar mitt och ditt. Jag blev t.ex. av med ett par vantar som jag lagt för att paxa ett bord. När jag kom tillbaka kort efter var de borta. Anade vem som gjort det, så jag konfronterade mannen eller åtminstone frågade om han sett var mina vantar tagit vägen. Han erbjöd mig ett par andra handskar, men de ville jag inte ha... Den mannen stal dock inte från mig senare när jag lärt känna honom bättre. Han var nog den person som hade högst status bland stammisar där (typ uteliggare, m.fl ) och fick alltid gratis mat.

Kan nämna att jag också hade typ stående rabatt på allt och ibland fick gratis mat då jag kände personalen där, men inte i hans nivå.

Nåväl, en något hård miljö där också vissa riktiga skurkar (typ maffia) kom in ibland och (möjligen) kriminella ungdomsgäng hängde. Så jag och den bekant jag tidigare nämnt hade en liten överkommelse...

Vi hade bestämt jag skulle hålla koll på hans saker när han var på toan, och han dito på mina. I mitt fall behövdes det dock egentligen inte, då jag bara hade en påse med mig som jag oftast tog med in på toan.

Oki... En morgon gick det dock illa... Bekanten var inne på toan och det började närma sig stängningsdags. En person skulle snart anlända som jag vid den tidpunkten brukade försöka undvika... Så jag ansåg jag inte hade annat val än att gå på toa...

När jag kom tillbaka var min bekant sur. Någon hade snott hans väska där han hade flertalet av sina saker. Han skyllde detta på mig, vilket jag tyckte var orättvist. Han var väldigt länge inne på toan trots det var morgon och han visste stället snart stängde. Till hans försvar, kan dock nämnas att han senare sa han inte ansåg det var mitt fel...

Nåväl... Detta hade ett efterspel. Jag kan nämna att jag såg inget av detta hända då jag inte var där då. Han berättade det, och jag ser ingen anledning att misstänka det inte stämmer.

Det som hände var att några personer som han beskrev som öststatsgangsters kommit in på stället. Det var tydligen de som tagit folks väskor, och de förklarade för honom de ville ha betalt för att lämna tillbaka hans. Han sa att han inte kommer betala något.

Dessa gangsters verkade "acceptera" att han inte ville betala, men de sa de ville ha hans jacka. Detta var typ vinterjacka av finare märke. Han nämnde att han tittade vädjande mot en kille som jobbade där som vi bägge kände. Denne hade själv bakgrund i Östeuropa. Hans ansiktsuttryck sa att det fanns inget han kunde göra...Så han fick ge dem sin jacka oavsett hur kallt det var utomhus...

Så hur slutade denna historia? Någon lyckades hitta stället (någonstans utomhus) där dessa gangsters lagt alla väskor, så han fick tillbaka sin. Så denna osannolika historia slutade lyckligt för min bekant. Och min lilla del i det? Jag ansåg jag pga omständigheter inte hade någon skuld i det, vilket han också hade erkänt som jag nämnt.

Så visst var detta kanske "hard mode". Att överhuvudtaget vistas där på natten, vilket jag också gjorde, var lite vilda västern... Han var dock inte ultimat tuff mot dessa gangsters och överlämnade sin jacka. Fast han ansåg väl han inte hade något val...

Jag fattar du skämtar eller trollar... Men delar av denna berättelse är så otroliga det verkar som det knappast kan ha hänt. Men det har det... Delar har jag nämnt jag fått återberättat men har ingen anledning att betvivla.

Och en religiös vinkling? Ja, det finns på sätt också i form av en ganska skrämmande och helt klart mystisk man som dök upp där en natt. Hans uppfattning om min bekant var dock inte så positiv. Å andra sidan var mannen kanske eller troligen inte vid sina sinnens bruk. Eller något värre... Fast det är för långt att komma in på nu och dessutom skrämmande.

Berätta mer. Den där "skrämmande mystiska mannen". Vad sa han?
Angående din bekant. Bipolär kan ju delvis vara orsaken till hans situation.
Du hjälpte honom men han gav dig öknamn bakom ryggen...

Jag känner faktiskt inte för att berätta om det just nu men kanske senare.

Jo, det var lite dåligt men det var inget hemskt öknamn. Inte snällt men inte hemskt... Hans reaktion efter var nästan värre då han inte ursäktade utan blev sur någon berättat det för mig.

Förstår.
Ja att han inte bad om ursäkt låter lite asperger.

Nja, eller snarare lite douchebag...

Ja så kan det ju helt enkelt vara.

/Han har något grundläggande psykologiskt medfött fel så han kan inte agera normalt
/eller så är hans personlighet enormt självisk (som EN DEL missbrukare blivit av missbruket)
/eller så var han ursprungligen normal men har blivit så där av att ha råkat ut för orättvisor.

Det är vanligt att autistiska är smarta och kan mycket inom områden de begriper, men förstår inte att de uppträder associalt för dåligt mot sin bekantskapskrets.
Vet inte om autism är deras diagnos, men två i min bekantskapskrets vet mycket - utom att de är skitdåliga på psykologi, bedöma andras beteende och begripa att de uppträder fel. Den ene sys det på, den andre ser ganska bra ut så kvinnor blir intresserade - men det brukar inte dröja länge innan han gör bort sig, vilket han märker på att de försvinner, men han begriper inte varför.

Jag skulle inte tro han hade autism/aspergers syndrom. Han kanske ibland beredde sig lite dåligt, men han hade en hård situation. Jag tror definitivt han var introvert, och kanske lite delvis därför han drack. För att få bättre självförtroende...

Gällande personlighetstyp tror jag han är eller var INTJ. Typ intelligent, "ser utanför lådan", bra på att planera, bildad. Överlag en person som verkar ha koll på saker trots den situation han hamnat i. Även en viss charm ibland t.o.m. lite typ "larger than life". Framstår för vissa som "en man av världen", världsvan, allvetare.

Kunde också vara väldigt kaxig, tuff, starka åsikter och bli arg på saker han tycker var fel eller snarare hur folk betett sig när han känt sig förorättad. Definitivt aldrig att han direkt verkade vek och svag och överlag bra på att umgås med folk, men kanske under visst inflytande av alkohol.

Hans kanske mest positiva eller gulliga sida var hur mycket han trots situationen verkade bry sig om sin ganska unga son. Han köpte för hans nivå ganska "dyra" presenter till sonen när han fyllde år. Han verkade trots de nog var skilda komma hyfsat överens med sin f.d. fru...

Sen ytterligare ett drag. Flitig, affärsmässig trots sin situation. Han höll på med (mestadels lagliga) saker för att tjäna pengar och verkade ganska bra på att göra "klipp" gällande saker han köpte. Typ böcker, ur, presenter och annat. Denna sida med att vara ganska affärsmässiga och ganska mycket prioritera karriär som ger pengar är också drag man ser hos ENTJ. Plus detta med att ENTJ slösar inte tid. De har alltid planer och pratar med en när de har en lucka i sitt schema. Han var ju inte den personlighetstypen men ändå... Att han spenderade en del tid med mig var ju bl.a. för att att han ändå var på det stället under kvällen/natten. Vi umgicks dock ibland också på andra ställen. Men sen att han gav sig av på morgonen snabbt, effektivt målinriktat...

Då verkar hans uppträdande bero på att hans missbruk.

Introvert är INTE en orsak till att dricka, för vi introverta GILLAR att vara för oss själva
till skillnad från dem som är ensamma för att de inte klarar av annat.
Notera den enorma skillnaden mellan dessa.

Det är vanligt att introverta är smartare än vanligt folk eftersom vi tänker och studerar saker mycket mer, det är därför vi VILL vara mycket för oss själva för att inte bli störda i vårt tänkande.
En del introverta är blyga, men t ex jag är det inte, har inga problem alls att leda en grupp från en scen - då jag vill det.