Vad är det som gör så att Sverige producerar inga starka ledare?

Palme lyckades väl rätt bra med att armbåga sig fram.

Och lite motvilligt får jag erkänna att jag inte direkt ogillade att han gjorde det. Jämfört med ungefär allt som har kommit efter honom, i alla fall.

Gustaf Mannerheim

För Sverige är ett antiintellektuellt land där bondförnuft väger tyngre än prestigeutbildningar vid världens toppuniversitet. Den allmänna inställningen till kunskap och den sossiga paradgrenen att trycka ner alla som verkar lite märkvärdiga resulterar i Europas sämsta politiker. UK är en katastrof. Spelade bort varenda kort i förhandlingarna om Sveriges EU-kommissionär och så fick vi som betalar nästan mest per capita till EU den mest betydelselösa kommissionärsportföljen. Och vi minns alla svetsaren som knappt kunde tala sammanhängande. Det är fan pinsamt.

Måste vi ha en stark ledare? Vi hade en stark ledare en gång i tiden, men han valde att gå på bio utan livvakter och sen gick det som det gick. https://www.youtube.com/watch?v=ijogMH-YDxA&t

Som nämnts i tråden:

Göran Persson:

Som skolminister drev han igenom kommunaliseringen av skolan, trots kompakt motstånd. Detta var något de flesta trodde var omöjligt.

Som finansminister och senare statsminister sanerade han Sveriges finanser.

På minussidan får erkännas att han misslyckades med att lotsa in Sverige i Eurosamarbetet.

Det starkaste svenskarna finns inom Högadeln. Begåvade Grefvar och Friherrar (baroner) som äga det för fosterlandet lämpligast egenskaper. Naturlig överklass har alltid uppfostrat sina söner till starka ledargestalter.

På sin höjd stämde det på 1600-talet, om ens då (eftersom dugliga mänskor från lägre samhällsklasser hade lite svårt att ta sig fram på jämförbara villkor vid den tiden). Men under de senaste seklen har ju inaveln åvägabragt att Riddarhuset inte just har någonting att bidra med på den fronten längre.

Sedan är svenskarna, och nordborna i allmänhet, gudskelov inte särskilt imponerade av "starka ledare". Följaktligen har vi klarat oss utan diktatorer och wannabe-diktatorer längre än de flesta länder i världen. Vilket är eftersträvansvärt enligt min ödmjukt oryggliga mening.