Att ha blivit utsatt för något hemskt i livet ökar chansen att kunna tänka själv?

Att i sitt liv ha blivit utsatt för någonting hemskt ökar chansen att du kommer att klara av att tänka själv? Varje gång som jag läser om självtänkande människors uppväxter så har de alltid på något vis under sin barndom varit olyckliga. Skulle fler människor ha varit nationalister om de hade haft det lite svårare i sina liv? "Jag kan prata om precis allting med min mamma och pappa, dom är som mina bästa vänner." Om man har haft sådana föräldrar så är risken mycket större att man blir en hjärndöd och meningslös youtuber än vad det är om man har blivit våldtagen eller på andra sätt fått lida? Jag vet faktiskt inte ens om jag känner till en enda intressant människa som har haft en lycklig barndom. Jag undrar vad de gjorde med Patricia Highsmith, för så där blir man fan inte av sig självt.

Är chansen större att man blir en självtänkare och nationalist om man har haft en jobbig och svår uppväxt, än om man bara har haft det gullegrisigt och snällt?

Broder Daniel - Happy People Never Fantasize

Självtänkande nationalist?
Det låter motsägelsefullt.

Att vara nationalist är hemskt, men man kan komma ur det en visare människa.

Ja, nationalister är bättre på att tänka egna tankar än vad andra människor är. De i extremvänstern är ju oftast också bättre på att göra det, även om de inte är lika bra på det som de i t.ex. Nordiska motståndsrörelsen är. De som är absolut sämst på att tänka själva i Sverige idag är sverigedemokratiska män skulle jag tro. De som är allra mest självtänkande är nationella kvinnor. Tänk er Laura Towler. Trots att hon är kvinna så har hon blivit ledare för Storbritanniens största nationella parti. 35 miljoner män i Storbritannien är mer PK än vad hon är. Hjältinna och förebild! Vilka människor tror du är bäst på att klara av att tänka själva då, Talking-Donkey?

Frimurare försöker väl bli bättre på att tänka.
Konstnärer.
Religösa, dom som blir religiösa mitt i livet har börjat tankeprocessen.
Samma sak med att bli nazist kanske. Man tycker sig ha sett ett mönster. Öppet ögonen.
Det är en början.

Jag är glad för din skull.
Du har börjat ta dom första stapplande stegen mot det du strävar efter.
Att förstå.

Det här beror kanske på att jag är dum i huvudet, men jag förstår faktiskt inte riktigt vad du skriver. Alla dina svar är för mig helt obegripliga. Skulle du kunna utrycka dig på ett annat sätt så att jag kanske förstår vad du i dina inlägg menar?

/ IQ-74 Offervilja

Jag vet inte om det går.
Jag kan inte få någon annan att tänka.
Jag är inte Jesus som väcker de döda.
Alla tänkare jag lyssnat på säger att det är bättre att låta bli att försöka. Det är hopplöst.

Men du har ju börjat din resa.
Du kommer nog förstå vad jag säger, en dag.

Du behöver lära dig vad som inte är att tänka innan du lär dig vad det innebär att tänka.

Du behöver tro på lögner innan du förstår vad som är sanning.

Du behöver gå vilse innan du finner vägen.

Så är det nog, en person som inte enbart seglat på en räkmacka genom livet får lite andra perspektiv, sen är det kanske inte alla som blir grubblare ändå.

Ja, är det någonting som vi "grubblare" funderar över, så är det, hur du verkligen har lyckats?

Kanske är det så,

att du besitter ett antal goda råd,

att dela med oss till oss andra.

Den som vuxit upp bland elaka knytnävar och bråkande feminister, är åtminstone bättre rustad för den nya verkligheten. När man står ensam mot ett koppel Muhammed-Alisar i gamla stan så gäller det att våga agera kallt.

Inget är viktigare för unga pojkar än att fostras till strid. Kampen står framför oss - inte bakom oss!