Att göra slut med världen

för jag vill inte ha med dig att göra

Att byta ut tystnaden med tydlighet att fylla alla tomrum med

blir insikter om
att de redan vet vad som inte sägs när det är tyst

Jag som saknas i informationsflödet
Allt vad ni lärt mig, ska jag undervisa i

Självförsvar

I mitten av traumatiseringen i att
Leva hudlös, lyser solen
Som den alltid lös alla de
Dagar jag vävde samman i ett liv

I hundra år låg jag stilla och tänkte på allt
Men jag ställer inga frågor när vi går över bron

Episoder av sekvenser. Jag skulle kunna
Måla upp en madrass på golvet av trygghet medan
Tv:n spelar upp morgonens barnprogram i blått

För så kort och flyktigt var det liv som bara var kortare bekantskaper av mängder av olika människor

En trasig kropp tar tag i min för att dansa iväg mig en dag när mitt humör är som värst och således
Även idag tänker jag på alla ögonblick av människor

Som den där dagen du bestämde dig för att vi kände varandra. Jag var 17 år, 17 år i staden

Och 40 år eller närapå sista gången vi går bredvid varandra, skiljs åt

Åt varsitt håll

Det är en flod av affirmationer att högtidligt läsa upp för sig själv. Tacksamheten av att känna liv, på insidan av sig själv, där man föds i att bli
Ett nystan av tankar. Minnen. Fria associationer
Levande

En portalparagraf av existens i själva öppningen
Att plötsligt känna och återuppstå som människa

Jag kan plötsligt känna nyanserna igen att ryckas med till i musik medan världen får färg från insidan
För en kort stund är jag åter en kännande människa
Med inlevelse i min egen existens utan att det tystnar. Det har inte tystnat än.

Att riva upp en överenskommelse och skapa en femårig konflikt, skedde inte för att jag gjort något fel utan för att någon annan fick en möjlighet.

Den enda frågan kvarstår om man inte tänkte göra cirkus blir faktiskt endast: Varför då?

För att det gick.

Och så är människan, hon gör som hon själv vill utan att känna skam bara tillfället ges.

Min pappa hade aldrig låtit någon behandla mig så här.

239 000 kr var inte tillräckligt när jag släppte
pengarna för att få lägga honom i jord
och det är lustigt att vi två var de första man glömde vid nästa arv och jag tror att det är så det går till, när liken inte hinner stelna innan
man går igenom deras fickor

https://youtu.be/9yrWL149Wxk?si=z1f_VGPlLfxOGk16