Skulle det behövas ett nytt parti som är en blandning av S+SD?

Det finns en ansenlig väljargrupp som har gått från S till SD, eftersom de är trötta på invandringen. Samtidigt så kan vi konstatera att SD återigen ingår i en lång tradition av att vara dörrmatta åt M, i fråga om bl.a. invandring och a-kassa. Trots löften om paradigfmskifte i migrationen så har invandringen ökat och inte minskat sedan Kristersson tog makten.

S sitter fortfarande fast dogmatiskt i att försvara en position av att man inte kan samarbeta med SD eftersom de är "nazister", vilket gör att dessa två partier aldrig kan ta i hand på att sätta stopp för näringslivets arbetskraftsinvandring. S lovar hårdare migration, men vägrar samarbeta med SD i frågan vilket innebär att de är utlämnade till antingen V+MP som vill ha ökad asylmigration, C som vill ha ökad migration av olika sorter och M+KD+L som verkar nöjda med att ha ökat migrationen tillbaka till Reinfeldts nivåer.

Ett nytt parti, låt oss kalla det Socialpatriotiska partiet (SPP), skulle kunna kombinera en socialdemokratisk ekonomisk politik med en mycket strikt migrationspolitik (eventuellt med krav om återvandring). Detta parti är beredda att samarbeta med SD och bryr sig inte om SD:s historia (som känns ganska irrelevant 2025). Eftersom SD är lite av ett enfrågeparti så lär SD inte skapa några hinder här.

Ett sådant parti skulle kunna ta väljare både från S (där många är jättetrötta på invandirngen) och SD (där många är trötta på både invandringen och den nyliberala borgarpolitiken).

AFS finns, men är ett väldigt högerorienterat parti i ekonomiska frågor vilket inte nödvändigtvis tilltalar den växande gruppen av SD-väljare som är arbetslösa och ska leva på sänkt a-kassa i en ekonomi som dränks i utländsk arbetskraft. Dessa är egentligen socialdemokrater som bara har tröttnat på att vara andra klassens medborgare i sitt eget land och som inte är intresserade av multkulti eller genustrams.

Markus Allard verkar redan styra åt det hållet lokalt i Örebro. Jag tror att liknande strömningar går bland väljarna i hela landet. Det finns en ganska stor väljargrupp som står till vänster ekonomiskt, men som vill ha stängda gränser, utvandring och ett slut med daltandet med kriminella.

Kan ett sådant parti komma in i riksdagen?

Det lär vara sagt att en tredjedel av SD:s stöd kommer från företagare, en tredjedel från jordbrukare och en tredjedel från arbetare. Om vi förenklar lite grovt så kan man säga att den delen som är arbetare skulle vara en målgrupp och dessa skulle kunna utgöra ca 6-7% av väljarkåren.

Inom S lär det finnas en växande grupp som kanske inte gillar SD men som i alla fall håller med dem i invandringsfrågor. Ffa. på landsbygden där man upplever social dumpning från Stockholm som skickar dit flyktingar lär det säkert finnas ett enormt missnöje. Jimmy Jansson i Eskilstuna lär ju luta åt det hållet, och förmodligen även lokala S-politiker i Filipstad som fick ett skepp kommer lastat med somalier från Stockholm (som alltså egentligen var stockholms ansvar i flyktingfördelningen nationellt). S idag verkar på nationell nivå styras av en PK-elit i Stockholm som har dålig kontakt med folk ute i bruksorter som är döende. Jag vet inte hur stor del av väljarkåren de utgör, men en gissning är kanske en tredjedel av S-väljarna dvs ca 11-12%.

Kan ett sådant parti ta missnöjda väljare från både S+SD så skulle de kanske kunna få 17-19% av väljarna bakom sig. Detta är optmistiskt och förmodligen får inte ett nytt parti så mycket oavsett, men jag bedömer det inte som helt osannolikt att ett sådant parti kan få iaf. 4+% och komma in i riksdagen.

Efter en S-valseger nästa år så lär S få återgå till konstiga uppgörelser med de andra rödgröna, och trycket internt inom partiet kanske blir så stort att det blir en partisplittring. SD har bekännt färg som ett tydligt högerparti så jag ser inte att missnöjet kommer att rinna dit om Tidölaget precis har fått gå heller.

Behöver Sverige ett nytt parti?

Jag hoppas att om S blir starka nog att styra utan V och MP så har de lärt sig av felen de gjort med flyktingpolitiken och fortsätter vara restriktiva.
Det är både det bästa för landet och partiet, men inte säker på att deras nuvarande partiledare förstår det.

Jag tror inte det. Socialdemokraterna är numera i allra högsta grad infilterarade av folk som bejakar massinvandringen och vill fortsätta den. Det ligger också ganska mycket i socialdemokraternas strategi att locka de nya rösterna för att ta eller behålla makten. Tanken är helt enkelt att svenskar som är födda i landet, gått utbildning i 15+ år och etablerat sig på arbetsmarknaden med bra löner inte röstar socialdemokratiskt, därför behöver socialdemokraterna mer folk som är bidragsberoende och som röstar för att få mer pengar. Det här bidragskortet har socialdemokraterna spelat med ganska länge nu för att kompensera att väljarna sviker när de efter skatt får så lite kvar i plånboken.

Nä, vad socialdemokraterna behöver göra för att verkligen visa att de vill bygga ett bättre Sverige är att samarbeta med Moderaterna och/eller Sverigedemokraterna istället för med partier som Centern, Miljöpartiet eller Vänstern.

Det finns en ansenlig väljargrupp som har gått från S till SD, eftersom de är trötta på invandringen. Samtidigt så kan vi konstatera att SD återigen ingår i en lång tradition av att vara dörrmatta åt M, i fråga om bl.a. invandring och a-kassa. Trots löften om paradigfmskifte i migrationen så har invandringen ökat och inte minskat sedan Kristersson tog makten.

S sitter fortfarande fast dogmatiskt i att försvara en position av att man inte kan samarbeta med SD eftersom de är "nazister", vilket gör att dessa två partier aldrig kan ta i hand på att sätta stopp för näringslivets arbetskraftsinvandring. S lovar hårdare migration, men vägrar samarbeta med SD i frågan vilket innebär att de är utlämnade till antingen V+MP som vill ha ökad asylmigration, C som vill ha ökad migration av olika sorter och M+KD+L som verkar nöjda med att ha ökat migrationen tillbaka till Reinfeldts nivåer.

Ett nytt parti, låt oss kalla det Socialpatriotiska partiet (SPP), skulle kunna kombinera en socialdemokratisk ekonomisk politik med en mycket strikt migrationspolitik (eventuellt med krav om återvandring). Detta parti är beredda att samarbeta med SD och bryr sig inte om SD:s historia (som känns ganska irrelevant 2025). Eftersom SD är lite av ett enfrågeparti så lär SD inte skapa några hinder här.

Ett sådant parti skulle kunna ta väljare både från S (där många är jättetrötta på invandirngen) och SD (där många är trötta på både invandringen och den nyliberala borgarpolitiken).

AFS finns, men är ett väldigt högerorienterat parti i ekonomiska frågor vilket inte nödvändigtvis tilltalar den växande gruppen av SD-väljare som är arbetslösa och ska leva på sänkt a-kassa i en ekonomi som dränks i utländsk arbetskraft. Dessa är egentligen socialdemokrater som bara har tröttnat på att vara andra klassens medborgare i sitt eget land och som inte är intresserade av multkulti eller genustrams.

Markus Allard verkar redan styra åt det hållet lokalt i Örebro. Jag tror att liknande strömningar går bland väljarna i hela landet. Det finns en ganska stor väljargrupp som står till vänster ekonomiskt, men som vill ha stängda gränser, utvandring och ett slut med daltandet med kriminella.

Kan ett sådant parti komma in i riksdagen?

Det lär vara sagt att en tredjedel av SD:s stöd kommer från företagare, en tredjedel från jordbrukare och en tredjedel från arbetare. Om vi förenklar lite grovt så kan man säga att den delen som är arbetare skulle vara en målgrupp och dessa skulle kunna utgöra ca 6-7% av väljarkåren.

Inom S lär det finnas en växande grupp som kanske inte gillar SD men som i alla fall håller med dem i invandringsfrågor. Ffa. på landsbygden där man upplever social dumpning från Stockholm som skickar dit flyktingar lär det säkert finnas ett enormt missnöje. Jimmy Jansson i Eskilstuna lär ju luta åt det hållet, och förmodligen även lokala S-politiker i Filipstad som fick ett skepp kommer lastat med somalier från Stockholm (som alltså egentligen var stockholms ansvar i flyktingfördelningen nationellt). S idag verkar på nationell nivå styras av en PK-elit i Stockholm som har dålig kontakt med folk ute i bruksorter som är döende. Jag vet inte hur stor del av väljarkåren de utgör, men en gissning är kanske en tredjedel av S-väljarna dvs ca 11-12%.

Kan ett sådant parti ta missnöjda väljare från både S+SD så skulle de kanske kunna få 17-19% av väljarna bakom sig. Detta är optmistiskt och förmodligen får inte ett nytt parti så mycket oavsett, men jag bedömer det inte som helt osannolikt att ett sådant parti kan få iaf. 4+% och komma in i riksdagen.

Efter en S-valseger nästa år så lär S få återgå till konstiga uppgörelser med de andra rödgröna, och trycket internt inom partiet kanske blir så stort att det blir en partisplittring. SD har bekännt färg som ett tydligt högerparti så jag ser inte att missnöjet kommer att rinna dit om Tidölaget precis har fått gå heller.

Behöver Sverige ett nytt parti?

Jag skulle kunna leva med den trion om det inte var för att M privatiserar där jag vill att staten ska styra.

Nej, kan du förklara?

SD har väl snarare blivit en blek kopia av M? Iaf. realpolitiskt.

SD är idag var S var på 70/80-talet. arbetarnas parti. fast utan massa woke dumheter. och SD har ju fått igenom en jävla massa politik på 3 år. mer än man vågat önska sig faktiskt. nu blir det år 4:a och ännu mera kommer kunna göras. och får dom ytterligare 4:a nya år så kommer vi se stora förändringar.

Det är typ det partiet svenska folket vill ha. Välfärd och främlingsfientlighet. Det var väl också typ vad SD var eller var på väg att bli, tills de blev köpta av svenskt näringsliv.

Vad har SD fått igneom? Invandringen är större nu än när Kristersson fick makten.

Vilka förändringar är det som de ska genomdriva efter nästa val? Varför gör de inte det redan nu?

Det är skrämmande hur billiga SD är. Vinster i välförden efter en mutmiddag, så kan de bara bete sig för att vi har en 4%-spärr som gör att det tat decennier innan nya partier kommer in.

Håller med, privatiseringssjukan kallar jag det. Man löser alla problem med att privatisera men blundar för baksidorna av det. En av de stora nackdelarna är givetvis att det sällan blir billigare för konsumenterna och att vinsterna som en viktig och bra verksamhet genererar går inte tillbaka in i den gemensamma budgeten utan ner i en privatpersons egna plånbok.

Men här är problemet att trots jag följt politiken under flera årtionden så har man aldrig på allvar diskuterat vad som ska vara ägt av folket och vad som ska vara ägt av företag / privata personer. Man har aldrig på allvar gjort någon genomgång av hur den strukturen ska se ut för att garantera att samhället fungerar till det bästa för folket.

Jag måste säga att en stor del av tanken av privatiseringen beror på att man anser att myndigheter/staten lägger för låg nivå på kvalite på verksamheten, anställer folk som inte har rätt fokus på verksamheten utan ansvarar för många andra saker också. Svårt beskriva, men en fördel med företag som bedriver verksamheten är att de i allmänhet fokuserar på just det och inte massa andra saker.

I sådana fall handlar det om lösningar där man ser på ägarskapet och där finns ytterligare splittringar i åsikter huruvida en verksamhet ska drivas med vinst eller inte. Vinst är nödvändigt för att det ska vara hållbart över tiden, för framtida investeringar, flexibilitet och så vidare.

Privata sjukhus, det drivs helt enkelt på utav det faktum att vi inte får den sjukvård vi behöver. Privata företag som bedriver sjukvård kan inte ha några kunder om de svarar att kötiden är 2 år. Men statliga sjukhus kan lugnt svara att det är en kötid på 2 år och där finns ingenting som man kan göra som patient än att vänta. Just kötider nästan överallt i vårt moderna samhälle är ett oerhört stort problem och driver på att många vill ha privata företag som bedriver verksamheten. Man måste förstå att från början så kommer önskan om att privatisera för att man har ett problem med de statliga/kommunala verksamhetslösningarna som de inte trots lång tid förflyter har lyckats att lösa.

Klart du har rätt 🤦‍♂️
MP bildades 1981 och kom in 1988 (första gången) med 5,5 % och 20 mandat.
NyD bildades 1991 och kom in samma år med 6,7 % och 25 mandat.

Kd bildades 1964 och kom in 1985 (genom valteknisk samverkan med C).