Första tiden tillbaka på jobbet efter BF

Jag skrev ju varför det känns som att jag missar mycket, för att jag går upp kl 5 och går med hundarna, åker till jobbet och kommer hem 18:00 och då är hon ledsen och blir bara nöjd och tyst med bröstet. Alltså kan jag inte "vara med henne" på det sättet jag hade önskat.
Jag tycker inte att jag behöver växa upp för att jag undrar över detta.

Här är min åsikt. Det kanske låter hårt, men det verkar vara precis vad du behöver höra:

Just nu handlar det inte om dig utan om din familj. Du kanske tycker att det är lite jobbigt just nu, men din fru har just fött barn och lever i en storm av känslor, hormoner och inre krav. Tids nog kommer du bygga en relation med ditt barn, men krasst sett så behöver hon bara sin mamma just nu - du är helt sekundär.

Ditt jobb just nu är att ge allt stöd till din fru/partner. Hon behöver stabilitet, trygghet, hjälp, avlastning och kraft för att orka med nätter, amning och sina egna känslor. Sätt dina egna känslor i baksätet ett tag, och var en fantastisk partner - tids nog kommer du att behöva vara en fantastisk pappa, men den tiden är inte nu.

Barnet kommer att knyta an till dig i sinom tid, och det kommer att ske naturligt. Se till att du finns där då.

Varför skaffar man barn med dom tiderna, kan man fråga sig. Självklart ska du ju jobba 80% och inte mer.

Tack för din värdefulla insikt! Jag ska absolut överväga att jobba 80%, eftersom 100% verkar vara helt orealistiskt för en modern förälder. Eller så kanske jag bara ska ta och ge upp hela karriären för att skapa den perfekta balans som du tydligen har hittat.
Vi kanske helt enkelt inte har råd med att jag jobbar mindre just nu?

Jag måste hoppa in här också.

Om du nödvändigtvis ska omvärdera din hela existens bara för att du har fått barn, så skulle jag rekommendera att du gör det först när ditt barn är förmöget att förstå att du ens existerar. Fram till dess så behöver ni ekonomisk stabilitet och det är, förutom stödet till din partner, det bästa du kan fokusera på just nu.

Gå inte ner i arbetstid om inte din partner behöver mer hjälp. Ni är två om detta, så var och en av er bör göra det som ni gör bäst; din partner tar hand om barnet, och du tar hand om ekonomin och din partner.

Att vara förälder är ett maraton, inte en sprint. Att skapa onödig ekonomisk stress är bara dumt, så bit ihop lite just nu - det kommer att löna sig i längden.

Tack för din värdefulla insikt! Jag ska absolut överväga att jobba 80%, eftersom 100% verkar vara helt orealistiskt för en modern förälder. Eller så kanske jag bara ska ta och ge upp hela karriären för att skapa den perfekta balans som du tydligen har hittat.
Vi kanske helt enkelt inte har råd med att jag jobbar mindre just nu?

Men råd att skaffa barn har ni naturligtvis. Vilken tur ni har då. Fan vad bra.

Min tråd handlar om min känsla av att sakna tid med mitt barn, inte om huruvida jag har 'råd' med barn eller inte. Dina kommentarer om vår ekonomi tillför inget till diskussionen, så vi kan nog lämna det där. Tack ändå.

Hej.
Fick vårt första barn i början av juli och jag var hemma med henne i 7 veckor och livet var helt underbart.
Är väldigt mån om att vara närvarande och delaktig i omvårdnaden, gör precis allt jag kan när jag kan med henne.
Nu har jag börjat jobba igen, och känner mig så sjukt nedstämd över att förlora så mycket tid med henne, och jag är orolig att våran relation blir sämre och sämre för varje dag jag är på jobbet.
Och hon har även kvällsoro och blir jätteledsen på kvällen och det enda som verkar hjälpa är att ligga vid bröstet så det blir inget tillfälle under veckodagarna för mig att ha henne nära.

Någon som känner igen sig och vill dela med sig av sina tankar/strategier?

Hej.
Fick vårt första barn i början av juli och jag var hemma med henne i 7 veckor och livet var helt underbart.
Är väldigt mån om att vara närvarande och delaktig i omvårdnaden, gör precis allt jag kan när jag kan med henne.
Nu har jag börjat jobba igen, och känner mig så sjukt nedstämd över att förlora så mycket tid med henne, och jag är orolig att våran relation blir sämre och sämre för varje dag jag är på jobbet.
Och hon har även kvällsoro och blir jätteledsen på kvällen och det enda som verkar hjälpa är att ligga vid bröstet så det blir inget tillfälle under veckodagarna för mig att ha henne nära.

Någon som känner igen sig och vill dela med sig av sina tankar/strategier?

Min chef är dessvärre ett svin som själv har försummat sin relation med sina barn för jobbets skull och han önskar att alla gör detsamma och ger sitt liv för företaget. Om man ens diskuterar VAB eller liknande med honom så går han i taket. Sund chef, i know..
Ja, jag antar att detta är min nya verklighet och som du säger så kommer man alltid ha lite dåligt samvete.