Vad driver er i livet?

Ja, min far och jag var/är politiskt intresserade. Innan han dog sa han att det var trist att inte få veta hur det gick. Så ett intresse, oavsett av vad kan vara drivande.

Jag förlorade min stora kärlek i slutet av november förra året. Nu har jag ingen att bli gammal med, men drivs av att jag måste finnas för barnens skull. I umgänget med min son piggar jag på mig och försöker vara någon slags förebild. Vår goda relation ger mig styrka att fortsätta. Och jag tror att min uppväxt gett mig rätt bra förutsättningar för att orka, även om jag är ”sämst i klassen” i vår släkt där alla gjort rätt.

Jag vet inte vad som driver mig i livet, det är som att fråga mig vad som får mig att andas in och ut. Det bara händer.

Vad driver mig framåt i livet är?
Änglar kraft
Visdomarna
Vara andlig krigare
Lärdomar
Livsgnistan

Beklagar.
Det är tillåtet att träffa någon ny även om ens stora kärlek gått bort, och det är med största sannolikhet det din kärlek hade velat att du gjorde.
Ibland sker något oväntat.
Och ibland får man själv vara drivande i det, när man är redo.

Min nyfikenhet ligger i att jag vill se vad som händer i framtiden. Med mig själv, dom jag har runtom mig, hela världen och universum.
Tycker det är spännande att se vad som kommer fram rent vetenskapligt. Men även själsligt.

Drivs mycket av att utveckla mig själv.
Vad kan jag göra med mig själv?
Hur kan jag utveckla mig själv?
Vad finns där att lära mig om mig själv?

Brukar aldrig fastna i “begränsningar”, utan ser mer på saker och ting som i cykler eller att saker och ting sker när jag är redo för det.

Alla “mål” jag haft tidigare har jag genomfört, och vet redan att dom “mål” som är kvar också kommer att genomföras, i rätt tid.
“Mål” just för att jag inte brukar planera i detalj, utan jag ser framtida saker mer som i bild att “detta kommer att hända”.
Svårt att förklara men jag har alltid fungerat så, även som barn.
Det händer ibland att jag längtar efter att få “vara” i det.

+1 på denna

Intressant fråga... Inte tänkt så noga på saken. Vet faktiskt inte...? Följer nog mest mina instinkter.

Ingenting numera. Hade alltid något som drev mig framåt och höll mig i gång.

Det är ganska skönt att bara vara.

Vi har aldrig haft det bättre än idag, men idag är alla rädda.

Mardrömmar är inte mer sanna än visioner om något gott, men handlingarna baserade på de tu skiljer sig dramatiskt.

Folk umgicks mer förr när skärmarna inte stal deras tid. Barn var ute på gatan och lekte, interagerade med varandra och växte upp till fungerande vuxna. När såg du sist en hopphage flickorna ritat med krita på asfalten ute på gatan?

Hoppar inte upp ur sängen med ett leende varje dag, men det händer ibland.

The Secret, Dare to Dream

Ja, nyfikenhet och intresse är en stark drivkraft där lärande och att utvecklas kommer på köpet.

Det fetade på engelska ovan.. Ditt inlägg kändes nästan som en tanke. Det är titeln på en film, där den kvinnliga huvudpersonens man dog i en flygolycka. Ensam med två barn, trasig ekonomi i ett skruttigt hus, å sen kommer orkanen.. Särskilt passande nu med nyheterna om orkanen Melissa. Jag tror att du skulle må bra av att se den filmen.. Den slutar lyckligt.

Ingenting. Jag tar verkligen dagen som den kommer

Morgon dagen är inte uppfunnen än bara vakna och skapa den!