Det känns som om det blir ganska bra när jag är färdig.
Mötte precis en knarkare som har för varna att le som om hon är märkvärdigare än en annan baserat på att det ex jag inte ville ha, slutligen gav upp och valde henne.
Jag ser på hennes hjärndöda flin att hon snackat mycket skit bakom min rygg som om jag inte avbröt prat när det gällde henne och hir äckliga hennes familj var med barnen svältande och vanvårdade med mask som alltid fick dem att få och peta sig i rumpan.
Det är tydligt att hon gladeligen istället snackat på för fullt såsom många misslyckade människor gör. De tar sig inte framåt utan behöver uppmärksamhet genom att prata om andra.
Jag pluggar på en låg nivå men jag har alltid varit några plan över andra, även i mina sämsta dagar. Hon som exempel skulle aldrig klara av samma kurser jag läst med samma betyg trots att mina betyg är mediokra pga sömnproblem och utebliven adhd-medicin.
Och när jag var tillsammans med vårt gemensamma svagbegåvade ex, var jag inte det och spelade överlägsen mot andra. Det är en bra skillnad plus att människor som inte duger till mycket måste spela vad de inte är.
Att hamna på den genomsnittlig plats i livet för mig, är som att vara elit i jämförelse med de som tror att de kan se ner på mig som om de inte alltid befunnit sig under mig.
Dock så trivs jag där jag är i livet för att majoriteten människor överlag inte fungerar så. Jag har tänkt läsa juridikkurser på universitetet nästa termin eller den efter det (jag läser bara juridik på gymnasienivå nu) och jag har inte någon större motivation till att t.ex vilja flytta till postnummer med människor av bättre ekonomi om vi uttrycker oss finare.
De flesta är upptagna med sitt eget och att driva sina liv framåt efter vad de tror fungerar och har inte tid att låtsas vara märkvärdiga och fylla dagarna med skitsnack. Men det har de som aldrig lyckats med något överhuvudtaget och heller aldrig kommer göra så.
Det är något anmärkningsvärt att somliga som vet vem jag är inte har tillräckligt hög självreflektion för att inse att skillnaderna mellan oss syns för varenda människa med blotta ögat, om vi skulle ställa oss bredvid varandra. De borde svälja sina självgoda leenden och istället erinra sig om var de själva kommer ifrån, vad de gjort och var de ska. För det ser sällan ljust ut för människor som spelar överlägsna.
Mötte precis en knarkare som har för varna att le som om hon är märkvärdigare än en annan baserat på att det ex jag inte ville ha, slutligen gav upp och valde henne.
Jag ser på hennes hjärndöda flin att hon snackat mycket skit bakom min rygg som om jag inte avbröt prat när det gällde henne och hir äckliga hennes familj var med barnen svältande och vanvårdade med mask som alltid fick dem att få och peta sig i rumpan.
Det är tydligt att hon gladeligen istället snackat på för fullt såsom många misslyckade människor gör. De tar sig inte framåt utan behöver uppmärksamhet genom att prata om andra.
Jag pluggar på en låg nivå men jag har alltid varit några plan över andra, även i mina sämsta dagar. Hon som exempel skulle aldrig klara av samma kurser jag läst med samma betyg trots att mina betyg är mediokra pga sömnproblem och utebliven adhd-medicin.
Och när jag var tillsammans med vårt gemensamma svagbegåvade ex, var jag inte det och spelade överlägsen mot andra. Det är en bra skillnad plus att människor som inte duger till mycket måste spela vad de inte är.
Att hamna på den genomsnittlig plats i livet för mig, är som att vara elit i jämförelse med de som tror att de kan se ner på mig som om de inte alltid befunnit sig under mig.
Dock så trivs jag där jag är i livet för att majoriteten människor överlag inte fungerar så. Jag har tänkt läsa juridikkurser på universitetet nästa termin eller den efter det (jag läser bara juridik på gymnasienivå nu) och jag har inte någon större motivation till att t.ex vilja flytta till postnummer med människor av bättre ekonomi om vi uttrycker oss finare.
De flesta är upptagna med sitt eget och att driva sina liv framåt efter vad de tror fungerar och har inte tid att låtsas vara märkvärdiga och fylla dagarna med skitsnack. Men det har de som aldrig lyckats med något överhuvudtaget och heller aldrig kommer göra så.
Det är något anmärkningsvärt att somliga som vet vem jag är inte har tillräckligt hög självreflektion för att inse att skillnaderna mellan oss syns för varenda människa med blotta ögat, om vi skulle ställa oss bredvid varandra. De borde svälja sina självgoda leenden och istället erinra sig om var de själva kommer ifrån, vad de gjort och var de ska. För det ser sällan ljust ut för människor som spelar överlägsna.
Citat:
Tjäna mycket pengar, läsa böcker, bli mer intelligent än er andra
Vad är er drivkraft i livet?
Är det kärlek, makt eller pengar.?
Vad strävar folk efter nu och då?
Är det någon skillnad på förr och nu, har vi blivit mer ytliga och bekräftelsesökande?
Varför isåfall?
Är vi lyckligare nu än förr?
Vad gör att du hoppar upp ur sängen med ett leende på läppen varje morgon?
Är det kärlek, makt eller pengar.?
Vad strävar folk efter nu och då?
Är det någon skillnad på förr och nu, har vi blivit mer ytliga och bekräftelsesökande?
Varför isåfall?
Är vi lyckligare nu än förr?
Vad gör att du hoppar upp ur sängen med ett leende på läppen varje morgon?
driva bolag, resa, festa, njuta av livets goda stunder. Sitter och njuter just nu i Mallorca. Över 30 grader varmt. Asgött! Skulle säga att folk inte nödvändigtvis är lyckligare. Beror på. Men om man tar sina chanser, jobbar hårt och lyckas. Så mår man bra! Går ju inte att klaga på paraplydrinkar, sol och bad ellerhur?
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
