Hur ska jag skiljas?

Även jag har märkt av detta och blivit konfunderad av detta. Är det möjligen så att många ser giftermål (precis som vissa tror att skaffa barn ska förbättra en relation) som något slags redskap att förbättra relationen? 😄

Jag undrar precis som andra i tråden, har du ingen stolthet i kroppen, du funderar ju som ett gatuluder.

Är du ett gatuluder? Vafan då "jämkningssumma"?? Är du efterbliven? Du har dina pengar, han har sina.

Skilj dig, och gå vidare - med dina egna pengar.

Då är väl en förutsättning, att båda bor kvar i landet?

Huvudregeln är att du i sydeuropeiska länder endast får skilja dig om din make begått ett mycket allvarligt brott eller om ni ansökt om så kallad hemskillnad vid domstol så att ni inte behöver bo tillsammans längre. Då kan domstolen efter 3–6 års separation godkänna skilsmässan.

Eh, va?
Vilka sydeuropeiska länder menar du inte tillåter skilsmässa? Eller tillämpar ditt övriga trams?

Hej alla, mår pyton och måste få lufta detta med andra för externa råd, tips och tankar. Mina vänner är för partiska och min familj vill jag inte prata med om detta just nu, det känns för jobbigt. Jag och min man har varit ihop i tio år, inkl. gifta i ett år. Nu vill jag skiljas. Han är inte en dålig person, har aldrig gjort mig illa, men vi har mycket problem "under ytan" i relationen tex med kommunikation, mål och syn på livet som gör att det helt enkelt inte funkar. Och helt nyligen fick jag veta/bekräftat mina misstankar om att han under hela vår relation ljugit om i vilket land han egentligen kommer ifrån. En jättekonstig situation och jag har förlåtit honom, men det har ändrat mycket för mig och definitivt bidragit till alla andra problem jag de senaste två månaderna insett att vi har och aldrig kommer kunna lösa. Och vill avsluta innan det hinner bli barn, vilket vi egentligen hade planerat.

Just nu bor vi hos hans föräldrar utomlands, så vi har ingen egen bostad ihop vilket gör det lättare, jag kan på sätt och vis bara ta mina saker och åka hem till Sverige. Vi har inte gemensam ekonomi, däremot en bil ihop som han förmodligen vill ha kvar. Jag vill inte blanda in advokater eller göra någon stor strid av detta, vill helst bara lämna på så god fot som möjligt och kunna vända nytt blad. Jag har ungefär 600k sek i egna sparpengar som borde räcka för att kunna starta på ny kula i Sthlm, tänker kontantinsats på lägenhet och en bil. Han däremot har ungefär 6M sek i sparpengar. Vore det rimligt att be om någon slags "jämkningssumma"? Trots att äktenskapet bara varat i ett år cirka har vi spenderat tio år ihop med många viktiga livsval och jag har gjort många uppoffringar för honom, och vi hade tänkt köpa hus till hösten men jag vill lämna innan det går så långt och komplicerar allt ytterligare. Vore det rimligt att föreslå att han ger mig 500k sek och han behåller bilen och andra delar i bohaget? Mer eller mindre? Något helt annat? Då kan jag ju säkerställa någorlunda lika livsstil efter skilsmässan som jag haft under äktenskapet, vilket väl brukar vara målet? Skulle han sen neka eller vägra så skit samma, jag vill fortfarande inte ha någon tvist, då kan jag ju bara lämna och klara mig någorlunda på mina egna sparpengar. Vad tror ni?

Och hur berättar man för någon på ett respektfullt och schysst sätt att man vill avsluta äktenskapet? Det känns otroligt svårt och jag mår så pyton över detta. Och hur ska jag hantera hans föräldrar??? Måste jag prata med dem också bara för att de bor under samma tak? Eller ska jag be honom låtsas som ingenting tills jag dragit? Och ska jag göra slut ena dagen och dra till flygplatsen nästa..?

Alla tankar och råd uppskattas. Jag vill genuint det bästa för alla i denna svåra situation men känner knappt någon som skilt sig och är den första bland vännerna som går igenom detta...

Tänkte lite på samma sak innan. Känner några stycken som har varit sambo i 10-15 år och sen bestämmer de sig för att gifta sig. Efter max 2-3 år så blev det skilsmässa! Är det äktenskapet i sig som ställer till det eller vad händer? 😅

Lagen här säger 50/50 i bodelning och ekonomiskt månadsstöd till parten som tjänar mindre. Men jag vill inte att han ska gå runt med detta över sig i framtiden, därav tankar om det är rimligare med en någon form av jämkning?