Livsvisdom från arbetsplatsen och jobblivet. Vad bör man tänka på?

Mitt främsta tips är: var inte obekväm.

Du kan ha världens bästa idéer eller ha rätt i en sakfråga men det spelar ingen roll om högre chefer inte håller med. Märker du att du inte får gensvar så släpp frågan, det kommer bara gå illa.

Jag har både varit chef och vanlig medarbetare i omgångar i snart 40 år i en teknisk organisation :
- Man ska inte visa allt man kan utan vidare. Man blir bara utnyttjad till slut.
- Gör mer än vad din AB säger, stäm av vid nästa lönesamtal - byt arbetsplats eller stanna beroende på utfall.
- Dina kollegor är inte nödvändigtvis dina kompisar, du har inte valt dem, de har inte valt dig. Sköt ditt, var proffsig.
- Din chef är inte din vän - chefen är den som ger dig sparken när det krisar. Håll en proffsig relation.
- Sunt förnuft är sällan bra att tillämpa på teknisk problematik. Fakta gäller.
- Inget drama på jobbet. Det suger energi så in i helvete.
- Håll tider (följ ditt anställningsavtal), var pålitlig och korrekt.
- Håll koll på dina rättigheter och skyldigheter.
- Brister och problem kommuniceras sakligt och konstruktivt i rätt forum. Inget gehör ? Gå vidare eller byt arbetsplats.
- Kom ihåg att det du gör är viktigt, men att det kanske inte är så viktigt att just du gör det. Ingen är oumbärlig.

Att komma i tid samt att vara samarbetsvillig, vi hjälper varandra.

Det kan störa den "arbetsmässiga" relationen, leda till förlorad respekt, avundsjuka bland arbetskamrater.
Det skapar eventuellt också känslomässiga problem när arbetsuppgifter ska delegeras om dom "går till någon annan" och man känner sig utnyttjad.

Nu skrev jag inte att det måste bli så, men riskerna är stora enligt mina erfarenheter efter mer än 40 år i arbetslivet.
Så det är bättre att hålla arbetslivet på en strikt arbetsmässig nivå, i alla fall på arbetsplatsen.

Vill du utveckla eller motivera dessa två påståenden, speciellt det med vänner?

Tycker det är intressant. Har du ens erfarenheter kring det?

Du låter så naiv 😅
För att det förstör hela dynamiken. Det är inte meningen att man ska bli tjenis med sin chef. Chefen är där för att leda dig och chefa över dig. Som den andra skrev också kommer leda till avundsjuka hos kollegor, antingen medvetet eller omedvetet och annat skit.

Det kan till och med leda till att chefen försöker överkompensera och visa andra att eran vänskap inte påverkar chefens omdöme vilket leder till att chefen blir mer kritisk till ditt jobb och arbetsresultat, ger dig mer och svårare uppgifter, inte ger promotion etc. Om du googlar på engelska hittar du nog många exemplar och historier om hur det kan gå

Nu projicerade du nog din åsikt för det var bara en fråga. Jag har aldrig varit vän med en chef men tycker att det är intressant att vissa är det. Kanske svårt att låta bli om man jobbar nära varandra.

Projicerar min åsikt? Det är inte så projicering fungerar mannen 😉 . Ja jag fattar att du bara frågar och jag bara svarade inget mer eller mindre

Tre saker hoppar upp vad gäller arbetslivet i stort:

1: Håll känslomässig distans till jobbet. Var professionell, och klargör vid eventuella tveksamheter för din chef att det är så du ser på din roll. Kom även ihåg att du kan ha en ny chef i morgon dvs det är inget du har kontroll över. Försök se jobbet i första hand som ett sätt att förse dig med de ekonomiska resurser du vill ha för att skapa en trygg tillvaro och förverkliga dina privata ambitioner.

2: Bli inte kär i jobbet. Den kärleken är definitivt inte besvarad. Ingen kommer att tacka dig för att du bränner ut dig, tvärtom blir du då bara betraktad som en belastning som man vill bli av med. Ytterst få personer som kört slut på sig kommer tillbaka i samma tjänst och/eller arbetsgivare efter att ha varit i rehabsnurran och gått igenom allt det innebär. Alltför många klarar inte av att komma tillbaka till arbetslivet över huvud taget.

3: Kom ihåg att ingen är oersättlig. I slutändan är du bara en budgetpost på ett Excelark hur man än vrider och vänder på det, och det gäller i ännu högre grad ju större organisationen är. Detta oavsett hur kompetent och viktigt du är (eller tror dig vara).

Det viktigaste jag lärt mig, och jag vet att inte alla håller med om detta, är att inte jobba i det tysta. Om du gör ett bra jobb och håller käften så blir du visserligen uppskattad bland kollegor och vissa chefer, men sällan hos de som bestämmer över lönesättningen. Att göra ett bra jobb och samtidigt se till att folk vet att man gör ett bra jobb, är positivt för din löneutveckling.

En annan viktig grej är att inte tjafsa om huruvida vissa arbetsuppgifter är en del av din roll eller inte. Självklart måste man sätta gränser så att man inte blir utnyttjad och i slutändan utarbetad/utbränd men jag upplever ofta att folk tjafsar om småsaker när det gäller detta. Om en extra arbetsuppgift hamnar på ditt bord och du kan lösa den relativt lätt och snabbt så bör du i regel göra detta. Många diskuterar hellre i två timmar om varför det inte är deras ansvar istället för att bara göra skiten på en timme eller två.

Slutligen är det viktigt att inte stagnera. Lär dig nya saker eller bli bättre på det du redan kann. På så vis håller du hjärnan igång och har roligare på jobbet.

Som motvikt till dessa tre tips vill jag tillägga, att ditt privatliv också är viktigt. Skäms inte för att flexa ut för att spendera tid med barnen när det behövs. Styr upp privata grejer på arbetstid om det är nödvändigt. Ta en kort rast och promenera en kvart eller kör några styrkeövningar om kroppen känns stel där du sitter framför datorn. Om du gör ett bra jobb i stort så blir du i regel inte ifrågasatt.