Hur tänker ni som tror på "the one"?

Att tjejer pratar om "the one" har en rent biologisk förklaring - det är mannen hon är beredd att bli gravid med.

De flesta män pratar om "the one" för att tjejen kräver det.

Det TS beskriver låter som män som börjat bete sig som kvinnor, och då är det inte så konstigt att det blir skit av förhållandena.

"The One" är väl den där personen som kommer in i ens liv vid fel tidpunkt som allt bara klaffar med attraktionsmässigt, personlighetsmässigt, sexuellt osv men en av personerna är inte redo eller på rätt plats i livet och sen går man resten av livet och jämför alla med den personen och får nöja sig med en tråkig kärring för umgängets skull.

Tror många kvinnor “sparar” sig till den som hon anser vara bäst att avla på.
Tror dessutom att kvinnor rent biologiskt kan "känna" ifall hon träffat någon värd att avla på.



Inte ovanligt att kärleken dyker upp när man minst anar, eller är beredd på det.
När man kanske inte ens är mottaglig för det egentligen, eller ens bryr sig?

Skulle tro att det blivit romantiserat i filmer och liknande, alternativt att det har att göra med att man under väldigt lång tid endast tilläts ha en partner under sin livstid. Tror personligen inte på ”the one” utan tror att man kan ha ett bra förhållande med ett flertal personer och att olika personer kan vara olika rätt för en beroende på var man befinner sig i livet.

Det är en tramsig romantisk föreställning som paddlas på av Hollywood.

Vad är oddsen för att just din "one" råkar bo på ett sådant avstånd att ni kan ses, ni båda talar gemensamma språk så att ni förstår varandra och dessutom råkar stöta på varandra trots att chansen är 1 på 8 000 000 000. Himla flax att din "one" inte råkade bo i en hydda i Zimbabwe eller djungel i Kambodja, utan i din grannkommun

Ingen kan väl vara så dum att man verkligen tror på detta.

”The one” är en myt som skapats av otaliga snaskförfattare och Hollywood för att föda fantasin hos människor som längtar efter riktig samhörighet. Det är en romantisk fiktion som bygger på att det finns en enda rätt person för alla, och att en kombination av tillfälligheter kan leda till att man träffar denne. Och gör man det, så klickar det förstås direkt och allt är helt perfekt.

En mer rationell människa förstår nog att det hela är rent nys, men visst kan man ibland träffa människor som man passar extra bra med. Det handlar nog mest om inställning, situation och tillfälle, men om man vill så kan man förstås se det som ett tecken att man ”hör ihop” på något sätt.

Idag verkar dock vissa människor blanda ihop omedelbar sexuell attraktion med ”the one”. Personligen tror jag att om det finns något som ”the one” så visar det sig över tid snarare än direkt; men växer ihop på ett bra sätt och lever var,t och kärleksfullt i många år snarare än under fyra veckor av blixtrande passion.

Säger man inte "den rätta" eller "själsfrände" på svenska? Det låter lite som om du fått skiten från YouTube eller TikTok, men å andra sidan märker jag av att många av mina yngre kollegor använder sig av svengelska rätt ofta. Så det skulle inte förvåna mig om det var sant.

Men generellt sett är det är väl ett romantiserande utifrån begränsad förståelse och erfarenhet med det motsatta könet. Det är lätt att tappa greppet när man är nykär för det förändrar ens omdöme rätt rejält.


Det är väl inte så att man är besatt av konceptet, utan snarare att man är besatt av partnern. Det tar i snitt tre till fyra år innan nykärleken släpper, och under den perioden är det inte ovanligt att man har lite väl mycket överseende.

Nej, slängde ut henne under buller, bång och vilda protester Hehe.. Blev aldrig dumpad, hon ville ha kakan kvar och äta en annan kaka.

Orsaken jag skrev här, såhär är för att hjälpa andra. För det är ett sorgearbete att mista sin livspartner, även när man slänger ut den själv. En dag kommer du förstå.

Precis, exakt så. Tror många har en sådan person. The One who got away eller vad man säger